De kan köpa Stegra efter krisen: ”Naturliga tagaren”

Klockan klämtar för Harald Mix stålprojekt Stegra. Enligt vad källor uppger för Dagens industri behöver bolaget den här veckan sätta villkoren för en bryggfinansiering. Detta för att få mer tid att säkra de 10 miljarder kronor som krävs för att bygga klart stålverket i Boden.

“Det är absolut en ödesvecka”, säger en källa med insyn till tidningen.

Därmed ökar oron för att Stegra ska gå samma öde till mötes som det kollapsade batteribolaget Northvolt och tvingas ansöka om konkurs. Stegra och Northvolt är båda grundade av Harald Mix investeringsbolag Vargas.

Enligt vad personer i stålindustrin uppger för EFN följer nu de etablerade stålaktörerna utvecklingen i Stegra med intresse.

– Utsikterna ser onekligen skrala ut, och då är ju frågan vem som ska skulle kunna komma in och sopa upp resterna, säger en person med lång erfarenhet av den internationella stålbranschen.

Experterna: De kan köpa Stegra

Det är inte ovanligt att stora projekt som går i konkurs sedan får nytt liv med nya ägare. Amerikanska Lyten hoppas få igång produktion av battericeller i Skellefteå efter att ha köpt Northvolts konkursbo. Ett exempel inom basindustrin är Northland Resources som efter den uppmärksammade konkursen 2014 så småningom blev Kaunis Iron som sedan 2018 har brutit järnmalm i gruvan i Pajala.

Stålveteranen Anders Werme, med ett förflutet på Arcelor Mittal och på SSAB, håller det för sannolikt att något liknande skulle hända med Stegra om en konkurs blir ett faktum. När Stegra gick ut med att de behövde få in mer kapital i oktober uppgav bolaget att stålverket var till 60 procent klart. Totalt har Stegra tagit in omkring 75 miljarder kronor i riskkapital och lån. I juni uppgav bolaget att det då hade betalat ut 33 miljarder kronor.

– Det är så mycket pengar som redan är investerat att det vore konstigt om ingen köpte det, antingen en industriell eller finansiell investerare, säger Anders Werme och fortsätter:

– Min gissning är att man kan komma in och göra något bra av det. Om någon eller några köper hela eller delar av Stegra är det rimligt att kapitalkostnaden kommer att vara väsentligt lägre och att man därmed har större möjligheter att nå lönsamhet, säger han.

”Inte helt omöjligt att SSAB tar det”

Christian Kopfer, basindustrianalytiker på Handelsbanken, är inne på samma linje. Han tror att någon industriell aktör borde vara intresserat av att plocka upp anläggningen i Boden om Stegra skulle sluta i en konkurs.

– Det är inte helt omöjligt att SSAB tar det. Stegras stålverk är i stort sett en karbonkopia av det SSAB bygger i Luleå, förutom vätgasreduktionen, säger han.

Men ett stort argument mot att SSAB skulle vara intresserat av Stegra är just att bolaget redan har påbörjat bygget av ett nytt stålverk i Luleå för omkring 50 miljarder kronor. Masugnen i Luleå ska ersättas av ett stålverk med ljusbågsugnar, vilket är samma teknik som Stegra vill använda i Boden.

– SSAB vore den mest naturliga tagaren, men är troligen inte den mest sannolika. De har redan kommit så pass långt med sin investering i Luleå att det är svårt att backa. Att då ta sig an Stegra vore ett recept för dålig sömn, säger Christian Kopfer.

Han får medhåll av Anders Werme:

– SSAB har kommit en bit på väg i sitt projekt i Luleå och vill nog inte få ett lika stort projekt till på halsen. Vore jag i SSAB:s kläder skulle jag också vara rädd att ta på mig så stora volymer som det handlar om. 

En av världens största stålproducenter

Anders Werme tror därför att ståljätten Arcelor Mittal, med bas i Luxemburg, är en troligare köpare än SSAB.

– Många europeiska stålbolag är bundna till sina nationer, men Arcelor Mittal är en global spelare som försöker hitta intressanta möjligheter överallt. Ett indiskt bolag som Jindal har liknande strategier, säger han.

Christian Kopfer tror att Arcelor Mittal är den mest sannolika industriella aktören att plocka ett Stegra som gått i konkurs. Precis som andra stålbolag på kontinenten har Arcelor Mittal bromsat sin gröna omställning, bland annat då elpriserna på kontinenten gör att det är svårt att få lönsamhet i tillverkning av grönt stål, som kräver stora mängder el. 

– För Arcelor Mittal vore det en billig inträdesbiljett till låga energipriser, konstaterar Christian Kopfer.

Bedömare som EFN pratat med påpekar att Stegras mest eftertraktade produktionssteg borde vara det så kallade järnsvampsverket med tillhörande vätsgasproduktion snarare än stålverket. 

Via så kallad direktreduktion med vätgas ska Stegra tillverka fossilfri järnsvamp, som sedan kan användas för att tillverka stål i en ljusbågsugn. Stegra har själva sagt att intresset för järnsvamp är stort från ståltillverkare på kontinenten och det förs diskussioner mellan Stegra och SSAB om leveranser av järnsvamp.

Ett annat bolag som har som ambition att i framtiden tillverka järnsvamp är den statliga gruvjätten LKAB, som är SSAB:s största ägare.

Anders Werme håller det dock för osannolikt att LKAB  skulle vara intresserat av att plocka Stegra.

– Det låter väldigt osannolikt. LKAB tittar visserligen på att tillverka järn, men skulle de köpa Stegra skulle de konkurrera med sina egna kunder, säger han.

Hög teknikrisk: "Man ska ha respekt"

Som EFN rapporterat tvekar LKAB i att fatta ett investeringsbeslut för att bygga ett järnsvampsverk, vilket har gjort att SSAB skjutit sin omställning i finska Brahestad på framtiden. Bland annat har LKAB pekat på tekniska och kommersiella frågetecken kring vätgastekniken.

Enligt Anders Werme skulle teknikrisken kunna påverka intresset för andra industriella aktörer att köpa ett eventuellt konkursbo.

– Man ska ha respekt för att tekniken är oprövad. Som gammal stålman vet jag att det har gjorts många försök genom åren att tillverka järn och stål på nya sätt och det har inte lyckats, säger Anders Werme.