Citi-toppen ser Sverige i ledartröja: ”Lovande framgångssaga”

Att det är stökigt i världen just nu har knappast undgått någon. Frågetecknen hopar sig kring Mellanöstern, Ryssland och Ukraina, den amerikanska obligationsmarknaden, USA:s statsskuld, en Federal Reserve-ordförande som dragit ner kommunikationen till nästan noll.

Trots det verkar ekonomin hålla för trycket, konstaterar Nathan Sheets. Han är den amerikanska storbanken Citis globala chefsekonom och har tidigare erfarenhet från bland annat just Federal Reserve.

– Å ena sidan finns det osäkerhet vart vi än vänder blicken. Å andra sidan är det i någon mening inte nytt. Det har snarare allt mer blivit det nya normala, men trots allt detta har den globala ekonomin och de finansiella marknaderna fortsatt att utvecklas ganska väl.

”Motståndskraft” är ett ord som ofta används för att beskriva marknaderna i dagsläget – en träffande beskrivning, menar han. Men om motståndskraften är ett tema, finns det ytterligare fyra han ser som viktiga i utvecklingen framåt: finanspolitik, långräntor, geopolitik och – såklart – AI.

Finanspolitiken, räntorna och AI-narrativet är alla teman som kommer att vara bestående kommande år, om Nathan Sheets läser stjärnorna rätt. Motståndskraften likaså.

Ekonomins utbudssida, alltså produktionssidan, företagen, är mer flexibla och anpassningsbara än de var för 10, 20 eller 30 år sedan. Den är inte immun mot störningar, men är bättre på att hantera dem, menar han.

Det gör att utbudssidan också är bättre på att tugga i sig ofog i form av högre räntor, som blivit resultatet av högre tillväxt och ett något hårdare inflationstryck. Där spelar AI en huvudroll.

– I en värld med enorma AI-investeringar och stora finanspolitiska behov kan det vara så att högre räntor också är ett bestående fenomen. Jämviktsnivån, eller den långsiktiga nivån, på räntorna kan komma att ligga något högre än tidigare, definitivt högre än före pandemin, säger han.

Tidigare under hösten har nivån – och tempot – på räntan på amerikanska statspapper med tioårig löptid, den så kallade tioåringen, fått stor uppmärksamhet i perioder. Nivån 5 procent har pekats ut som något slags potentiell psykologisk smärtgräns, men även om vi befinner oss i den häraden just nu är det knappast det nya normalläget, anser han.

En del av den osäkerhet som nu är inprisad spår han kommer att avta med tiden. Nivån kommer knappast heller att bli ett större problem om inte den amerikanska staten börjar få svårt att ta in intäkter för att finansiera sin erkänt ganska saftiga statsskuld.

Storbritannien en läxa

Ett värsta-scenario hade varit ett utfall i likhet med det som drabbade Storbritannien 2022, då dåvarande premiärminister Liz Truss och hennes finansminister Kwasi Kwarteng aviserade en rad ofinansierade skattesänkningar mitt i glödhet inflation och rusande energipriser. Marknaden slog fullkomligt bakut och dumpade allt vad brittiska statsobligationer hette. Inte förrän Bank of England klev in och handgripligen tog tyglarna, bromsades paniken.

– Det är inte vad jag förväntar mig ska hända i USA, men jag kan tycka att det är klokt att beslutsfattare och finansdepartementet kommer ihåg lärdomarna från Storbritannien, säger Nathan Sheets.

Den amerikanska statsskulden – i dagsläget på uppemot 126 procent av BNP – må vara hög, men den är inte ohållbar, menar han. Detsamma gäller övriga länder med höga statsskulder, som Japan, Storbritannien, Italien och Kanada.

Det kommer innebära en viss inbromsning i investeringar, lite lägre konsumtion och något högre sparande.

– Och det är vad man behöver. När alla de här regeringarna behöver finansiering krävs det ett större globalt sparande. Men jag tycker det är ekonomiskt och sannolikt också finansiellt hållbart. Men det är därmed inte sagt att det är sunt att vara så skuldsatt. Det blir mer riskfyllt än det borde vara.

Anledningen till att världens skuldberg trots allt är hanterbar stavar han med två bokstäver: AI.

– Över tid kommer det att leda till högre produktivitetstillväxt. Det kommer enligt min mening att vara mycket positivt för den globala ekonomin.

Men det förutsätter att AI-teknologin faktiskt plockas upp och integreras hos företagen, konstaterar han.

– Vi tänker ofta på AI som en del av techsektorn. Men när det gäller de ekonomiska effekterna är det helt enkelt inte så. Techsektorn i USA är ganska stor, men den står för 6 procent av BNP. 94 procent av BNP utgörs av resten av ekonomin. Så om man ska få en bred produktivitetsökning måste AI-teknologin tas i bruk och användas av företagen.

”Europa hamnar tio år efter”

Här har Europa en utmaning, menar han. Europas regleringsfrenesi har tvingat potentiella AI-bolag att sitta på händerna i väntan på besked om vad de får och inte får göra. EU vill gärna ”reglera först och producera sedan”. Det skapar stabilitet, men också en trögrörlig koloss som riskerar lägga onödiga krokben för utvecklingen.

Samtidigt är det full kareta i USA och Kina.

– Jag oroar mig verkligen för att kontinenten kommer att hamna tio år efter USA och Kina om Europa försöker bygga hela sin AI-teknikstack på egen hand. Jag tror att det tåget redan har lämnat perrongen.

Han har tre råd till kontinenten för att komma loss med tillväxten. De två första är AI-relaterade: tygla EU-kommissionens regleringsiver och uppmuntra befintliga företag att anamma den AI-teknologi som redan finns.

– Det betyder såklart att Europa kommer att vara beroende av teknologi från USA och Kina, men samtidigt blir leverantörerna också beroende av sina kunder. Det skapar en synergi. Och ärligt talat är vi alla beroende av varandra ändå, framför allt eftersom vi delar samma planet.

Här sticker Sverige ut på ett positivt sätt i sammanhanget, framhåller han.

– Sverige är mycket väl positionerat, eftersom det finns viss AI-produktion och innovation. Kombinationen innovativ ekonomi och en mycket disciplinerad makroekonomisk politik placerar Sverige i ett bra läge jämfört med andra europeiska länder och faktiskt också andra utvecklade ekonomier runt om i världen.

Sverige kan stå modell

Övriga Europa kan till och med ta lärdom från Sverige, menar han. Visst, bjässar som Tyskland och Frankrike kan snegla på USA, men den amerikanska modellen ligger ändå ganska långt bort från Europa, både geografiskt och kulturellt.

– Men om Sverige tydligt kan dra ifrån när det gäller tillväxt och ekonomisk utveckling tror jag att ni kan bli en modell för de andra länderna, genom att visa vad som är möjligt att åstadkomma.

Det tredje rådet? Fokusera på försvarssektorn. Även här går Sverige i bräschen, med bolag som Saab, BAE Systems Hägglunds och Mildef i uppställningen.

– Försvar är uppenbart en sektor som har storlekspotential och som passar europeiska företag väl. Sverige har en tydlig potential att lyckas. Så jag tycker verkligen att Sverige är en mycket lovande framgångssaga.