Vi kan inte offra den mellanmänskliga tilliten

I september 1992 föll den svenska kronan plötsligt. Inte ens en marginalräntehöjning till 500 procent räckte till för att få stopp på det fria fallet. Själv var jag då i Argentina och nåddes bara sporadiskt av svenska nyheter. Det stora faktiska och mentala avståndet hemåt kombinerat med mina egna bristfälliga kunskaper på det ekonomiska området ledde till en enda uppriktig fråga: Vad ligger bakom det som händer?

Väl hemma samlade jag på mig lite data och något år senare gjorde jag till och med vykortet här. Texten vid sidan om grafen må vara både banal och naiv, men den har en uppriktig undertext i form av ett batteri av frågor. Kan vi alls lita på att ”harpengar” och ”sköldpaddspengar” är kompatibla? Vilken är länken dem emellan? Kommer vi att vilja och kunna lita på att den länken håller?

Egentligen är det fantastiskt att människor i fredstid har kunnat lita på att en 100-lappssedel varit värd just 100 kronor. Det har räckt att detta stått tryckt på papperslappar med de rätta stämplarna. I 360 år har Sveriges riksbank hävdat att vi kan lita på dess valspråk Hinc robur et securitas (”Härav styrka och säkerhet”). Och överenskommelsen mellan Riksbanken och oss medborgare har visat sig funktionell också när företeelsen ”pengar” undergått stora förändringar.

Tilliten knäcktes inte då den tidigare mynt- och sedelekonomin blev så digital att de kvarvarande bankomaterna nu framstår som utrotningshotade. Den knäcktes inte heller av att ekonomin blev alltmer global. Vår samtida ekonomi har visat oss att främlingar faktiskt kan samarbeta världen över förutsatt att den globala världsordningen håller stånd med institutioner och ”pengar” som garanter. Men hur kommer det att gå med tilliten när nu AI blivit en mäktig aktör?

Uppkomsten av kryptovalutor utgör ju i sig ett tidigt tecken på att många människor redan nu har större tillit till algoritmer än till traditionella bankinstitutioner. Vem/vad i hela världen kommer vi att lita på framöver? Kanske mindre på det riksbanksreglerade och mellanmänskliga och mer på det algoritmstyrda. Jämför strömningen över till sociala medier för de människor som tidigare sökte sig till experter, uppslagsverk och medier med ansvariga utgivare.

Själv ser jag den mellanmänskliga tilliten som en av mänsklighetens absolut viktigaste tillgångar. Den är på tok för viktig för att offras på AI:ns altare. Jag lyssnade nyligen på The Economists intervju med Yuval Noah Harari från augusti i år. Han pekar där på hur AI:n är på väg att göra oss beroende av krafter som vi varken förstår eller kan påverka. Hans varningar är inte knutna till de amerikanska techjättarnas om hur AI i sig kan förgöra oss. Han pekar däremot på det inneboende hotet i en restriktionslös AI-utveckling mot ett artificiellt styrt ekonomisystem. Regleringar och restriktioner måste börja nu, säger han. Inte för att AI annars sticker i väg på egen hand, utan på grund av de risker som ligger i ett AI-styrt system som varken är meningsfullt, begripligt eller hanterbart för människan.

I min egen dagliga gärning på kunskapsområdet har jag stort utbyte av växelverkan med AI. Jag är alltså garanterat ingen AI-motståndare men väl en stark tillskyndare av en reglering av AI och en dämpning av dess utvecklingsacceleration. A trust is a must – både för individer och samhällen.