"Vrid om armen på Nobelkommittén och ge Trump fredspriset"

Macron var först. 

Han grattade på X, tidigare Twitter, strax före nio på onsdagsmorgonen svensk tid.

Därefter följde Italiens Giorgia Meloni och den brittiske premiärministern Keir Starmer. 

Ulf Kristersson skickade sin hälsning strax före halv tio. Sverige ser fram emot att samarbeta med USA på samma utmärkta sätt som förr, meddelade han. 

Någon timme senare twittrade Magdalena Andersson i ungefär samma stil. Amerikanerna har ”gjort sitt val”. Nu är det viktigt med ”fortsatt starkt amerikanskt engagemang” internationellt, inte minst vad gäller att stötta upp världsekonomin, skrev hon. Som man förstås gör när man aspirerar på statsministerposten, men kanske var det ändå lite märkligt?

Så sent som i söndags stod ju oppositionsledaren i SVT och uppmanade utrikesminister Maria Malmer Stenergard att ta offentlig ställning mot Donald Trump inför valet i USA två dagar senare. 

Visst, sånt där ingår i oppositionsrollen, men ett val i USA är inte ett val i Moldavien eller Burundi och Andersson är trots allt en realpolitiker i varje tum – skolad inte bara i Göran Perssons anda utan rentav av Persson själv. 

Dessutom finansminister i den enda svenska regering som faktiskt haft att hantera Trump förut (mer om det strax). 

Hur tänkte hon egentligen? 

– Det var ett försök att plocka en billig poäng och hon hade kommit undan med det om Harris vunnit, nu blir det bara rätt awkward. Det visar på sätt och vis hur kortsiktigt de tänker (på partikansliet). Man försökte rida på Harris popularitet (i Sverige) för att få skjuts i opinionen men vi är ju mitt i en mandatperiod så det finns absolut inget värde i det, säger en person som jobbade nära tidigare statsminister Stefan Löfven tills denne avgick 2021. 

– Sedan kan hon ju faktiskt bli statsminister efter valet 2026 och måste då kanske åka över (Atlanten) i ett känsligt politiskt läge, och då finns det ju en risk att Trump säger ”du stöttade min konkurrent, ställ dig sist i kön”, för han jobbar ju på den nivån. Så det är på riktigt ett problem. 

Regeringen är förstås införstådd med det. Till skillnad från 2016, då Trump chockade en hel värld, är regeringsledare och marknader denna gång mentalt förberedda. Trumps seger låg i korten, marknaderna hade faktiskt redan prisat in den. Och från mandatperioden 2017-2021 finns ett slags facit. Europas de facto ledare Macron har varit med förr, liksom för övrigt president Zelenskyj i Ukraina. Båda har komplicerade men hyfsat nära relationer med den inkommande amerikanske presidenten. 

Samtidigt talar mycket för att Trumps kommande mandatperiod i viktiga avseenden kan komma att skilja sig från den förra. Han har en helt annan erfarenhet av den internationella politiken än sist. Han kommer av allt att döma att omge sig med mer radikala medarbetare än 2016, då han i huvudsak tillsatte etablissemangstyper som Exxon-direktören Rex Tillerson (utrikesminister), Goldman Sachs-chefen Steven Mnuchin (finansminster) och den hyllade generalen James Mattis (försvarsminister). Och han har ett mycket tydligt mandat från väljarna. 

I den ekonomiska politiken kan vi stå inför ett slags revolution. Tullar är att vänta, mot Kina men även mot Europa, det är de flesta bedömare överens om, frågan är hur höga. Det amerikanska finansdepartementet kan mycket väl komma att försöka pressa ner dollarn, ett vallöfte. Federal Reserves oberoende hänger löst, eller är i varje fall inte längre garanterat, varnar ekonomer. Vad som händer med Joe Bidens enorma gröna reformer vet i dagsläget ingen. 

– Det talas ju mycket om att Trump är skeptisk till klimatomställningen, men det finns nog en ganska god chans att en hel del av Bidens stora satsningar blir kvar. På sätt och vis är ju de Trump-politik, fast genomförd av Demokraterna. Omkring 80 procent har också investerats i Republikanska delstater, så det finns starka intressen där, säger Johan Löf, seniorekonom för Sverige och USA på Handelsbanken.

Med Federal Reserve är det känsligare. Skulle Trump få för sig att sparka Fed-chefen Jerome Powell finns en risk att marknaden reagerar mycket kraftfullt, varnar Löf som till och med talar om en potentiell Liz Truss-moment – en anspelning på den tidigare brittiska premiärministern som förlorade marknadens förtroende och tvingades avgå 2022.

Men högre tullar bör man räkna med – och de hotar att slå särkilt hårt mot Sverige. Indirekt för att vi är ett litet land med en öppen samt mycket konjunkturkänslig ekonomi, mer direkt därför att USA är vår tredje största handelspartner, inte helt vanligt för ett europeiskt land. Förra året uppgick den sammanlagda handeln med amerikanerna till mer än 500 miljarder kronor, enligt Kommerskollegium. Om Trump inför 20-procentiga tullar som aviserat lär den minska med åtminstone 80 miljarder per år, konstaterade Stockholms Handelskammare i en rapport i oktober. Då är de indirekta effekterna inte ens inräknade. 

– På regeringskansliet är det tydligt att det är handelsfolket som är mest nervösa efter resultatet i veckan, säger en person som jobbar för regeringen på UD, och tillägger att ”alla räknar med tullar i någon form”.

– Men till skillnad från sist har EU denna gång en plan för hur man kommer svara. Man vill inte ha ett handelskrig, men man kommer heller inte att ta det liggande. För Sverige blir det en särskilt känslig balansgång eftersom vi handlar så mycket direkt med USA. Det är viktigt att Europa visar enad front, men man vill samtidigt inte provocera Trump i onödan.

Den förra regeringen vet en del om hur vanskligt det kan vara att reta upp Trump och hur avgörande det faktiskt är att kunna hantera honom som person. Minns gripandet av den amerikanska rapparen ASAP Rocky i Stockholm 2019 som höll på att urarta i en diplomatisk kris eftersom Trump pressade Stefan Löfven både privat och offentligt att släppa artisten fri. 

– Det var entydigt obehagligt eftersom vi plötsligt var fastklämda mellan en extremt oförutsägbar och mäktig amerikansk president och en svensk förvaltningstradition som går tillbaka flera hundra år. Det fanns ingen som helst uppsida, säger personen som jobbade nära Löfven under statsministeråren. 

– Den andra stora saken under vår tid var ju statsbesöket i Washington (våren 2018). Det var en helt annan dynamik och ungefär så lyckat som det kunde bli, kanske framförallt för att vi tog med flera svenska vd:ar (Ericsson, Volvo, Astra Zeneca och Saab och Investor reds. anm.) och frontade med dem. Han gillade det. Han var imponerad av dem. 

– Man måste ständigt jobba med Trumps person och självbild. Det är vad vi lärde oss. 

Macron och Zelenskyj har förstått det där.

Magdalena Andersson har det till synes inte. 

Regeringen?

– Det finns en djupare förståelse nu. men det betyder inte att han är lätt att läsa. Den stora oron är och förblir Ukraina. Det absolut värsta som kan hända är att han ”pulls the plug” där. Då vinner Putin, säger personen på UD.

Löfvens medarbetare drar ungefär samma slutsats – och framkastar en tänkbar lösning. 

– Man får väl vrida om armen på Nobelkommittén och ge honom fredspriset i utbyte mot att rädda Ukraina. 

Han säger det bara halvt på skämt.