Vi lär oss för lite om ekonomi i skolan

Vi vet att unga och låginkomsttagare generellt har större betalningssvårigheter än andra. När man nyss gått ut gymnasiet är man både ung och har sannolikt låg inkomst, men framför allt är man myndig och kan ingå juridiskt bindande avtal. Som att ta lån eller handla på kredit eller avbetalning.

I en forskningsstudie vid Lunds 2024 uppgav var fjärde 18–29 åring att de hade konsumtionslån. Personer under 25 år löper 70 procent högre risk att få betalningsproblem än genomsnittet, visar en utredning.

Mycket handlar förstås om kunskap. Ett internationellt mått på vår kunskap om, och förmåga att hantera, ekonomiska resurser är ”financial literacy” (finansiell läskunnighet).

Det är en okomplicerad historia, det rör sig bara om grundläggande förståelse för ränta, inflation och riskspridning. Förståelse för dessa tre basbegrepp är direkt negativt korrelerad med benägenhet att ta dyra lån. Oavsett ålder, övrig utbildning och inkomst.

2015 larmade Finansinspektionen om att hälften av svenskarna saknade adekvat ”financial literacy”. 2022 deltog jag i ett seminarium i Almedalen där 30-45 procent nämndes. Oavsett, upprepade undersökningar har visat att Sveriges unga inte känner att de får fullgoda verktyg av skolan för att klara sig i vuxenlivet.

Ungdomsbarometern 2023 visade att 45 procent vet inte hur man räknar ut totalkostnaden på ett lån, hälften vet inte vad som händer när en räkning går till Kronofogden och själv har jag träffat oräkneliga 20-åringar som inte vet vad ränta är.

Bristande ekonomisk kunskap skapar inte bara en snedfördelning av kapital i samhället, utan leder också till överskuldsättning och en risk för försämrad psykisk hälsa. Visst bär var och en ett eget ansvar, men vad gör man om man är uppvuxen i ett hushåll där föräldrarna inte heller vet, där man inte pratat om pengar? Ytterst blir det en socioekonomisk fråga vilka som får rimliga förutsättningar in i vuxenlivet. Såvida inte skolan hjälper till att jämna ut skillnaderna. Och vad gör då skolan?

Minns du vad du fick lära dig i hemkunskapen i grundskolan? För min del bakade vi bullar, lärde oss att handdiska i rätt ordning och att rabbla olika sorters miljömärkningar. Senare, på en ekonomisk inriktning i gymnasiet, fick jag göra T-konton och balansräkningar. Någon privatekonomi var det däremot aldrig tal om – och decennier senare verkar det inte ha förändrats särskilt mycket.

Hem och konsumentkunskapen är fortsatt skolans minsta ämne med sina 118 skoltimmar av totalt 6890. Regeringens förändrade kursplan från 2022 medförde 14 fler lektioner per år. Om vi antar att man, utöver KRAV-märkning, korv stroganoff, inredning och näringslära, lyckas ägna en fjärdedel av den här lektionstiden åt privatekonomi har vi fyra promille av en elevs totala skoltid. I bästa fall. Det är att betrakta som ett inslag snarare än den nödvändiga utbildning det faktiskt är.

Skolinspektionen konstaterade redan 2019 att adekvat privatekonomiutbildning saknas i den svenska grundskolan – och en studie vid Karlstads universitet 2023 visar att HKK-lärare saknar både egen förkunskap och läromedel att undervisa sina elever i privatekonomi. Ämnet må ha utökats på papper, men mängden tillgängliga timmar är begränsad och relevant underlag saknas. Inte sällan visas Lyxfällan på lektionstid i brist på annat.

Konsumentskyddslagstiftningen bygger på antagandet att vi fattar välinformerade och genomtänkta beslut. Att förändra lagstiftningen går trögt och här måste skolväsendet ta ett större ansvar för att ge eleverna bättre förutsättningar i en värld av snabba lån och krediter.