Kampen om de oumbärliga råvarorna i Lobitokorridoren
Maktspelet om strategiska råvaror som koppar och kobolt påverkar världens råvarupriser. Ingenstans är den kampen tydligare än i Lobitokorridoren. Clara My Lernborg tittar närmare på en region som har enorm betydelse för den gröna omställningen.
JOHANNESBURG. Joe Biden har besökt Angola för att sluta ett avtal om den strategiskt viktiga Lobitokorridoren.
Efter många turbulenta år har Angola blivit en maktfaktor i södra Afrika. Hamnstaden Lobito står i centrum för en global maktkamp om strategiska råvaror som koppar och kobolt – oumbärliga för den gröna omställningen. Med miljardinvesteringar från USA och privata aktörer till projektet Lobitokorridoren utmanas Kinas dominans i hela regionen, men osäkerheten kring projektets framtid är stor. Frågan är hur världens råvarupriser kommer att påverkas i en tid av geopolitisk omställning?
Tidigare i december avslutades ett historiskt besök i Angola. Den sittande amerikanske presidenten Biden besökte landet för att bland annat sluta ett avtal om det betydande infrastrukturprojektet Lobitokorridoren. Det är första gången någonsin som en amerikansk president besöker Angola, men även president Bidens första och sista statsbesök till södra Afrika.
USA stöttade oppositionen
Under det 27 år långa angolanska inbördeskriget stöttade USA oppositionella krafter mot det kommunistiska styret. Nu är det nya tider och efter en lång tid av att vända sig mot öst och Kina, vill Angolas president João Lourenço till synes ha det bästa som båda kan erbjuda.
Kina har tidigare lånat ut över 20 miljarder dollar i utbyte mot tillgång till landets oljereserver, men Angola har mer att erbjuda. I ett försök att differentiera sin ekonomi och balansera sina geopolitiska relationer, har Angola valt att positionera sig som en strategisk partner i regionen, för både öst och väst.
På senare år, har samarbete med Angola och investeringar i denna Lobitokorridor utgjort flaggskeppet i den amerikanska regionala strategin. Genom toppmötet har de angolansk-amerikanska relationerna stärkts. Men framtiden för projektet är ändå oviss. Med tanke på president Trumps tidigare försök att öka USA:s oberoende gentemot Kina, har detta partnerskap vissa förutsättningar för fortsatta ambitioner och investeringar.
Fyra miljarder dollar
Under toppmötet i dagarna skrevs det under ett avtal om ytterligare 560 miljoner amerikanska dollar i finansiering, inklusive löften om att säkra 200 miljoner dollar i privata investeringar. Det totala värdet av de utlovade investeringarna uppgår till fyra miljarder dollar. Stödet från USA utgår från G7:s ”Partnership for Global Infrastructure and Investment”. Även EU har uttryckt intresse för att vara en strategisk partner och har valt Lobitokorridoren som ett av nyckelprojekten inom ”Global Gateway”, EU:s ramverk för globala infrastruktursatsningar.
EU:s ordförande Ursula van der Leyen var däremot inte närvarande som tidigare planerat vid toppmötet i Luanda och det efterföljande besöket av hamnen i Lobito. Vilken roll EU och därmed Sverige spelar i projektet är därför fortsatt något oklart.
LOBITOKORRIDOREN
Lobitokorridoren är ett betydande järnvägs- och infrastrukturprojekt som sträcker sig från Kopparbältet norra Zambia och södra Demokratiska Republiken Kongo (DRK) till Atlanthamnen Lobito i Angola. Den 1344 kilometer långa rälsen syftar till att förbättra transport och handel mellan länderna, framför allt inom godstransporter av strategiska mineraler som koppar och kobolt från det viktiga Kopparbältet i DRK och Zambia. Projektet är en del av en bredare vision att stärka regional integration och ekonomisk utveckling i södra Afrika.
Kopparbältet
Lobitokorridorsprojektet förbinder Angolas atlantkust med grannen Demokratiska Republiken Kongo och är tänkt att även förbinda Zambia och därigenom förbättra tillgången till marknader. Båda grannländer utgör vad som brukar kallas för Kopparbältet, ett geologiskt område som har en stor del av världens reserver av koppar och kobolt. DRK uppskattas vara hem till över 70 procent av världens reserver av kobolt. Dessa mineraler anses vara oumbärliga för den gröna omställningen och projektet skulle därför potentiellt kunna utgöra en möjlighet för att minska beroendet av Kina i termer av råvaruförsörjning.
Lobitokorridoren är en gammal järnväg som förföll under det angolanska inbördeskriget (1975-2002). Järnvägen rustades under 2010-talet upp av kinesiska aktörer och förbinder nu gränsstaden Luãu med hamnen i Lobito 1344 kilometer bort.
2022 fick dock ett konsortium av västerländska företag, inklusive globala råvaruspecialisten Trafigura, koncessionen för att driva Lobitokorridoren i 30 år. Detta har uppfattats som en öppning till västerländska aktörer i Angola och framför allt en möjlighet för västerländska aktörer att säkra tillgång till strategiska råvaror, och därmed potentiellt sjunkande råvarupriser.
Stor framtidstro
I staden Lobito är förhoppningarna stora inför framtiden. Presidentbesöket betyder mycket men likväl ekar den färgglada containerhamnen och kajplatserna tomma. Presidenterna Biden, Lourenço, Tshisekedi och Hichilema fick symboliskt prova på att åka tåg. Men än så länge saknas såväl vagnar som lok och det är fortsatt stora fördröjningar vid förtullning.
Gränsövergången mellan DRK och Angola är notoriskt komplicerad, och lokförare kan vänta upp till flera veckor på tullklarering. Detta medför att det har varit svårt att nå volymmålen för godstrafik. Samarbetet mellan grannländerna måste därför förstärkas, men än så länge går det långsamt.
För närvarande skickas strategiska råvaror som koppar och kobolt österut från DRK och Zambia till Dar-Es-Salaam (Tanzania), Beira (Mozambique) eller Durban (Sydafrika) för vidare färd till Kina. Det är där en majoritet av förädling av strategiska råvaror sker i dagsläget. Även länder som Saudiarabien och Indien förbereder sig för att öppna egna förädlingsanläggningar.
Men även järnvägen österut, Tazarajärnvägen, behöver rustas upp och Kina har nyligen åtagit sig att finansiera projektet. Detta bidrar till osäkra utsikter kring vilken väg råvarorna ska komma att ta, vem som kammar hem kontrakten och vilket land som gynnas i slutändan.
Frågetecknen hopar sig
Flera frågetecken fortsätter alltså att hopa sig kring Lobitokorridorsprojektets framtid – inte bara Trump-administrationens eventuella stöd. Hur tillgången på kobolt och koppar ska säkras är fortsatt oklart. Majoriteteten av koboltgruvorna och en stor andel av koppargruvorna har nämligen kinesiskt ägande eller inflytande I DRK.
I Zambia, med en mindre andel koboltreserver är situationen något annorlunda, men även där finns det ett stort kinesiskt inflytande. De globala råvarupriserna kommer att fluktuera baserat på ett flertal faktorer, inklusive utvecklingen av korridoren.
Trots att Angola är stabilt för tillfället, kan den politiska situationen snabbt skifta som vi precis har sett i Mozambique. Det är val i Angola inom två år, och med en ung befolkning, hög inflation och hög andel arbetslöshet och ökat missnöje finns det fog för viss oro.
LÄS MER: Världens största guldfynd hittat – värt 870 miljarder
LÄS MER: Sverige – en potentiell stormakt