Därför vägrar räntorna att ge med sig 

Varför faller inte räntorna mer nu när oljepriset rasat med nära 20 procent?

Ett lägre oljepris tar ner risken för att ny energidriven inflation ska uppstå, men det gör ingenting åt de tidigare prisuppgångar ekonomin redan tampas med. Den amerikanska inflationen för oktober var högre än väntat och blev en kalldusch när siffrorna släpptes på tisdagen och sen dess har långräntorna vänt upp igen. Det krävs trovärdiga bevis för att pristrycket i sig faktiskt avtar kontinuerligt för att räntorna ska pressas ner med något större eftertryck, det räcker inte bara med billigare råolja just nu eller svagare avläsningar en enskild månad 

USA:s styrränta är redan rätt hög… Men nu verkar Fed gå mot nya höjningar?

Ja, i princip alla räknar med det. Nu ligger styrräntan i intervallet 3,75-4 procent efter att Fed höjt i september men pausat i oktober. I december går vi mot 4-4,25 procent, men det har också varslats från styrelsen om vad en del kallar en “dubbelhöjning” på 0,5 procentenheter, om kärninflationen skulle fortsätta så högt som i oktober. Konjunkturen gasar fortfarande rejält, arbetslösheten är låg och börsen nära rekord så Fed har inga direkta hinder just nu.

Driver AI-boomen också upp marknadsräntorna?

Ja, eftersom AI-boomen driver upp konjunkturen med datacenterutbyggnaden, som kräver enorma investeringar i infrastruktur, elnät och dylikt. Men det finns inga belägg för att de här bolagens upplåning via obligationsmarknaden driver ränteuppgången för att det kan konkurrera ut statspapper. Det är i företagssammanhang enorma mängder upplåning, men beloppen är inte stora nog för att göra skillnad i den amerikanska statsobligationsmarknaden. Frågan kring räntemarknaden är således om en eventuell avmattning i AI-investeringarna dämpar både tillväxten och räntorna eller om ett sånt slag bara träffar börsen. Vi har sett i den senaste tidens vågor av oro att räntorna följt med börsen ner.  

Om vi vänder oss mot Europa – hur går det för Frankrike?

Det har blivit ett litet andrum när oljan fallit, för räntepaniken där tidigare i höstas sammanföll ganska mycket med den tidigare räntetoppen. Franska tioårsräntan har backat från drygt 5 procent till omkring 4,7 procent. Riskpremien mot Tyskland ligger ändå kvar på omkring 1,4 procentenheter, vilket är alldeles för högt för att någon ska vara bekväm med läget. Och budgetkrisen har fördjupats. Ingen röstar ja för ett budgetförslag vars åtstramningar ändå inte är tillräckliga. Det är hög risk för att obligationsmarknaden säger ifrån igen, men just nu verkar det råda viss avvaktan inför presidentvalet i vår.

Vad betyder allt detta för svenska räntor?

Här kom inflationen in oväntat låg i förra veckan, med fullständigt iskalla siffror. Vi har flera tillfälliga åtgärder som håller prisökningstakten i schack just nu, men flera av dem har löpt ut eller är på väg att löpa ut. En starkare ekonomi och högre kostnader väntas lyfta inflationen nästa år och därför har Riksbanken nu inlett en höjningscykel, vilket påverkar korta lån som bolån med rörlig ränta. Det blir spännande att se hur långt Riksbanken går nu, och oljepriset och kronan är viktiga variabler som avgör den frågan, så det finns skäl att hålla koll.