”Wallenberg vet vilka kronprinsessorna är”

Viktigast är nyfikenheten, sa Marcus Wallenberg till SvD i veckan. 

Och helheten, tillade Jacob. 

Men det finns inga måsten, framhöll Peter Jr. 

Viktigt det med.

Samtidigt försöker vi verkligen se till att det finns förutsättningar för alla som vill att vara med, underströk Marcus. Särskilt kvinnorna, de är verkligen duktiga. 

Men det är ju också svårt att säga vem som är duktigare än någon annan, tyckte Peter Jr. 

– Vi har ju inga tidslinjer för det här. Det handlar återigen om hur varje individ utvecklas. 

Eller som Jacob uttryckte det i Financial Times samma dag: ”What we are doing is trying to prepare for the future, trying to prepare for the next generation. Exactly how and when that happens, time will tell.”

Fritt översatt: Vi har inte så värst mycket att berätta, inte egentligen. 

Avhoppen ser onekligen ut som en tanke

Man får förmoda att det var därför trojkan som styr Sveriges mäktigaste finanssfär valde att ge en gemensam (men uppdelad) jätteintervju till en svensk dagstidning samt en ”sällsynt dubbelintervju” (Jacob och Marcus) till Europas ledande ekonomitidning på en och samma dag.

Förlåt ironin, men det finns naturligtvis en del att läsa in mellan raderna här. 

Samma dag som SvD och FT publicerade sina stort uppslagna artiklar (SvD:s sträcker sig över fem delar) – aviserades att två tungviktare inom Wallenbergssfären, Sven Nyman och Helena Saxon, lämnar SEB:s styrelse vid bolagsstämman i april nästa år. 

Det ser onekligen ut som en tanke. 

- Jag vet ju inte säkert, men jag tror att det är på gång nu, det är signalerna jag får, säger Ronald Fagerfjäll, som skrivit böcker om Peter ”Pirre” Wallenberg och Investor och till och med föreläst om sfärens historia för Wallenbergungdomarna själva.  

- Släkten vet nog vilka kronprinsarna och kronprinsessorna är, jag har en känsla av att det är känt vid det här laget. Artiklarna i veckan är en del av det, någon på informationssidan har rimligen lagt upp det där.

Inte Succession – snarare ”Robinson”

Artiklarna, ja. De var förstås mycket genomarbetade och informativa, men ska man vara lite snål innehöll de egentligen inte så mycket nytt. Wallenbergarna har berett marken för nästa generation i mer än tio år. Då och då ger de media insyn i processen, i regel genom en eller två noggrant koordinerade intervjuer, där de avslöjar någon mindre nyhet som journalisterna kan vinkla sina artiklar på. 

För några år sedan fick till exempel Dagens industri veta att släktens Family Assembly – en sorts kongress där frivilliga familjemedlemmar över 18 håller Family Conference Calls på engelska fyra gånger per år – inrättat ett Family Council, mer precist en arbetsgrupp bestående av Jacob, Marcus och Peter Jr samt tre medlemmar ur nästa generation som byts ut varje år. 

I SvD:s artikelserie var i stället nyheten att 6G, som den sjätte generationen kallas internt, ska kunna välja mellan att fördjupa sig i själva bolagsstyrningen, stiftelsearbetet eller ”familjen” (ungefär ta hand om varumärket samt organisera nästa generationsskifte). 

”De tre spåren”, som ledartrojkan kallar dem. 

Men i stora drag gäller samma förutsättningar som tidigare. Alla i sjätte generationen som har rätt att kalla Marcus ”Dodde” Wallenberg för farfars far får vara med och tävla. De är 30 till antalet (i Di:s genomgång häromåret var de 31). Åtminstone 20 har anmält sitt intresse. En del av dem är ännu inte myndiga, andra sitter redan i några av de mindre stiftelsernas styrelser, och tre ingår alltså i det prestigefyllda samt roterande familjerådet.  

Det hela går alltså mycket ordnat till. 

Att kommunicera det utåt tycks särskilt viktigt. Detta är inte Succession – det vill säga den omåttligt populära amerikanska dramaserien om fyra bortskämda vuxenbarn som slåss om kontrollen över pappas imperium, och som otippat nog råkar ha gjort generationsskiften i familjeägda företag till det hetaste som finns. (Fråga SvD som häromåret gjorde en svårt Succession-inspirerad och hyllad podd om Stenbackdynastin, och som använder ordet ”succession” i sin artikelserie om Wallerbergarna totalt 39 gånger.) 

Ska man hålla på och envisas med att leta populärkulturella analogier är detta snarare Expedition Robinson. Mer svenskt, mer meritokratiskt. Man anmäler sitt intresse, man håller stilen under släktträffarna, annars blir man knappast långvarig, man bevisar sig under de formella momenten. Alla får en chans, till och med bonusbarnen, men alla kommer inte gå hela vägen. Time will tell.

Favoriterna att ta över

Men det finns ju som bekant alltid favoriter. Martina Wallenberg, 35, dotter till Marcus framlidne bror Axel samt redan chef för Open Banking på SEB. Siri Sachs, 38, Marcus bonusdotter, senior kreditanalytiker på SEB samt medlem av familjerådet. Stéphanie Gandet, 39, dotter till Jacobs och Peters syster Andrea, miljörättsjurist med egen advokatbyrå i franska Lyon, adjungerad i Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, den allra tyngsta.  

De borde väl ligga riktigt bra till? 

– Visst är det så, de är i rätt ålder och de har redan rätt tunga meriter, säger Ronald Fagerfjäll.

Att två av dem har koppling till SEB, där två styrelseplatser nu blir lediga, är också relevant, liksom att de är kvinnor, tillägger han. 

Det är lätt att glömma vilken revolution det här är, och vad det säger om familjen Wallenberg, om Sverige samt faktiskt om konsten att driva företag i stort. När Jacob och Marcus tog över familjeimperiet i början av 90-talet (Peter involverades senare) pekades de helt enkelt ut. 

Så har det i praktiken gått till ända sedan André Oscar grundade Stockholms Enskilda Bank 1856. 

”Min pappa (Pirre) och alla hans företrädare pekade med hela handen”, som Peter uttryckte det i Di för några år sedan. 

Det hade varit otänkbart idag. 

- Allt är väldigt mycket mer professionaliserat numera. Man måste ständigt vinna marknadens och allmänhetens förtroende. Det mycket metodiska och noggrant kommunicerade generationsskiftet inom Wallenbergssfären handlar om att säkra det förtroendet. 

Gjort nepotismen mer meritokratisk

Samtidigt finns ju en intressant paradox här. Marcus och Jacob var så kallade ”nepo babies” för att använda ett uttryck i svang – de rekryterades inte på meriter, i varje fall inte i första hand. Ändå är Wallenbergssfären i absoluta tal större, mer diversifierad, mer geografiskt spridd och mer välskött än någonsin – och det trots att konkurrensen blivit tuffare. 

Var det helt enkelt en lyckoträff? Eller finns en djupare hemlighet? 

- Helt obeväpnade var de ju inte. Mycket sitter i DNA:t. Kanske främst att de ser inte sig själva som talanger, utan att de framför allt är bra på att hitta andra, säger Fagerfjäll.

- Sedan har de ju haft lite tur med tajmingen också. Svenskt näringsliv har förändrats enormt de senaste 30 åren. I viss mån har de nog disciplinerats av marknaden. Om det finns en hemlighet så är det nog just det, disciplinen. 

Den disciplinen har de nu överfört till successionen. 

Eller om man vill: De har gjort nepotismen mer meritokratisk.

Utfallet blir vi troligen varse när valberedningen aviserar sina kandidater till SEB:s styrelse i vår.