En storm av elände för Sveriges lantbrukare

Låga marginaler och höga osäkerhetsfaktorer. Att bedriva växtodling är lite som att delta i ett lotteri utan storvinster. Den största osäkerhetsfaktorn är normalt vädret, men lantbrukare lär sig att det brukar jämna ut sig i längden, att ett par dåliga år förhoppningsvis följs av ett par bra. Sju svåra år är mycket ovanligt. Buffertar byggs upp och tas sedan i anspråk när de behövs.

Men någonstans går så klart gränsen för när även de mest förutseende och uthålliga börjar få problem.

Nu har terminspriserna på de två insatsvaror en spannmålsbonde normalt lägger mest pengar på – gödsel och diesel – rusat med cirka 50 respektive 70 procent sedan krigsutbrottet i Iran, prisfallen efter beskedet om vapenvila inräknade. Detta samtidigt som spannmålspriserna inte rört sig alls under samma period.

En giftig cocktail av omständigheter i sig, men när den dessutom serveras lantbrukare som redan är hårt pressade efter tre tuffa år kan läget snabbt bli kritiskt. Bara sedan januari i år har kostnaderna för jordbruket i Sverige ökat med runt 2 miljarder kronor, enligt beräkningar från LRF.

– Läget är ansträngt, och det var ansträngt redan i höstas innan allt det här nya hände, säger Anders Wadmark, växtodlare i Vintrie strax söder om Malmö.

Anders Wadmark odlar maltkorn på ungefär hälften av de 150 hektar åkermark han brukar precis där Malmös stadsbebyggelse tar slut. Förhoppningen är att öldrickarna på Möllevångstorget och Lilla torg några kilometer norrut ska fortsätta konsumera även om det blir tuffare tider. Han odlar även vete, sockerbetor och raps.

Men det som är nytt är att han på nästan 20 hektar inte odlar alls, i alla fall inget som går att äta. Jordbruksverket betalar ut EU-stöd till ”Blommande åker” och Anders Wadmark låter så mycket mark blomma som systemet tillåter. Med nuvarande priser på insatsvaror respektive på spannmål blir det helt enkelt den bästa kalkylen.

– Det är väl inget som man som lantbrukare önskar, men som företagare var det ett enkelt val, säger han.

Som om det inte räckte med befintliga utmaningar har stora arealer av höstsådden i Väst- och Mellansverige drabbats av köldskador i vinter. Den totala omfattningen är inte känd ännu, men många kommer att behöva så om.

Eländes elände så långt alltså, men helt beckmörkt är det trots allt inte i Lantbrukarsverige. Animalieproduktionen har några bra år bakom sig tack vare stigande köttpriser och för grisuppfödarna har de låga spannmålspriserna inneburit något positivt, eftersom grisarnas basföda är just spannmål. Men inte heller i det lotteriet delas det ut några storvinster. Nettovinst per gris är cirka 50 kronor.

Små marginaler kräver stora volymer

På Mycklinge gård utanför Västerås bedrivs grisuppfödning sedan 1990-talet. Här finns 800 suggor som varje år ger omkring 24 000 smågrisar. De flesta säljs vidare, medan en del föds upp till slakt på gården.

– Marginalerna är fortfarande små, så volymerna måste vara stora, säger Johan Eriksson, grisbonde och ordförande i Sveriges Grisföretagare.

Trots att priset per kilo har stigit de senaste åren har marginalerna krympt. Ungefär hälften av grisuppfödarna odlar sitt foder själva och drabbas därför hårt av kostnadsökningarna.

– 60 till 70 procent av kostnaden kommer från åkern. Om det blir både brist på spannmål och högt pris följer köttpriserna med upp. Allt hänger ihop, säger Johan Eriksson.

Svenskarna äter allt mindre griskött. I dag ligger konsumtionen på omkring 13 kilo per person och år. Kyckling och vegetariska alternativ tar en allt större andel av marknaden. Utvecklingen syns även rent visuellt på landsbygden. För 30 år sedan fanns omkring 10 000 grisgårdar i Sverige. I dag återstår runt 700.

Produktionen är dessutom geografiskt koncentrerad. Cirka 70 procent av grisuppfödningen finns i södra Sverige, där även en stor del av spannmålsproduktionen sker.

– Det gör systemet sårbart. Vi har inte så många andra områden att luta oss mot, säger Johan Eriksson.

Samtidigt pågår en utveckling av nya proteinkällor. Ärtprotein, alger och andra alternativ lyfts fram som en del av framtidens livsmedelssystem.

– Det är bra att det utvecklas nya alternativ, men vi kan inte sluta tvärt med det vi har ätit under väldigt lång tid. Hushållsgrisar har vi alltid haft här. Vi måste utgå från vad som fungerar i vårt klimat, säger han.

Utvecklingen är inte heller unik för Sverige. I Tyskland har produktionen av griskött minskat med omkring 10 procent sedan 2018. I Danmark blev grisproduktionen en valfråga inför folketingsvalet nyligen. Djurskyddet (bristande enligt vissa) debatterades liksom den miljöpåverkan som produktionen av enorma 30 miljoner grisar årligen för med sig. Även det faktum att största delen av produktionen går på export har diskuterats.

– I Sverige har vi inte riktigt den diskussionen. Här handlar det mer om hur vi ska behålla produktionen, säger Johan Eriksson.

Han lyfter fram djurvälfärden som en styrka.

– Svenska grisar har knorren kvar, mer utrymme och halm att ligga på. Det är sådant som gör att många vill köpa svenskt.

Samtidigt räcker den svenska produktionen inte till för att möta efterfrågan fullt ut. Importen fyller därför en viktig funktion i butikernas utbud.

– En viss import kommer vi alltid att se, fläskfilén är ett exempel på en detalj som kommer in från till exempel Danmark, säger Johan Eriksson.

Västmanland är ett av de områden som drabbats hårdast av köldskador på höstsådden och Mycklinge gård är inget undantag. Bedömningen än så länge är att 20–25 procent av sådden kan vara förstörd. Hur mycket som behöver sås om är oklart, enligt Johan Eriksson.

– Klart är att det inte blir någon toppskörd, säger han.

”Ser ut att bli mycket, mycket ansträngt”

I Skåne har höstsådden övervintrat bra och Anders Wadmark i Vintrie kan så här långt ha hoppet kvar om en god skörd. Detta trots att han som vanligt får regelbundna besök från objudna gäster.

– Vi har mycket kaniner, änder och gäss här som äter upp det de kan. Där de har varit blir det oftast ingenting kvar. För min del handlar det kanske om 5 procent av totalarealen som de tar, säger han.

Veckan före påsk har han fullt upp med vårsådden. En natt jobbade han fram till halv fem på morgonen. Det gäller att passa på när förutsättningarna är de rätta. Framför allt ett år som detta när ovanligt mycket står på spel. Att det blir en bra skörd är ett måste för att det inte ska bli ännu ett mörkt år ekonomiskt.

– Trots en god skörd i fjol så blev det ju inget av det lönsamhetsmässigt och detta året ser ju redan nu ut att bli mycket, mycket ansträngt. Och sedan ser det faktiskt tufft ut även nästa år, så en förhoppning är en bra skörd och att lite av den här extrema prisutvecklingen på insatsvarorna spiller över och ger högre priser på spannmålen.

Anders Wadmark berättar att han i stort sett inte gjort återinvesteringar i verksamheten under de tre tuffa år som varit. Och det är rimligt att anta att många fler spannmålsbönder har tvingats agera på samma sätt. I Ludvig & Co:s lantbruksbarometer från i höstas uppgav åtta av tio spannmålsodlare att lönsamheten var ”dålig eller mycket dålig”.

Trots besked om 14 dagars vapenvila i Iran och om att Hormuzsundet öppnas är osäkerheten fortfarande stor. Stora och varaktiga sänkningar av diesel- respektive gödselpriser är än så länge mer förhoppningar än fakta. Det stora hoppet står fortfarande till spannmålspriserna.

På Lantmännens kontor i Västra hamnen i Malmö, några rejäla stenkast från Anders Wadmarks åkrar i Vintrie, försöker spannmålschefen Per Germundsson hitta ljuspunkter framåt.

– Om lantbrukaren inte får ihop sin kalkyl så kommer han kanske inte att odla hela sin areal i vissa delar av världen, eller så odlar han en gröda med lägre intensitet vad gäller kostnader. Då minskar utbudet och priset på spannmål kommer att stiga, säger han.

Drömscenariot är en bra svensk skörd, en sämre skörd globalt och att det lugnar ner sig mer permanent i Mellanöstern, med fallande priser på gödsel och diesel som följd. Då kan något som liknar ett normalläge återinfinna sig. Ingen storvinst i lotteriet men tillräckligt för att kunna göra nödvändiga investeringar. Men det kan givetvis också bli helt tvärtom. Skulle så bli fallet kommer dessutom inflationen och därpå efterföljande räntehöjningar att ställa till det än mer för lantbrukarna, inklusive animalieproduktionen.

– Lantbruket är ju kapitalintensivt så det vore ännu en snyting, säger Per Germundsson.

Samtidigt som mycket gått lantbruket emot de senaste åren har branschen också visat på stor motståndskraft. Företag inom jord, skog och fiske är de som i minst utsträckning drabbas av konkurser i Sverige. Endast 86 av totalt 10 371 konkurser 2025 drabbade företag inom den gröna sektorn, enligt statistik från Tillväxtanalys. En viktig förklaring till det är sidoinkomster, eller kombinationsverksamheter som det heter på jordbruksstatistikspråk. En rapport från Jordbruksverket 2024 visade att 43 procent av alla lantbruksföretag hade inkomster från kombinationsverksamheter. Bland heltidslantbruk var siffran ännu högre. Vanligast är olika typer av entreprenadverksamhet, både inom och utom lantbruket. Bland de 43 procenten med kombinationsverksamhet hade en fjärdedel större inkomst från den än från lantbruket.

”Viktigt att ha flera ben att stå på”

Ett exempel på det är S E Jönssons Maskinstation i Skegrie strax norr om Trelleborg. Företaget drivs av Håkan Jönsson med god hjälp av sonen Anton Jönsson, 22. Lantbruket omfattar 650 hektar åkermark där det odlas raps, vete, korn och sockerbetor, men det är från entreprenadverksamheten merparten av omsättningen på cirka 50 miljoner kronor kommer.

– Det är viktigt att ha flera ben att stå på i en sådan här bransch, säger Håkan Jönsson, och konstaterar att om han bara haft lantbruket hade företaget inte haft 20 anställda som i dag utan kanske 2.

Trots det är det inte aktuellt att renodla mot enbart entreprenad.

– Jag älskar ju mitt lantbruk, säger han.

Verksamheten startades av hans far 1969 och genererar i dag en vinst på över 10 miljoner kronor per år. Att ha flera verksamheter i en ger en trygghet som de som bara har lantbruket ofta saknar. Allt rullar på oavsett omvärldsläge.

– Även om jag tyckte att gödningen var dyr så köpte jag en del i somras och köpte resten under hösten. Så det är redan inköpt och jag vet egentligen inte hur mycket den gått upp i pris nu kontra vad jag gav.

Hur mycket behöver spannmålspriset gå upp för att din lantbruksverksamhet ska vara lönsam?

– Jag har inga sådana uträkningar, utan vi jobbar på. Anders Wadmark bedömer att han behöver ett spannmålspris som ligger 20–25 procent högre än i dag. Även han har en sidoinkomst i form av en konsultverksamhet, men för att lantbruksdelen ska bära sig är det en så kraftig höjning som krävs. Men får han det? Per Germundsson på Lantmännen:

– Vi kommer att se en höjning, för produktionskostnaderna spelar ju roll, men det blir på lite sikt. Kortsiktigt är ju marknaden mycket präglad av att vi har god tillgång på spannmål i världen efter skörden 2025 och det ligger ju där som en stor propp. Man kan säga att energiprisutvecklingen förväntas innebära högre diesel- och gödselpriser och när gödselindustrin tar ut det i sina marginaler så behöver ju lantbrukarna göra det också, säger han.

Men om lantbrukarna verkligen kommer att kunna göra det återstår att se. Insatsvaror för 2026 års odlingssäsong är till stor del redan inköpta och hur det kommer att se ut längre fram är svårt att förutse när få vet vad som kommer att hända om en vecka.

– Vi börjar närma oss när lantbrukarna ska köpa gödsel för 2027, men de kommer ju sannolikt inte att börja sälja något av skörd 2027 på ganska lång tid så det är liksom en tidsskillnad i marknaden, säger Per Germundsson.

Årets skörd kommer med största säkerhet att bli mindre än förra årets eftersom lantbrukare världen över drar ner på produktionen som en följd av kostnadsutvecklingen. Om det sedan räcker för att kompensera för befintliga lager är mer osäkert. Som så många gånger förr är det vädret som avgör till sist. Men där har i alla fall Per Germundsson sin uppfattning klar.

– Väderförutsättningarna kan inte vara så bra på alla ställen ett år till, säger han.

Eller? Håkan Jönsson har varit med om det mesta och tar inget för givet.

– Man behöver i alla fall inte gå till kasinot när man är i den här branschen för detta är gambling, säger han.