Experten pekar ut: Det avgör svenska mångmiljardaffären

Avgörandet närmar sig i miljardupphandlingen av Sveriges fyra nya fregatter av Luleåklass.

Franska Naval Group, spanska Navantia och brittiska Babcock tillsammans med Saab gör upp om det enorma kontraktet som uppskattas vara värt mellan 40 till 60 miljarder kronor. Det väntas därmed bli försvarets största militära kontrakt sedan köpen av 60 Jas Gripen E år 2013.

Beslutet ligger nu hos regeringen, som ska välja om det blir Navantias Alfa 4000, Naval Groups FDI (Frégate de Défense et d'Intervention) eller Saab och Babcocks Arrowhead 120.

Experten: Tre aspekter att väga in

Johan Granholm, lärare vid Försvarshögskolan, lyfter fram tre aspekter som väntas spela en avgörande roll när regeringen tar sitt beslut.

Det handlar om att själva systemet uppfyller de krav man har satt upp, att leveranssäkerheten är god, samt de politiska dimensionerna i affären.

– Jag skulle ju bedöma att alla de här tre alternativen uppfyller det första kravet tillräckligt bra. Även om de är lite olika så är det ungefär samma typ av fartyg med ungefär samma typ av förmågor, säger Johan Granholm.

– Tidigare har vi varit oerhört noggranna med att specificera exakt vad vi vill ha. Men i september sa FMV (Försvarets Materialverk reds. amn) att det inte kommer på fråga längre, utan att man ska köpa ”katalogfartyg”, som det heter.

När det gäller leveranssäkerhet lyfter Johan Granholm att regeringen och FMV upprepade gånger sagt att det är bråttom att få fregatterna på plats.

– Och det är ju en viktig aspekt. Där skiljer ju trovärdigheten lite grann mellan de olika alternativen.

Han tar upp att det mest trovärdiga alternativet när det kommer till tidsaspekten är franska Naval Group.

– Fartygen är till och med i drift i både Frankrikes och Greklands mariner. Det ökar ju naturligtvis trovärdigheten enormt att de finns där redan. Inte bara att man har visat att man kan bygga dem utan också att de finns tillgängliga för exempelvis utbildning av svenska besättningar innan våra egna fartyg är färdiga. 

På andra plats här ligger det brittisk-svenska alternativet med Saab och Babcock där fregatterna till Storbritannien redan är under konstruktion. Spanska Navantia är samtidigt längst ifrån, enligt Johan Granholm.

– De föreslår en specialkonstruerad variant för Sverige som till stor del bygger på existerande fartyg. Men det är ju någonting som inte finns i dag överhuvudtaget.

”Vem vill man bli ovän med?”

Johan Granholm pekar däremot ut den politiska delen som regeringens största huvudbry.

– Vem vill man bli ovän med? För så kommer det ju att bli. Två av nationerna kommer vara mindre nöjda här, säger han.

Han lyfter att det den senaste tiden varit kraftig ökad mötesfrekvens och samarbete mellan Frankrike och Sverige.

– Frankrike la ju en order på spaningsflygplan från Saab i mellandagarna, vilket var en stor och dyr affär. Och det är ju ett tecken på att Frankrike kanske tycker att det är värt att satsa på Sverige. Därmed kanske Frankrike kan tycka att det vore lämpligt att vi svarar genom att köpa de här fregatterna.

Saab och Babcock har gemensamt sagt att de kan generera fler arbetstillfällen om deras fregatter väljs i stället.

– Då blir det ju lite inrikespolitik av det också naturligtvis eftersom det är ju en positiv signal att man vill satsa på svenska företag. Även här har det varit tätare och tätare möten och besök av försvarsministrar i Sverige och så vidare. Sverige deltar i den här multinationella styrkan som Storbritannien håller i och som gör övningar med jämna mellanrum. Och de har hyggligt mycket utbyte direkt mellan försvarsmakterna också. Det kan ju spela in.

Två alternativ sticker ut

Det spanska alternativet bedöms även här ligga efter.

– Sverige samarbetar med Spanien både inom NATO men även utanför ramen. Men inte alls på samma nivå som Storbritannien eller Frankrike, säger han.

Så det låter ju då lite som att det finns två alternativ som är lite mer troliga här då? 

– Ja det skulle jag tro. Det är min bedömning.

Har du själv någon idé vad du tror det blir? 

– Är det bråttom så ligger det franska alternativet bäst till. Men är det lite mindre bråttom och det är viktigt att vår egen industri är involverad så kan det bli det brittisk-svenska. Det är ju den balansen som jag ser för mig att man arbetar med.

– Det finns en viktig poäng där också att varvskapaciteten i Europa är begränsad. Varv som kan bygga fartyg i den här storleken finns inte längre i Sverige. Och det är många nationer som står i startgroparna för att beställa fregatter just nu. Ju längre man väntar desto längre bakom hamnar man i kön, och desto senare får man sina fartyg – oavsett vilket alternativ man väljer.