Sociologen Roland Paulsen tonar ner teknikens förmåga att omstrukturera arbetslivet. Tvärtom menar han att sociala och ekonomiska normer håller emot utvecklingen.
Vad blir egentligen människans roll när maskinen tar över hennes arbete? Den frågan sysselsätter nationalekonomer, politiker och många andra. Men enligt sociologen Roland Paulsen är den felställd. Han tycker inte att vi borde vara så rädda för att förlora jobb, utan snarare se möjligheten att befria människor från arbetsuppgifter som de själva inte upplever meningsfulla.
– När man frågar människor om de tycker att de bidrar till att förbättra världen i sina jobb svarar omkring 40 procent i USA och Nederländerna att de inte tycker det. I Sverige har frågan ställts av Ipsos, på uppdrag av Dagens Nyheter och då svarade en tredjedel nej.
Roland Paulsen
Docent i sociologi och lektor på företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet.
Hans doktorsavhandling Empty labor (Uppsala universitet 2013) är även utgiven av Cambridge University Press och har rönt internationell uppmärksamhet.
Böcker i urval: Return to meaning: a social science with something to say, med Mats Alvesson och Yiannis Gabriel, Oxford University Press, 2017. Tänk om: en studie i oro, Albert Bonniers Förlag, 2020.
Missa inte: Roland Paulsen medverkar i EFN:s bokserie Sikt #3.
"Brantare produktivitetsutveckling"
Enligt Roland Paulsen finns de ”meningslösa” arbetena på grund av att samhället struktureras kring lönearbete. Politiker till både höger och vänster är upptagna med att skapa och bevara arbetstillfällen, samtidigt som den tekniska och ekonomiska utvecklingen gör oss allt mer produktiva.
– Produktivitetsutvecklingen har mer än fördubblats sedan 1970-talet när vi införde 40 timmars arbetsvecka och pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år. Det innebär att den tekniska potentialen i dag ger oss möjlighet att minst halvera arbetstiden, till 4 timmar per dag.
Detta var alltså läget redan innan AI började introduceras i arbetslivet. Vad händer när potentialen i AI utnyttjas fullt ut?
– Jag tror faktiskt inte att AI kommer att innebära en brantare produktivitetsutveckling än tidigare.
Parallellen till dotcom-eran
AI är, menar Roland Paulsen, hajpat på samma sätt som digitaliseringen var för 20 år sedan. Med facit i hand har digitaliseringen inte omdanat arbetslivet så mycket som många trodde.
– På 00-talet slog mejl igenom och man började tala om distansarbete. Den tekniska potentialen fanns, men det var inte förrän pandemin kom som vi tog steget, och nu ser vi redan att skiftet är på väg att rullas tillbaka.
För Roland Paulsen är det bara ett av många exempel på att andra faktorer än tekniken strukturerar arbetslivet.
– Tekniken har ersatt massor av arbeten. Men vi har ju hittat på nya! Det har varit politikens stora projekt i ett sekel nu. Alla politiker har talat om att vi måste skapa nya arbeten. Och det har man gjort.
Tekniken har ersatt massor av arbeten. Men vi har ju hittat på nya!
Tycker du att vi borde göra något annat än att skapa nya jobb till varje pris?
– Ja, för den här tredjedelen i Sverige som inte upplever att de gör något väsentligt bidrag i sina jobb är det ju ett problem på många sätt. Det är ett ekonomiskt problem för det är ett slöseri med resurser. Men framför allt är det ett slöseri med deras liv att de ägnar en så stor del av sin tid åt någonting som de inte ser någon större mening i.
Kapitalismen och mörkret
För Roland Paulsen är kapitalismen det grundläggande problemet. Systemet bygger på ständig tillväxt: när teknikutvecklingen driver produktiviteten framåt måste nya jobb och därmed ny produktion hela tiden skapas för att undvika massarbetslöshet.
– Som jag ser det är det en empirisk fråga. Sätter vårt ekonomiska system gränser för hur vi kan ta ut produktivitetsvinster eller inte? Sedan finns det en ideologisk dimension också, om vi värderar konsumtion och indirekt produktion eller om vi värderar tid.
Följ taggar