Den blomstrande litteraturen, levande död. Trots konkurrensen från sociala medier, streamingtjänster och oändliga flöden lever boklusten vidare – kanske starkare än på länge. EFN:s redaktion har samlat 20 titlar för dig som vill läsa något nytt, något gammalt – eller något som dröjer sig kvar långt efter sista sidan.
Material world: a substantial story of our past and future
av Ed Conway
Ebury Publishing, 512 sidor (2024)
Ekonomijournalisten Ed Conways argumentation i Material world kan tyckas självklar: han vill få oss att förstå att ekonomin är ”materiell”. Inte ”digital”. För utan sand kan vi inte göra glas eller silikonchip. Utan litium blir det inte batterier. Utan koppar kan vi inte leda elektricitet.
År 2019 grävde vi på ett enda år upp mer material ur marken än under alla år från tidernas begynnelse till år 1950. Problemet är att utbudskedjorna för många av dessa ekonomins mest fundamentala byggstenar är koncentrerade till ett fåtal platser på jorden. Världsekonomin är därmed en jättelik inverterad pyramid vilande på smal materiell grund. Detta kallar Ed Conway för ”den nya instabiliteten”. Boken är en fascinerande påminnelse om både skörheten och miraklet i hur allt hänger samman.
Rysslands hemliga krig mot Sverige
av Patrik Oksanen
Volante, 361 sidor (2025)
Varför skulle Ryssland vilja anfalla Sverige? Journalisten Patrik Oksanen svarar på detta, och en hel del annat, i en välskriven bok som är allt annat än lugnande. Han borde veta vad han talar om, som säkerhetspolitisk expert är han bland annat knuten till Försvarshögskolan och ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
Han menar att Sverige redan är i krig, utan att veta om det. Mystiska sabotage, kabelbrott och propaganda är delar av ett skuggspel med Kreml på andra sidan av brädet. För att förstå situationen måste man, enligt Patrik Oksanen, inse att Sverige tillsammans med övriga Skandinavien, Finland och Baltstaterna utgör en enhet i den ryska ledningens ögon. Omedelbart i en krigssituation som involverar Natos östra flank blir Sverige en del av krigsskådeplatsen. Det är här trupp och materiel samlas och det är via svenskt territorium som eventuell hjälp kan nå fram. Här kan kriget vinnas, eller förloras.
Parad
av Rachel Cusk
Albert Bonniers förlag, 164 sidor (2025). Översättning: Niclas Hval
Det börjar bra i Rachel Cusks nya bok Parad: ”Vid en viss tidpunkt i karriären började konstnären G, kanske för att han inte lyckades hitta något annat sätt att få rätsida på sin tid och plats i historien, att måla uppochner.”
Det är inledningen till en av fyra berättelser om konstnärer som alla heter G. I sina bästa stunder är det som i starten: spännande, snudd på halsbrytande. Men i de sämre blir det en uppradning av bisatser som dessutom gärna slutar med ett svårt ord. Exempel: Störiga skolbarn är på ett museum samtidigt som berättaren. Denne tänker då att museets kärna inte tål ”någon större offentlig ikonoklasm”. Yeah, right.
Kanske är det som professorn och författaren Steven Pinker säger. Att det enda sättet för en hyperintellektuell att visa sin överlägsenhet är förmågan att njuta av ett konstverk som är så icke-inbjudande att ingen utom just den intellektuellt överlägsne förmår njuta av det.
Vilket i så fall även skulle förklara varför just jag inte njöt av Parad.
Män och kvinnor
av Lena Andersson
Bokförlaget Polaris, 271 sidor (2025)
Det var hela tolv år sedan Ester Nilsson gjorde entré i det svenska kulturella medvetandet. Trots det kan min gravida väninna inte tänka sig att döpa sin ofödda dotter till Ester – vilket kanske säger något om det breda genomslag som Egenmäktigt förfarande fick.
Även uppföljaren Män och kvinnor är underhållande och, för mig, bitvis oväntat komisk. Min beundran för Esters skarpa analyser varvas med ett slags behaglig irritation över hennes besatthet. Analyserna och betraktelserna av stort och smått, vitt och brett, är precis som i de tidigare böckerna den stora behållningen. För mig är det ett kärt återseende med Ester Nilsson och en ny bekantskap där väninnekören fått egna små berättelser.
Money: a story of humanity
av David McWilliams
Simon & Schuster, 416 sidor (2024)
Pengar har varit i heta i tusentals år, men aldrig hetare än i dag. Det är enkel matematik. Aldrig tidigare har det funnits så mycket av dem i världen – runt åtta triljoner dollar. Magiskt tänkande på en svindlande nivå. Ingen kan äta sedlar och mynt, än mindre siffror i en dator. Allt bygger på abstrakta överenskommelser och förtroende mellan miljarder människor som inte känner varandra. Pengar är Homo sapiens mäktigaste uppfinning, civilisationens motor. Pengar ger frihet och trygghet samtidigt som de korrumperar och segregerar.
I boken Money tar ekonomen David McWilliams det stora greppet. Läsaren får följa pengarna från Mesopotamiens lertavlor till nutidens kryptovalutor. En underhållande, upplysande resa som ger helt nya perspektiv på historien. I dag står den och väger än en gång när Donald Trump sätter dollarns dominans på spel. Det enda säkra är att Abbadoktrinen lär leva vidare:
”Money, Money, Money …”
Autokrati AB
av Anne Applebaum
Albert Bonniers förlag, 180 sidor (2024). Översättning: Margareta Eklöf
I Autokrati AB berättar den amerikanska journalisten och historikern Anne Applebaum om hur vår tids autokratiska regimer vuxit fram. Till skillnad från 1900-talets kommunistiska och fascistiska diktaturer drivs dagens auktoritära stater inte främst av en ideologisk fanatism utan av en cynisk vilja hos ledarna att stjäla från det egna folket och behålla makten.
Detta kleptokratiska statsbygge ser man i Ryssland, Kina, Venezuela, Zimbabwe, Iran och ett flertal andra länder. Med hjälp av illiberala demokratier och hybridstater som en sorts mellanhand, men även banker och andra institutioner i fullt demokratiska länder, lyckas de autokratiska ledarna tvätta sina stulna pengar.
Deras regimer organiseras i sin tur likt ett konsortium av vinstdrivande företag, skriver Anne Applebaum. De hjälper varandra med övervakningsteknik, propagandaspridning och att ta sig förbi ekonomiska sanktioner. Framför allt samarbetar de mot den gemensamma fienden: den liberala demokratin.
Bruno Liljefors: en biografi
av Fredrik Sjöberg
Albert Bonniers förlag, 350 sidor (2025)
Fredrik Sjöbergs biografi över Bruno Liljefors (1860–1939) är en underhållande och insiktsfull skildring av Sveriges – kanske världens – främste djurmålares dramatiska liv. Fredrik Sjöberg väver skickligt samman konstnärens rastlösa jakt på både motiv och lycka, från barndomens äventyr till internationella genombrott och personliga katastrofer. Med humor, naturkännedom och ömsinthet lotsar författaren läsaren genom Bruno Liljefors livsdrama, där triumfer och tragedier avlöser varandra. Att han kunde måla visste vi, men här får vi verkligen lära känna mannen vid staffliet.
Biografin är generöst illustrerad och bjuder på både välkända och tidigare okända bilder, liksom nya perspektiv på konstnärens verk och samtid. Fredrik Sjöbergs berättarglädje och detaljrikedom gör boken både lärorik och mycket rolig – en konstnärsbiografi som sticker ut i mängden och ger liv åt en av svensk konsthistorias mest fascinerande gestalter.
Careless people: a cautionary tale of power, greed, and lost idealism
av Sarah Wynn-Williams
Flatiron Books, 400 sidor (2025)
Careless people är en motsägelsefull memoar som börjar med att författaren, Facebooks tidigare internationella policychef, dricker mojito med Mark Zuckerberg.
Sarah Wynn-Williams inser många gånger att hon måste sluta på Facebook, vars ledning är ett slags obehagligt nät av bästa vänner, grannar och ex – som ständigt motverkar den tidigare diplomatens försök att ändra Facebooks självbild, från ett vinstdrivande företag till ett företag som tar politiskt ansvar.
I stället får läsaren följa med när idealisten Sarah Wynn-Williams, något motvilligt, arbetar med att förändra lagstiftning i Asien, Latinamerika och i Europa som begränsar Facebook – genom att coacha politiker i att rikta annonser, vilket gör dem beroende av Facebook för att vinna val.
Rent krasst är det mest intressanta med boken att Facebook försökt stoppa utgivningen av den.
Superrika och jämlika: hur kapital och ägande lyfter alla
av Daniel Waldenström
Mondial, 308 sidor (2024)
Daniel Waldenström menar att han är vetenskaplig, absolut inte ideologisk, när han kommer fram till sin revolutionerande slutsats: det bästa sättet att bygga ekonomisk jämlikhet och social välfärd är inte att beskatta rika entreprenörer och företagsägare. Nej, den ekonomiska politiken borde i stället koncentreras till att göra det möjligt för fler att skapa sig en privat förmögenhet. Surprise! En välskriven och högintressant genomgång av ekonomisk orsak och verkan. Men den som verkligen vill förstå de socioekonomiska sambanden bör parallelläsa Superrika och jämlika med Kate Picketts och Richard Wilkinsons Jämlikhetsanden: därför är jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Då blir det plötsligt riktigt intressant.
Den ängsliga generationen: hur överbeskyddande föräldrar och skärmberoende skapar en epidemi av psykisk ohälsa
av Jonathan Haidt
Fri Tanke, 424 sidor (2024). Översättning: Daniel Helsing
Många med mig har länge haft en misstanke om att en telefonbaserad barndom är dålig för barn. Men hur, och i vilken omfattning, har varit otydligt – fram till nu. Den ängsliga generationen beskriver utförligt, och rigoröst vetenskapligt underbyggt, hur generation Z:s psykiska mående kollapsade under första delen av 2010-talet i direkt anslutning till den smarta telefonens genombrott. De är den första generationen som vuxit upp med en teknologi som kopplat upp dem mot människor ute i världen, samtidigt som den kopplat bort dem från människorna i deras omedelbara närhet. Det har fått förödande konsekvenser för deras psykiska hälsa, förklarar författaren och socialpsykologen Jonathan Haidt.
Hur skärmar, snarare än fysisk lek och interaktion, hämmar barns och ungas sociala utveckling, förmåga att bedöma risker, förståelse för våld och empati och även medför inlärningsstörningar, är något vi alla borde skaffa oss förståelse för och ta på allvar.
Earthlings
av Sayaka Murata
Granta Books (2020), 247 sidor. Översättning: Ginny Tapley Takemori
Det har gått ett par år sedan jag läste den, men upplevelsen sitter kvar. Särskilt nu, när våren präglats av krig och Donald Trumps skugga åter vilar tung över världspolitiken. Samhällsdebatten tycks samtidigt kretsa kring ett nästan panikartat mantra: vi måste föda fler barn. Det blir, i det ljuset, nästan absurt.
Earthlings är en bok som både chockar och befriar. En surrealistisk bladvändare som påminner om varför läsning kan vara ren njutning, inte bara plikt. Det är en roman som med sin vilda energi får en att skratta, rygga tillbaka – och känna. Men framför allt är den relevant. I en värld där kvinnor ofta reduceras till reproduktionsmaskiner, där tvåsamhet och familjebildning upphöjs till norm och lösningen på civilisatoriska kriser, sätter Sayaka Muratas protagonist Natsuki ord på något djupt obehagligt när hon kallar samhället för the factory.
Underskott: omsorgens ekonomiska värde
av Emma Holten
Albert Bonniers förlag, 260 sidor (2025).
Översättning: Djordje Zarkovic
Det känns alltid som ett mirakel när man läser en välskriven ekonomibok, där argumentationen är sund och prosan tydlig. De senaste åren har genren blomstrat, tack vare böcker som Girig-Sverige (Andreas Cervenka), Alla ska äta (Elina Pahnke) och Honungsfällan (Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö). Den svensk-danska debattören Emma Holtens Underskott kan nu läggas till på listan. Hon övertygar nämligen i sin skildring av hur vårt mätbara samhälle är oförmöget att värdera det som inte kan visas i en kvartalsrapport eller årsredovisning. När det exempelvis gäller människor som jobbar inom vården, skriver Emma Holten att: ”Värdet på deras bidrag mäts med priset på deras arbete, deras insats anses inte skapa något värde i övrigt.” Omsorg, menar hon, är inte kvantifierbart, går inte att koka ned till en siffra som går att jämföra med en annan – och anses därför inte vara arbete, utan framställs i stället som en outsinlig resurs. Det sanna värdet, visar Emma Holten, ligger egentligen i det omätbara.
Den store Gatsby
av F. Scott Fitzgerald
Sjösala förlag, 175 sidor (2020).
Översättning: Daniel Martinez
När hans stjärna lyste som starkast på 90-talet arrangerade P. Diddy flådiga fester på Long Island där alla gäster var klädda i vitt. När en journalist från The Independent frågade om han läst The great Gatsby svarade P. Diddy: ”Läst? Jag ÄR the great Gatsby.” Tidningen noterade att hiphopstjärnan inte verkade fatta att det är en tragedi om en man som, trots att han blir omåttligt rik, inte lyckas vinna tillbaka sitt livs kärlek.
P. Diddy är inte ensam om att fokusera på glittret, glamouren och den tjusiga dekadensen i F. Scott Fitzgeralds roman – och missa den hjärtskärande sorgen och kritiken mot klassamhället. 100 år efter utgivningen förknippas den med mode snarare än moral (klädkoden på mitt eget bröllop var för övrigt ”great Gatsby chic”). Man kan häpna över hur mycket romanen säger om vår tids fåfänga, materialism, fascism och spruckna amerikanska dröm. För att citera bokens berömda sista mening: ”Så strävar vi fram som båtar mot strömmen, ständigt drivna tillbaka mot det förflutna.”
Natur, kultur och ojämlikheter
av Thomas Piketty
Nirstedt litteratur, 77 sidor (2025). Översättning: Anna Petronella Foultier
Ett tungt ämne blir lättläst när ekonomifenomenet Thomas Piketty släpps i kondenserad version. Skillnader i förmögenheter och inkomst, utbildning och beskattning, liksom klimatfrågan, är några av de ämnen som diskuteras i mycket lätt form. Även Sveriges resa från en tämligen ojämlik nation till ett jämställt föredöme diskuteras på flera ställen i boken.
Den franske nationalekonomen blev en global sensation med Kapitalet i det tjugoförsta århundradet, som släpptes 2013. En stor del av det verket, liksom en 1 100-sidors uppföljare som kom 2020, handlar om vetenskaplig metod och datainsamling. Natur, kultur och ojämlikheter utgår i stället från ett föredrag och är tämligen lättsmält, om än stundtals lite väl förenklande. Ändå ger den lilla boken flera ekonomiska aha-upplevelser rörande klyftornas historia, även för läsare som kanske inte delar Thomas Pikettys syn på global beskattning eller kring vilken nytta miljardärer tillför samhället.
Peak human: what we can learn from the rise and fall of golden ages
av Johan Norberg
Trafalgar Square, 400 sidor (2025)
Johan Norberg, känd för Det kapitalistiska manifestet, är tillbaka med en bok som är kusligt vältajmad. Den släpptes nämligen bara en knapp månad efter att Donald Trump annonserade sin befrielsedag – ett slags politisk julafton för världens isolationister.
Johan Norberg tar avstamp i klassisk liberal frustration: att idén om öppna samhällen gång på gång krossas – trots att mänsklighetens guldåldrar alltid uppstått ur öppenhet. Han tar med läsaren på en ambitiös resa genom sju av historiens mest lysande epoker – från romarriket till Songdynastin i Kina. Allt detta kryddas med libertarianska hyllningar till frihandel, äganderätt och individuell frihet. Och visst, ibland låter Johan Norberg som ett TED Talk på steroider. Men jag låter mig gärna svepas med. I tider av ”I always say ’tariffs’ is the most beautiful word to me in the dictionary” får någon gärna försvara Ricardomodellen och påminna oss om att även vår guldålder kan få ett slut.
James
av Percival Everett
Pan Books Ltd, 320 sidor (2024)
Percival Everetts roman James är en kraftfull nytolkning av Mark Twains klassiker Huckleberry Finn, där Percival Everett ger röst och djup åt Hucks resekamrat, den svarte mannen Jim – nu James – som tidigare reducerats till en passiv bifigur utan inre liv. Percival Everett vänder på perspektivet: James är strategisk, filosofisk och använder språket både som skydd och vapen. Han talar två språk – den språkfattiga slavdialekten för överlevnad bland vita och det sanna, skarpa och djupt filosofiska bland dem som vet. En dubbel språkstrategi som känns igen även i dagens Sverige, där ortensvenska kan innebära både samhörighet och skydd.
Romanens styrka ligger i hur Percival Everetts språk utmanar maktens normer och visar att den som kan växla mellan världar också bär på styrka. James är inte bara en berättelse om frihetskamp, utan en påminnelse om att språket alltid är en arena för makt, identitet och motstånd.
Bananrepubliken Sverige: hur politiker, välfärdskapitalister och pr-byråer utmanar demokratin
av Johannes Klenell
Natur & Kultur, 264 sidor (2025)
Jag tillhör den grupp som tycker att Johannes Klenell är en rolig jävel. Helt baserat på anekdotisk bevisföring är vi en växande grupp som tar del av hans texter och inte kan sluta skratta. Karln är rolig på ett begåvat och smart sätt. Nu har han tagit sig an ett stort ämne: demokratin.
Med bakgrund som chefredaktör för Resumé har jag haft möjlighet att följa frågan om lobbyister och tyckarsamhället i över 20 år. Det är mycket som har hänt och frågeställningarna blir alltmer angelägna i takt med att informationsbruset påverkar vårt samhälle. Det är kittlande och underhållande att läsa om sambanden mellan politik, medier och näringsliv och Bananrepubliken Sverige är en gedigen ansats.
Sedan tycker jag att det bitvis är slarvigt.
Hur jag ska bevisa det?
Jag saknar mig själv i texten.
Andas. Överlev.
av Märta Stenevi
Bokförlaget Forum, 272 sidor (2025)
Märta Stenevi skildrar sin sista tid som språkrör för Miljöpartiet i boken Andas. Överlev. Det är plågsam läsning. Inte för att det inte är intressant eller välskrivet – för det är både och – utan för att läsningen är att följa en krasch i slow motion. Märta Stenevi slåss mot en ansiktslös kraft inom partiet som hon upplever vill henne illa, som får henne att må oerhört dåligt. Allt börjar med en artikel i Dagens Nyheter som berättar att det finns kritik inom partiet mot Märta Stenevis ledarstil, som beskrivs som ”toxisk”. Kritiken framförs i ett brev från facket, men Märta Stenevi får aldrig läsa brevet, och några konkreta exempel på vad det toxiska ledarskapet består i får hon aldrig ta del av. Bland människorna hon möter dagligen finns de som konspirerar mot henne – men hon vet inte vilka de är. Alla ler.
Det här är Märta Stenevis berättelse och säkerligen finns andra versioner av vad som hände på partikansliet i Gamla stan i Stockholm. I väntan på dem är Andas. Överlev. fascinerande läsning.
Om att ändra sig
av Julian Barnes
Bakhåll, 74 sidor (2025). Översättning: Andreas Vesterlund
Hur åsikter formas och minnen förändras är kluriga processer. Den store författaren Julian Barnes gör ett ärligt försök att reda ut livets stora frågor i en kort och lättbegriplig essäbok. Konkreta exempel från hans snart 80-åriga liv gör det enkelt för läsaren att själv fundera kring sitt eget – och omgivningens – tankemönster och agerande. Men kanske framför allt fundera på varför.
Ett ord och en fråga som vi alla borde använda oftare. Vill du kanske trots allt leva i ”Barnes Rimliga Republik”? Ett samhälle som Julian Barnes vill nå genom att förändra en rad institutioner, strukturer och lagar. Läs och fundera. Om svaret på den frågan är nej, varför?
American psycho
av Bret Easton Ellis
Norstedts, 412 sidor (1991). Översättning: Einar Heckscher
Jag läste aldrig American psycho av Bret Easton Ellis. Jag såg filmen och refererar ganska ofta till den. Men boken förblev oläst, tills nu var det tänkt. Nu skulle jag bli trovärdigt detaljerad när jag skojar om andra människors stela och opersonliga hem och dolda och perversa aggressivitet. Ha stöd i mina analyser om pengar och yta som religion, sex och våld som förströelse.
Jag börjar läsa det hyllade mästerverket. Gode himmel vad de tjatar om kläder och restauranger! Och så kommer chocken och äcklet. Det hämningslösa slentriandödandet kommer med ökad frekvens mellan restaurangältandet och namndroppandet. Prydliga beskrivningar så galet motbjudande att jag kommer på mig själv att bläddra framåt i handlingen och bara läsa de sista 100 sidorna sporadiskt. Jag funderar allvarligt på vem som hittar på och skriver dessa vidrigheter. Men jag fattar poängen. Patrick Bateman är störd i en störd värld.
Och jag har fortfarande inte läst American psycho. Bara nästan.
Följ taggar