Det dödar innovationskraften i offentlig sektor

Studien, framtagen inom forskningsprogrammet Sustaingov, beskriver ett system där viljan att förändra är stark men där strukturer, styrning och kompetens inte räcker till. Resultatet blir att initiativ fastnar i liten skala. Projekt testas lokalt men integreras sällan i bredare verksamhet.

Problemet är enligt forskarna genomgående i Sverige. Offentlig sektor präglas av fragmentering där olika nivåer och aktörer arbetar parallellt, ofta utan gemensam riktning. Ingen har ett tydligt mandat att driva systemövergripande förändring.

Tydliga kunskapsbrister

Fyra hinder återkommer. Den digitala infrastrukturen är eftersatt och kunskapen om teknikens möjligheter ojämn. Samverkan bromsas av oklara roller och svaga incitament. Styrningen saknar långsiktig vision, och offentlig upphandling används sällan strategiskt. Därtill finns kulturellt motstånd mot förändring.

Samtidigt tar innovationsarbetet upp betydande resurser. Miljardbelopp läggs varje år på utbildningar, konsultstöd och andra kapacitetshöjande insatser. Effekterna är ofta oklara, uppföljning och kvalitetssäkring brister, och många insatser saknar koppling till verksamhetens faktiska behov.

Internationella jämförelser kontrasterar problemen. Länder som Norge och Singapore har byggt upp starkare system för att driva förändring, med tydligt politiskt ledarskap och nationell samordning. Sverige ligger efter, särskilt när det gäller att omsätta idéer i storskalig praktik.