Forskaren om pristagaren: ”En punkig akademiker”
– Hon är en punkig akademiker som gör antikens litteratur hypermodern, säger Alexandra Borg som är universitetslektor i skandinavistik och docent vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.
Prenumerera från 225 kr/mån – magasinet med unika analyser, intervjuer och reportage.
Precis som Alexandra Borg är Anne Carson i grund och botten en akademiker som har en nästan vetenskapligt förhållande till språket, något som tydligt lyser igenom i författarskapet.
– Hon ligger mig så varmt om hjärtat, säger Borg.
Efter tillkännagivandet har Borg plockat fram en stor del av Carsons bibliografi och lagt på sitt skrivbord. En bok ser ut som ett litet anteckningsblock och en annan som ett dragspel. Formen är lekfull, men språket behandlas oerhört systematiskt.
– Hon är så språkligt noggrann med sina texter och har en närmast nördig inställning till det minsta ordvalet. Och hon har det här med etymologi, ordens ursprung, hur de används, var de kommer ifrån, vilken historia bär de med sig.
Har hon ett vetenskapligt angreppssätt till skrivandet?
– Det är det som är så kul, för hon är också bokhistoriker. Hennes bok Eros den bitterljuva var från början en avhandling där hon undersöker vad erotisk passion är i den grekiska litteraturen, och hur den framställs. Och så gör hon det på ett väldigt essäistiskt, punkigt sätt.
Även i boken Albertineutredningen, som består av 59 numrerade anteckningar som kretsar kring den något perifera gestalten Albertine i Marcel Prousts svit På spaning efter den tid som flytt, syns det forskande arbetssättet tydligt.
– Hon har liksom tagit sig an hur många gånger Albertine förekommer, vad hon benämns med, hur många procent av gångerna hon sover, och så vidare. Det är väldigt lite man får veta om henne i Proust svit, trots att en stor del av handlingen kretsar kring henne.
”Tänk inte på att hon är professor”
Punktligheten i det vetenskapliga angreppssättet står dock står inte i vägen för det språkliga, som kulturjournalisten, författaren och översättaren Yukiko Dukes beskriver som lätt, lekfullt och spänstigt.
– Hon är så fri i sitt skrivande. Hon förhåller sig till antika myter och sin egen biografi i en kombination av memoar, poesi, drama och en sorts nästan nonsens. Det är en collageform som är väldigt spännande, säger hon.
Tipset till den som traditionsenligt vill köpa och läsa Carsons verk, nu när de oundvikligt över de närmsta veckorna kommer radas upp i bokhandlarnas hyllor, är därför att inte tänka för mycket på att hon är professor i klassiska språk.
– Man ska bara läsa och låta sig sjunka in i boken och hennes sätt att berätta. Då blir man rikligt belönad, säger Dukes.
Antiken och moderniteten
De antika myterna har återigen blivit populära, inte minst tack vare Christopher Nolans The Odyssey. Men i Carsons verk ser det annorlunda ut. Där går gudarna omkring i förorten, och Hermes är en kille med bakåtstruket hår och röd skinnjacka.
– Det är många som använder grekiska myter för att det är lite trendigt, lite häftigt. Men de ser inte myternas komplexitet eller dubbeltydighet, utan bara det enkla, nästan generiska. Carson skriver in myterna i ett modernt sammanhang med en samhällsproblematik och får oss att se komplexiteten i dem på nytt, säger Borg.
Även Dukes har identifierat Carsons arbetssätt som unikt.
– I Carsons version är den mytiska Geryon en queer tonårskille som är förälskad i Herakles och blir sviken. Myten om sköna Helena vävs ihop med Marylin Monroe för att utforska skönhetens destruktiva kraft. Det är väldigt typisk för henne, säger hon och låter tanken löpa vidare:
– Hon är kanske postmodern i sitt sätt att angripa saker, som att sampla texter på ett sätt som är ganska intressant.