Därför faller Trump på eget grepp
Ekonomer tvivlar på att matematiken kring Donald Trumps tullar går ihop.
Syftet med den omstöpning av världsekonomin regeringen Trump inlett är i grunden enkelt. Handelshinder gentemot omvärlden ska leda till en renässans för tillverkningsindustrin i USA. Just nu är det just tullarna och den osäkerhet de medfört som försvårar näringslivets försök att bidra till leverans av regeringens löften – samtidigt som det är oklart hur intresserad allmänheten faktiskt är av de jobb som ska komma tillbaka.
I EFN-podden Världsekonomin med Katrine Kielos och Clas Måhlén har de stående kommit att refereras till som ”Bruce Springsteen-jobb”.
Trygga industrianställningar med uppdraget att framställa allt från kol och stål till läkemedel och konsumtionsvaror.
Jobb som blivit allt färre sedan USA under åren efter andra världskrigets slut, med en till skillnad från Europa och Japan intakt infrastruktur, stod för mer än hälften av världens tillverkningsproduktion.
Jobb som skapade ekonomiskt välstånd och fick hela städer och samhällen att växa fram innan globalisering och automatisering gjorde dem till avfolkningsregioner.
"Vad ska betala för det?"
Platser där koncentrationen av de 6,8 miljoner tillverkningsjobb som försvunnit i USA sedan 1979 varit som högst har spelat en nyckelroll i Donald Trumps båda presidentvalskampanjer.
Budskapet har varit tydligt och i grunden enkelt: Med hjälp av tullar och handelshinder – ju högre desto mer effektiva – kommer fabriksjobben och den medelklasstillvaro de lade grund för att återvända till USA.
– Vi borde inte ha några leveranskedjor. Vi borde ha dem inom USA. Vi har bolagen för att göra det, som Trump själv uttryckt det.
Den majoritet av ekonomer och analytiker som tvivlat på att matematiken går att få ihop har inte blivit mindre övertygade under den senaste månaden. Willy Shih, professor i företagsekonomi vid Harvard Business School, gör en jämförelse med mekanismerna som bidrog till den utveckling regeringen Trump åtagit sig att reversera.
– När tillverkning flyttade från USA till Kina behövde man bygga nya fabriker, anställa och utbilda personal, hitta leverantörer, bygga upp logistik. Vad som betalade för det var lägre kostnader för produkterna.
– Om man vill flytta något från ett lågkostnadsland till ett högkostnadsland och måste göra samma sak … vad ska betala för det? Produktkostnaderna kommer att bli högre.
Tullarna har bidragit till att öka etableringskostnaderna ytterligare när maskiner, material och utrustning som måste importeras – med vissa undantag – fördyrats av tullpåslagen samtidigt som komponenter och specialiserad kompetens i utlandet är nödvändig för så väl existerande som planerad tillverkning.
Bolagen som satsar i USA
Livsmedelsjätten Pepsi och dryckeskoncernen Diaego är två av en rad bolag som presenterat planer på ökad produktion i USA – men beskriver tullarna som betungande för lönsamheten. Listan över bolag som planerar nya eller utökade satsningar i USA är lång – Volvo Cars, läkemedelsjätten Eli Lilly och Apple utgör fler exempel.
2022 klubbades en av de största industrisatsningarna i amerikansk historia igenom när Joe Bidens Chips Act godkändes av kongressen och omkring 280 miljarder dollar öronmärktes för framför allt inhemsk produktion av halvledare. Innan satsningen nu riskerar att skrotas av regeringen Trump har den innehållit fler exempel på svårigheterna med storskaliga industriomställningar.
Taiwanesiska halvledarjätten TSMC:s storsatsning, med en tredje anläggning på väg att öppna i Arizona, har komplicerats av en brist på arbetskraft. Den europeiska kemikalietillverkaren Solvay och amerikanska chiptillverkaren Pallidus har samtidigt pausat planer på nya fabriker på grund av förseningar och skenande kostnader som enligt Fed-chefen Austan Goolsbee i Chicago kan härledas till att regleringar minskat effektiviteten i byggsektorn.
"En bättre fråga att ställa"
TSMC inte är ensamma om att sakna rätt kompetens. I mitten av april i år fanns samtidigt omkring en halv miljon lediga fabriksjobb att söka i USA. Bland dem som redan har dem är missnöjet större än på arbetsmarknaden i stort över löneläge, sjukförsäkring och arbetstider. Enligt en undersökning från tankesmedjan Cato Institute i fjol ansåg 80 procent av den amerikanska allmänheten att det vore bättre för USA som land att fler jobbade i tillverkningsindustrin. Av de tillfrågade var dock bara 25 procent själva intresserade av ett fabriksjobb.
”En bättre fråga att ställa är kanske inte varför amerikaner anser att landet behöver fler tillverkningsjobb utan varför politiker fortsätter tala om vikten av jobb som amerikaner – både i ord och handling – fortsätter att visa svalt intresse för”, ansåg Cato Institutes Colin Grabow efter att undersökningen publicerats.
The Economist drog en liknande slutsats den 28 april: ”I stället för att tråna efter en återgång till det förflutna borde presidenten låta USA fortsätta med att designa framtiden.”
Källor:The Economist, Fortune, Financial Times, Wall Street Journal, Fox Business, PBS, Pew Research
ANALYTIKER OCH NÄRINGSLIV OM CHANSEN TILL EN AMERIKANSK FABRIKSBOOM
Samuel Tombs, chefsekonom i USA för Pantheon Macroeconomics:
“Vi förblir väldigt skeptiska till att tullarna kommer att trigga en omfattande våg av återvändande jobb med tanke på de enorma besparingar av lönekostnader som är tillgängliga vid tillverkning utomlands, samt osäkerhet kring hur länge protektionistiska beslut kommer att gälla”
Scott Paul, chef för stål- och tillverkningsindustrins intresseorganisation Alliance for American Manufacturing:
”Det kommer att krävas anpassning. Det här kommer ta längre tid än timmar eller dagar. Det kommer ta längre tid än veckor, månader eller mer. Jag tror att saker och ting framöver kommer att bli bättre, inte sämre.”
Kip Eideberg, senior vice president för branschorganisationen Association of Equipment Manufacturers:
”Även om vi sannerligen håller med om att vi aggressivt bör arbeta för en politik som hjälper oss att tillverka saker i USA så stämmer idén om att man kan flytta varje del av tillverkningsprocessen tillbaka till USA inte överens med verkligheten. Det går inte att rycka upp allt det där och bara flytta det till USA.”
Ha-Joon Chang, professor i ekonomi, University of London:
”I teorin kan det fungera. Men det kommer att ta lång tid och den tiden finns inte. Industribasen i USA har krympt under fyra årtionden. Den kan inte byggas upp igen på två år, oavsett vilka tullbeslut man fattar. Under tiden kommer varor att bli väldigt dyra."
Följ taggar