Victoria van Camp är bryggan mellan teknik och beslut

Hon växte upp i Kalix, i ett hus med tre generationer och en självklar idé om att göra nytta. Pappa byggde båtar, mamma var konsumentvägledare, farfar och pappa drev egna firmor. Ingen hade akademisk bakgrund – men driv fanns det gott om.

Victoria Van Camp var bra i matte, gillade fysik och att teckna. Ingenjör lät som ett rimligt nästa steg.

– Jag tänkte att de nog håller på med sådant.

Ett avgörande vägval

Resan söderut tog fart efter en ryggsäcksresa genom Kina och Indien, då hon funderade på vad hon egentligen ville göra. Kort därefter hörde hon talas om ett forskningsprojekt, delvis finansierat av SKF, som ville förstå varför tåg spårade ur i kyla.

– Det var ett konkret problem att lösa. Jag kände direkt att jag kunde bidra. Forskning är viktigt, men bara om den riktas rätt. Det bästa är när vetenskapen faktiskt gör nytta.

Det har varit hennes ledstjärna sedan dess – som professor, konsult och styrelseledamot. Tekniken spelar bara roll när den möter verkligheten.

Några år senare tog den insikten henne till Nederländerna – och rakt in i SKF:s tekniska kärna. År 1996 körde Victoria Van Camp och hennes dåvarande sambo från Luleå till Utrecht med två små barn i baksätet och en gammal BMW lastad med livet. Ett nytt kapitel väntade – utan barnomsorg, men med ett uppdrag: att ta fram nya data till kullagerkatalogen, branschens tekniska bibel.

– Jag visste knappt något om SKF, men i Nederländerna möttes hela världen. Arbetet var konkret, globalt och problemlösande.

Trasiga kullager från urspårade tåg i Kina kunde landa på hennes skrivbord. Vad hade gått fel? Hur kunde det undvikas? Det blev ett tekniskt detektivarbete – med verkliga kunder och verkliga konsekvenser.

– De flesta bryr sig inte om kullager. De har ett problem som måste lösas – det måste man förstå.

Här formades hennes roll som översättare mellan teknik, affär och användare.

När fem personer förändrar ett helt bolag

Ett forskningsprojekt blev därefter startskottet för en intern startup inom SKF. Fem personer var med från början, däribland Victoria Van Camp.

Materialet var oprövat, en tunn ytbeläggning, framtagen i samarbete med Tekniska högskolan vid Linköpings universitet. Mycket skepsis.

– Många såg det som hokuspokus. Men vi visste: fem personer förändrar inte ett stort företag ensamma – vi behövde allierade.

De riktade in sig på pappersindustrin, jobbade nära säljarna, byggde förtroende steg för steg.

Resultatet blev Nowear – ett affärsområde som fortfarande finns kvar.

En av de större affärerna kom när Port Authority of New York beställde två enorma enheter till Third Avenue Bridge.

– Vi övertygade arkitekter, hamnkaptener och beslutsfattare – och slog amerikanska konkurrenter på både säkerhet och kostnad. Att en tunn ytbeläggning som först testades i mikroskop åtta år tidigare blev en fysisk del av en svängbro i New York – det är jag stolt över.

När Victoria Van Camp tog plats i SKF:s ledningsgrupp 2015 stod bolaget inför ett avgörande skifte. Dåvarande vd:n Alrik Danielson formulerade kärnan: ”Vi tjänar pengar när något går sönder. Men det är ju inte hållbart – för någon.”

Det blev startpunkten för ”uptime as a service”. Kunderna ville inte längre köpa reservdelar – de ville ha tillförlitlig drift. SKF:s produkter skulle vara hållbara, förutsägbara och enkla att serva – eller helst aldrig behöva bytas ut.

Systemskiftet drev på – men också tempot. Hon arbetade parallellt med kunder i Kina, som rörde sig i raketfart, och såg SKF-komponenter användas i allt från Space X till Tesla.

– Det är därför åren gick så snabbt. Det stod aldrig still.

Ut i det okända

Efter 26 år i samma bolag tog Victoria Van Camp klivet ut.

– Det är först när du slutar som du inser hur mycket som försvinner. Strukturen, nätverket, it-supporten. Allt det där du tagit för givet. Det kändes faktiskt lite läskigt.

I dag har hon uppdrag i styrelserna för bland annat Assa Abloy, Billerud, Alleima, SR Energy och Chalmersstiftelsen. Och i våras valdes hon till styrelseordförande i Lumenradio – ett svenskt teknikbolag med global räckvidd.

– Lumenradio har utvecklat en trådlös router – inte vanligt wifi, utan en säker, helt laggfri lösning. Den används där allt måste fungera exakt: på filminspelningar, konserter och Melodifestivalen.

Och så en detalj hon gärna nämner:

– De har levererat teknik till ljussablarna i Star wars. När Luke Skywalker svingar sitt svärd måste ljus, ljud och rörelse synka perfekt. Och det gör det.

Kalendern är fortfarande full – men på hennes egna villkor.

– Styrelsemöten bokas flera år i förväg. Däremellan läser jag på om industrier, teknologier och marknader. Annars rinner dagarna lätt i väg.

Tribologin kan rädda världen

Hon brinner fortfarande för sitt ämne: tribologi – läran om friktion, nötning och smörjning. Ett teknikområde som sällan får rubriker, men som enligt Victoria Van Camp kan halvera industrins energiförluster.

– Problemet är att tribologi inte är sexigt. Det är en dold vetenskap, men den finns överallt – i kullager, kuggväxlar, elmotorer. Tusentals små detaljer som tillsammans gör enorm skillnad.

Hon vill se ämnet i yrkesutbildningar, gymnasier och högskolor – på ett praktiskt och begripligt sätt. Och hon tar gärna in det i styrelserummen också.

– Vi pratar inte om tribologi där. Men vi pratar om energiförbrukning. Och kan du visa hur man sparar pengar, når hållbarhetsmål och minskar driftstopp – då lyssnar folk.

Hållbarhetsmålen blir ofta en bra startpunkt. Vad når vi? Vad når vi inte? Vad kan förbättras – och till vilken kostnad?

– I vissa bolag har vi gjort det till ett krav: visa hur projektet bidrar till energibesparing och koldioxidreduktion. Då börjar även människor längre ner i organisationen tänka i de banorna.

År 2022 tilldelades Victoria Van Camp Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj. Ett pris som både överraskade och gladde.

– De sade att jag gör ingenjörskonsten intressant och rolig för andra – och det betyder mycket. Kommunikation har alltid varit en viktig del av mitt arbete.

I styrelserna där Victoria Van Camp är verksam dominerar tre frågor: handel, teknik – och regler.

– Tullar och tariffer kräver snabba beslut. Vi måste tänka mer som i mjukvarubranschen – korta cykler, justera efter hand. I morgon kan Donald Trump ändra något igen.

AI har seglat upp som en strategisk fråga – inte för att svaren är givna, utan för att osäkerheten är det.

– Det kommer påverka allt, men ingen vet hur ännu. Då gäller det att vara flexibel – inte hålla fast vid gamla beslut bara för att de en gång togs.

Samtidigt växer regelverken snabbt. Nya EU-krav på cybersäkerhet, hållbarhet och rapportering innebär att ansvaret som styrelseledamot inte går att delegera bort.

– Du kan inte bara peka på en kommitté. Du måste förstå vad det innebär – på riktigt.

Med fötterna på verkstadsgolvet

Själv ser hon sin roll som en brygga mellan teknik och beslut.

– Jag är inte rädd för ny teknik. Jag försöker förstå vad den innebär – och förklara det så att vi kan fatta rätt beslut tillsammans.

Och helst med stövlarna på.

– Jag pratar med folk på golvet. Förstår hur det faktiskt fungerar. Det uppskattas – och jag lär mig alltid något nytt.

Men för att orka vara närvarande i allt det måste man också kunna koppla av. Efter ett intensivt yrkesliv har Victoria Van Camp hittat sitt sätt. Den dansk-svenska gårdshunden Axa, i dag tre år, blev startskottet.

– Vi promenerar mycket. Det gör att man ser naturen annorlunda och blir mer närvarande i nuet.

Tillsammans med sin man har hon renoverat en gammal sommarstuga vid havet.

– Bara att köra över Uddevallabron dit känns som en ritual. Jag sitter där och tittar ut över glittret, pysslar i trädgården. Jag jobbar ibland därifrån, men det känns ändå som vila. Det ger ett annat lugn.

Sönerna bor i Göteborgsområdet. Det finns barnbarn. Livet har gått in i en ny fas.

– En väldigt fin fas.

Och platsen hon alltid återvänder till – är västkusten.

– Göteborg är hemma. Mina föräldrar bor kvar i Kalix, så jag försöker åka dit. Min man är amerikan, med barn i Seattle, Boston och New York – så vi har många platser att resa till. Men basen är här.

Det mest lärorika misstaget har inte med karriären att göra.

– Jag bröt upp från mina barns pappa, och barnen blev kvar i Sverige. Det var en tuff tid. I efterhand hade jag nog gjort vissa saker annorlunda. Men vi har en fungerande familj i dag – och jag har försökt reparera det jag kunnat.

Att se klart mitt i stormen är svårt, säger hon. Det gör man först efteråt.

I yrkeslivet har lärdomen handlat om att ge plats.

– Jag hade gärna varit tyst lite längre. Fler beslut hade blivit bättre om jag gett plats åt dem som inte pratar snabbast eller högst. Det försöker jag göra i dag.

När Victoria Van Camp blickar framåt är det konkreta resultat hon vill se – inte fler visioner.

– Jag hoppas ha bidragit till verklig grön omställning. Och den kräver samarbete. Ingen klarar det här ensam.