Experterna kräver skattereform: "Orättvist och ineffektivt"

Under en repetition av Dödsdansen stormar polisen in på Dramaten och griper Ingmar Bergman för misstänkt skattebrott. Han frias, men får nog av Sverige och likt många andra framgångsrika företagare, elitidrottare och kulturprofiler och bosätter han sig utomlands, långt från det svenska skattetrycket.

Det är 1976 och strax efter Ingmar Bergmans landsflykt skriver Astrid Lindgren den satiriska texten Pomperipossa i Monismanien för Expressen om den svenska marginalskatten.

”Vet du om att i år är din marginalskatt 102 procent?”

”Du pratar”, sa Pomperipossa. ”Så många procent finns ju inte!”

För hon var inte särskilt hemma i den högre matematiken nämligen.

Pomperipossa inser snart, till sin förskräckelse, att egenföretagare som tvingas kombinera inkomstskatt och sociala avgifter kan hamna i just den situationen.

Pomperipossadebatten tog fart och regeringen hittade snabbt en lösning: ett nytt avdrag. Det var typiskt för dåtidens skatteregler, ett system byggt på höga skatter och ett myller av undantag. Nobelpristagaren och folkhemsarkitekten Gunnar Myrdal beskrev det som ett system som gjort svenskarna till ett ”folk av fifflare”.

– Vi hade då väldigt höga marginalskatter på arbete och det ledde till att människor hittade massor av vägar runt systemet, med olika avdragsmöjligheter eller genom att ta ut inkomster på sätt som inte beskattades, säger ekonomiprofessor Lars Calmfors.

Det dröjer ända till 1990-talet innan både väljarnas och nationalekonomernas protester leder till en blocköverskridande reform. Skattesystemet görs om i grunden: momsen sätts till en enhetlig nivå på 25 procent och inkomster – oavsett om de kom från arbete eller kapital – beskattas med 30 procent.

Tanken var enkelhet och likformighet. I det nya systemet skulle ingen längre kunna planera sig fri med hjälp av sluga skattejurister.

Från principer till lapptäcke

Men principerna blev kortlivade. Redan året därpå införs olika momssatser: livsmedel och tågresor får lägre skatt, tidningar och böcker ännu lägre och kulturkonsumtion beskattas nästan inte alls. Under 2000-talet lägger regeringen Reinfeldt till rot och rutavdragen och sänker restaurangmomsen i hopp om att det ska skapa nya jobb.

– Man har ändrat skatt efter skatt i olika lägen för att lösa något specifikt problem som man tycker sig ha sett, säger Lars Calmfors och fortsätter:

– Till slut har man landat i något som mer och mer är ett lapptäcke som avviker från ett system grundat på några tydliga principer.

Internationell press och inhemsk lobbying

Efter reformen skulle arbete och kapital beskattas lika, runt 30 procent. Men snart började även den principen luckras upp och kapitalskatten sänktes. En viktig orsak var den internationella konkurrensen, Sverige riskerade att förlora investeringar om inte landet följde utvecklingen i andra länder, förklarar Andreas Bergh, docent i nationalekonomi.

– Det finns ett internationellt konkurrenstryck som är högst påtagligt. När andra länder sänker sina kapitalskatter blir det svårt för Sverige att inte följa efter, säger han.

En annan orsak var högljudda särintressen, menar Åsa Gunnarsson, professor i skatterätt vid Umeå universitet.

– Mycket tyder på att skattelobbyn har varit inne och påverkat. I dag har vi en starkt differentierad inkomstbeskattning av kapitalinkomster, med så låg beskattning som bara några procent för vissa av dem.

Andreas Bergh håller med och menar att denna uppluckring av principer skapat starka drivkrafter att påverka politiken.

– Man skapar incitament för alla att lobba för att just deras sektor ska gynnas. Dessutom blir det enormt krångligt för skattejurister att dra gränsen för vilken momskategori något tillhör.

Skattens grundprincip

Bortsett från punktskatter som syftar till att minska skadligt beteende – exempelvis miljöförstöring, alkohol eller tobak – är idén att skatten ska vara neutral. Det innebär att den inte ska påverka hur människor eller företag agerar.

– En effektiv skatt drar in mycket pengar till staten utan att snedvrida incitamenten för att arbeta, spara, konsumera, uppfinna eller investera. Och den ska inte heller kunna kringgås genom skatteplanering, säger Andreas Bergh.

– Man kanske blir irriterad om man tycker att den är för hög, men när den väl är betald ska man fortsätta göra det man ändå hade gjort. Det är en bra skatt, fortsätter han.

Vinnare och förlorare

Alla dessa avsteg har urholkat legitimiteten i skattepolitiken och gjort systemet mer orättvist, enligt Åsa Gunnarsson. För vissa grupper finns det gott om avdrag och kryphål, medan många vanliga löntagare får bära en tyngre börda i förhållande till sin inkomst.

– Man har alltså skapat ett kalejdoskop av skattesatser som gör systemet mycket orättvist, säger hon.

Driver man till exempel ett fåmansbolag kan man omvandla delar av intäkterna till vinst i stället för lön. Har man dessutom hög inkomst kan man utnyttja rot och rutavdragen fullt ut, investera överskottet i ett ISK och dra nytta av de skattemässiga fördelarna med att äga sitt boende i stället för att hyra.

– Vi har dessutom börjat differentiera även förvärvsinkomster på ett sätt som förstärker orättvisorna. För vanliga löntagare finns inga stora avdragsmöjligheter, säger Åsa Gunnarsson.

Även kapitalinkomster beskattas väldigt olika, ofta utan tydlig motivering, säger Lars Calmfors. Att äga bostad är sedan fastighetsskatten i princip avskaffades särskilt gynnsamt skattemässigt.

– Nu gynnas investeringar i bostäder framför andra investeringar. Avkastningen på ägda bostäder beskattas väldigt lågt. Du betalar ingen skatt på den hyra du slipper och det är en löpande avkastning som inte beskattas – till skillnad från exempelvis räntan på banksparande och utdelningar på aktier, säger han.

Andreas Bergh delar bilden av ett skevt och orättvist system.

– I Sverige har det varit relativt svårt att bli rik på hårt, hederligt arbete. Många av dem som blivit rika har lyckats genom vältajmade bostadsaffärer. Det stämmer dåligt med människors rättvisekänsla. Rikedom borde inte avgöras av tur eller otur, säger han.

Till ritbordet: Hur borde det se ut?

Det nuvarande skattesystemet, med sitt ”kalejdoskop” eller ”lapptäcke” av regler och urvattnade principer, har få försvarare bland experterna. I somras kom antologin Experternas guide till skattegalaxen där Lars Calmfors, Klas Eklund, Daniel Waldenström och flera andra tongivande nationalekonomer och skatteexperter argumenterar för en ny, genomgripande skattereform.

Så vad skulle experterna göra om de fick sätta sig vid ritbordet igen och skissa upp ett nytt skattesystem?

Till att börja med, menar både Andreas Bergh och Lars Calmfors, bör momsen återgå till en enhetlig nivå. Nuvarande system gynnar eller missgynnar vissa sektorer, något som strider mot principen att skatter ska vara neutrala.

– De olika momssatserna premierar vissa typer av konsumtion på bekostnad av annan. Det finns ingen anledning att på det sättet styra vad människor köper, säger Lars Calmfors.

Utöver det vill både Lars Calmfors och Andreas Bergh se en tydlig sänkning av skatten på arbete i förhållande till andra skatter. Argumentet är att arbete och sysselsättning är något samhället bör uppmuntra – och som i sin tur driver tillväxt. Framför allt anser de att den statliga inkomstskatten på de allra högsta inkomsterna bör tas bort.

Sedan 1990-talsreformen har arbetslösheten stigit från 1–2 procent till omkring 7–8 procent. Genom att flytta skattetrycket bort från arbete och ta bort den statliga inkomstskatten skulle det leda till fler arbetade timmar per person och höja utbildningspremien, det vill säga incitamenten att skaffa högre utbildning, enligt Lars Calmfors.

– Det skulle i slutändan ge en välfärdsvinst, säger han.

Varken Lars Calmfors eller Andreas Bergh argumenterar för en generell skattesänkning. I stället bör andra skatter betala för sänkningen av inkomstskatten, exempelvis en höjd moms eller en betydligt högre fastighetsskatt.

– Det viktiga är att skatteintäkterna i genomsnitt förblir desamma, men att de tas in på ett sätt som ger sundare incitament. Det ska löna sig mer att arbeta och mindre att lobba eller skatteplanera, säger Andreas Bergh och fortsätter:

– Gör man det på ett smart sätt så vinner alla.

Om skattejuridikprofessor Åsa Gunnarsson var med att lägga upp en ny skattereform så skulle hon avskaffa jobbskatteavdraget samt rot och rut, som hon menar bryter mot principen om likformighet och neutralitet.

– Jag vill också avskaffa uppdelningen mellan kapital- och arbetsinkomst och återinföra enhetlig inkomstskatt, säger hon.

Liksom Andreas Bergh och Lars Calmfors vill Åsa Gunnarsson att momsen ska bli enhetlig, men hon vill gå längre.

– Momsen bör sänkas, vilket skulle ge ett mer progressivt och omfördelande skattesystem.

Partiernas behov av konflikt

Utöver att återvinna legitimiteten och trygga välfärdssystemet behöver Sverige ett effektivt skattesystem även av andra skäl. Sverige står inför en snabb upprustning av försvaret, samtidigt som en åldrande befolkning och låga födelsetal innebär att allt färre måste försörja allt fler. På papperet borde detta tala för en blocköverskridande uppgörelse om en ny skattereform. Men här krockar nationalekonomins logik med politikens villkor. Enligt Lars Calmfors lever partierna av att betona skillnader – inte av att överbrygga dem.

– Det är uppenbart att en ny skattereform skulle ge stora samhällsekonomiska vinster. Men de politiska partierna är så angelägna om att kunna driva olika linjer i skattepolitiken. Det är nästan så de definierar sig själva inför väljarna, säger han.