Allvarligt, har vi slutat skoja med varandra?

Det är svårt att tänka sig hur det första manusutkastet av Morrhår & Årtor såg ut. Det verkar till en början liksom bara vara ett skäl för ett gäng teaterkompisar att få hänga en sommar. Där är Lena Nyman, Margareta Krook och Gösta Ekman, som även regisserade. Kanske går det även att addera en annan kompis – Butterick's.

Året är 1986 när filmen spelas in och tidsandan är naturligtvis en helt annan. Där i den ikoniska lokalens skyltfönster ställer sig Gösta Ekmans Håna i ett försök att ragga upp Sanna Ekmans (brorsdotter) rollfigur genom att spexa. Snabbt samlas människor för att se vad som står på där i skyltfönstret. Ekman klär sig en sådan mask som man fäster med gummisnoddar bakom öronen och börjar göra gester och skoja. Det går att höra hur skrattet sprider sig från gatan och hur människor stannar upp för att nyfiket titta in för att se vad som pågår. De enkla rörelserna och den skojiga masken räcker för att en mindre folksamling ska mötas. Tiderna var annorlunda.

Skatteverket sa nej

Efter 122 år som skojfrisk firma slutar alltsammans med att Skatteverket motsäger sig en företagsrekonstruktion. I veckan gick Butterick's i konkurs med e-handel och nio butiker. Konkursförvaltaren har som uppgift att bringa ordning och se om det finns någon som vill ta över. Mellan raderna i medierapporteringen går det att skönja uppgivenheten. Det är inte som att de inte försökt.

Blev det bara töntigt?

Det finns kapitel i Stockholm som kommer och går. Sådana vi kanske fäst oss vid, lekt i eller bara vant oss ska finnas i stadsbilden. Visst är Butterick's ett av dem? Så fråga dig själv – när slutade du skoja med människor? Blev det till slut föråldrat att klä ut sig? Eller är du själv så hopplöst rädd för att framstå som någon med pappahumor? Kanske alltsammans bara blev töntigt? Att köpa en peruk till en kräftskiva. Muggpapper som ser ut som dollarsedlar, plastbajs, lösskägg. 2017 gick Bertil Olander i pension efter hela 41 år som vd. Han är – eller var – tredje generationens skämthandlare. Här har han levt sitt yrkesliv. Hans efterträdare började på firman som 16-årig praktikant.

Det säger ändå något om stämningen.

I boken ”Glädjehuset och skägghandlarens hemligheter” av nämnde Olander berättas historierna. Butterick's började med klädmönster och blev maskeradkläder och sedan skämtartiklar. Apropå just muggpapper som ser ut som dollarsedlar inledde Riksbanken en rättsprocess på grund av toapappret med hundralappsmotiv. Tullverket hade en idé om att en bödelsdräkt inte alls var maskeraddräkt utan yrkeskläder.

Och nu?

Butterick's har varit nere för räkning förut. Räddats genom att vara pådrivande att svenskar började fira halloween. Säger också något om tidsandan – och nu?

Vad kommer det bli i den ikoniska lokalen på Drottninggatan 57?

Bröd & Salt? Joe & The Juice?

Blir säkert också kul.