När Sydkoreas president försökte gripa makten med hjälp av militären satte både parlamentariker och civilbefolkningen stopp. Händelserna i december 2024 blev ett stresstest för demokratin – men också ett kvitto på dess livskraft. I efterdyningarna väcks en fråga: Kan ett land vara en kulturell stormakt om dess folkstyre vacklar?
I mars fylldes Seouls gator av tusentals demonstranter. De protesterade mot det (nu upphävda) undantagstillstånd som (den nu dömde) president Yoon Suk-Yeol utlyste i december förra året. För många sydkoreaner blev kuppförsöket en obehaglig påminnelse om diktaturens dagar. Först 1987 antog Sydkorea en ny grundlag som avslutade militärdiktaturen.
De demokratiska impulserna
Den militära belägringen av parlamentsbyggnaden, beordrad av Yoon Suk-Yeol, blev ett konkret uttryck för att auktoritära impulser fortfarande lever kvar. Och i kölvattnet av dramatiken har delar av den yngre, kosmopolitiska befolkningen uttryckt oro över vilken effekt den inrikespolitiska röran får för Sydkoreas internationella anseende.
Men världen såg också något annat. Videoklipp från natten visar hur parlamentariker brottades med beväpnad militär för att ta sig in i byggnaden och rösta ned Yoon Suk-Yeols beslut. Trots utegångsförbudet fylldes gatorna snabbt av hundratusentals demonstranter. Unga officerare vittnade i efterhand om hur de vägrade lyda order, gick till närmaste CU-butik (Sydkoreas motsvarighet till 7-Eleven, reds. anm.), köpte cigaretter och starka snabbnudlar, och väntade på att galenskapen skulle blåsa över.
Det är den andra sidan av saken: de starka demokratiska impulserna. Parlamentarikernas agerande i december, liksom folkets protester på gatorna, visar tydligt att Sydkorea tar sin unga demokrati på största allvar.
Många sydkoreaner såg före kuppförsöket sig själva som stolta budbärare och ambassadörer för ett land med k-pop, hudvård, tv-serier, design, mode, mat, arkitektur, långfilmer och fri konst. Ett Sydkorea som världen både beundrar och älskar. Nu frågar sig vissa om landet kommer kunna bibehålla sin status. Inte går det att vara en kulturell stormakt när demokratin verkar hänga på en mycket skör tråd?
Vid första anblicken tycks oron befogad. Ett rikt kulturliv ses ofta som ett uttryck för hur djupt rotade de liberala och demokratiska värderingarna är. Och i vissa tolkningar är kulturens uppgift just att slå vakt om det öppna samhället.
Immanent möjlighet – inte som ett passerat stadium
I Sydkorea blev svaret på auktoritärt maktmissbruk ett massivt folkligt motstånd. Trots en stundtals instabil demokrati och ett arv av auktoritär toppstyrning frodas där ett levande och djärvt kulturliv. Kanske för att diktaturens skugga ännu finns kvar som immanent möjlighet – inte som ett passerat stadium, utan som något ständigt närvarande. Därför överlåter sydkoreaner inte heller ansvaret för det demokratiska systemet till byråkratisk förpappring och slöhet. Det största hotet är inte ledare med storhetsvansinne – utan när auktoritära handlingar inte möter motstånd.
Kuppförsöket i Sydkorea påminner oss paradoxalt nog om att maktfullkomlighet också kan väcka och förstärka det demokratiska engagemanget.
Det är viktigt att komma ihåg: kuppförsöket misslyckades. En enkel, men avgörande, insikt.
Jessica Backsell, postdoktor vid Handelshögskolan i Stockholm
Berätta om din senaste forskning!
– Jag forskar om marknader och är knuten till Handelshögskolans nya forskningscenter Center for Philosophies of Markets. Under det senaste året har jag skrivit en bok som getts ut av Sternberg och MIT Press i samarbete med SSE Art Initiative. Boken bygger på min doktorsavhandling om konstmarknaden, en sociologisk marknadsstudie där jag undersökte varför konstmarknaden fungerar trots att centrala marknadsmekanismer görs svårtillgängliga och obskyra.
– Boken, som har titeln Provoking the freeport magic, skrev jag efter att jag tilldelats Wallanderstipendiet för ett och ett halvt år sedan. Stipendiet delas ut av Handelsbankens forskningsstiftelser: Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse samt Tore Browaldhs stiftelse. Stipendiet har haft en avgörande betydelse för att kunna fokusera på boken och fortsätta min forskning inom fältet, som jag både fascineras av och ser som viktigt.
Vad är din relation till Sydkorea?
– Jag har bott i Sydkorea till och från de senaste tre åren. Det har varit en av de mest berikande upplevelserna i mitt liv. Sydkorea är ett land med en kultur som skiljer sig mycket från vår och präglas av stor vänlighet. En plats där historien är extremt levande.
I din krönika beskriver du att den unga generationens protester mot auktoritära tendenser bottnar i en stark och levande kultur. Samtidigt har regeringen aktivt använt kulturen som exportvara sedan 1990-talet. Hur ser du på det?
– Kulturproduktionen i Sydkorea hindras inte på något sätt av styret, tvärtom är den mycket fri. Men något jag tycker är intressant att lyfta fram är att det finns en levande demokratianda och stark kultur även i länder som vi i väst paradoxalt nog ofta upplever som väldigt auktoritära. Det är något som förtjänar eftertanke.
