Citi-chefen: Investerare trappar upp intresset för Ukraina
Ukrainas återuppbyggnad kan bli ett av 2000-talets största ekonomiska projekt. Världsbanken uppskattar att nära 600 miljarder dollar kommer behövas under det kommande decenniet, men det är inte fråga om någon ny statligt finansierad Marshallhjälp. Privat kapital måste spela en mycket större roll och intresset växer, berättar storbanken Citis Ukrainachef Alex McWhorter i en intervju med EFN.
När freden kommer till Ukraina är fortsatt osäkert, men redan nu radar investerare upp sig för att stå långt fram i kön när återuppbyggnaden väl tar fart, berättar Alex McWhorter.
Fler och fler aktörer från hela världen försöker förstå marknaden, hitta lokala samarbetspartner och möjliga samriskbolag eller förvärvskandidater för att senare underlätta intåget i Ukraina.
– Alla är så klart mest intresserade av säkerhetssituationen och undrar när det blir tillräckligt säkert igen för att investera, när tar det slut och hur tar det slut? Många kommer vänta, men många vill samtidigt skaffa sig en uppfattning av marknaden och den politiska riktningen i Ukraina redan nu, säger Citis Ukrainachef.
På frågan om vad han tror – om han själv har någon känsla för när kriget kommer ta slut – svarar han nekande.
– Det har jag inte. Det finns vissa positiva tecken, men jag kan inte avgöra det.
Tvivlet om Ukraina utraderat
Innan den fullskaliga invasionen rådde ett klart mer begränsat intresse rörande utländska direktinvesteringar i Ukraina. Landet var långt bakom övriga Europa. Investerare skrämdes inte bara av krig och en diger korruptionshistorik, utan också av den grundläggande osäkerheten om landets riktning. Skulle Ukraina dras politiskt österut eller fortsätta västerut?
I dag är tvivlet i stort sett utraderat, menar McWhorter. Den geopolitiska kompassen i Ukraina pekar tydligt mot en väg till EU och starkare kopplingarna till väst är den ekonomiska motor som ska ta landet dit. Med det kommer också förväntningar på reformer.
Ukrainachefen får frågan om vilken reform som skulle göra störst praktisk nytta efter ett eldupphör. Han svarar inte infrastruktur, skattesystem eller privatiseringar, utan domstolar. Han tillstår att det finns mycket kvar att göra i Ukraina, som under årtionden förknippats med oligarker, politiserade institutioner och korruption på högsta nivå.
Operation Midas, en uppmärksammad korruptionsutredning i energisektorn som briserade i slutet av 2025, är ett bra exempel. Nyckelpersoner nära president Volodymyr Zelenskyj komprometterades. Före detta ministrar sitter nu häktade.
– Det är första gången något sådant händer under mina åtta år i Ukraina, säger McWhorter.
Pekar ut viktigaste reformen
Enligt McWhorter väckte härvan på nytt frågor hos investerare. Han menar samtidigt att dylika fall kan läsas på två sätt: antingen som ett bevis på att problemen sitter djupt, eller som ett tecken på att de anti-korruptionsinstitutioner som avslöjar, utreder och driver fall till domstol faktiskt fungerar.
– Jag tror att den enskilt viktigaste reformen av alla egentligen handlar om rättsreformer och om att se till att öka förtroendet för att domstolssystemet ger rättvis behandling. Regeringen skulle kunna lyfta bort en del risk från bordet genom att erkänna domstolsavgöranden från EU, Storbritannien, USA och andra länder. Då skulle företag som investerar veta att de inte riskerar att fastna eller bindas upp i det ukrainska domstolssystemet, utan att de kan få en mer objektiv prövning.
Transparensen i Ukraina går onekligen åt rätt håll, och nu är landet i nivå med flera andra länder som investerare generellt inte har några större bekymmer med att gå in i.
– I Transparency Internationals korruptionsranking har det skett dramatiska framsteg de senaste tio åren, från runt plats 140 av 180 länder till 104. Det är inte fantastiskt, men det är bättre än många marknader investerare faktiskt redan blivit ganska bekväma med, som Brasilien, Mexiko, Turkiet… Jag tycker att det perspektivet är viktigt, säger Alex McWhorter.
Tonvikt försvarsindustri
Banken har nyligen släppt en rapport med fokus på återuppbyggnaden och det privata kapitalets stora roll. Det är tydligt vilka grenar investerarna är mest intresserade av: energi, infrastruktur, telekom och – föga förvånande – försvarsteknik.
Ukrainska försvarsbolag har på kort tid byggt – och kunnat testa – system i skarpa stridssituationer. Många av dem har väckt stort internationellt intresse långt utanför Europas gränser. President Zelenskyj var i början av april på turné i Gulfländer som plötsligt fått stort behov av kostnadseffektivare bekämpning av drönare, vilket renderade i kontrakt värda åtskilliga miljarder dollar.
Övriga sektorer i Ukraina lockar av andra skäl. Återuppbyggnadsbehoven är enorma, men också möjligheterna att bygga nytt, mer decentraliserat och mer kompatibelt med EU.
Mitt i allt intresse finns dock problemet att kapitalet inte automatiskt kommer att nå dit där Ukraina behöver det som mest. Tvärtom, rent av. Det är avsevärt svårare att locka investerarnas intresse till det av kriget tärda östra Ukraina än till storstäder i västra Ukraina, som inte drabbats i närheten lika hårt.
– Därför lär multilaterala aktörer som EBRD (Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling), EIB (Europeiska investeringsbanken) och andra internationella finansinstitutioner få bära mer risk i de delar av landet där det privata kapitalet tvekar, säger Alex McWhorter.
Återuppbyggnaden av Ukraina lär alltså inte börja där förstörelsen är som störst, utan där riskerna är som minst, och det kommer sannolikt ske stegvis, menar han.
– Behoven är enorma, men det är också möjligheterna. Nu börjar intresset vakna till att det finns potential för investeringar här och det kommer skapas stora möjligheter för bolag i länder som varit stödgivare till Ukraina, som exempelvis Sverige och övriga Norden, säger Alex McWhorter.
