Forskaren om ekonomipriset: ”Legat i korten länge”

Inför samlat pressuppbåd på Kungliga Vetenskapliga akademien på Frescati i Stockholm läste ständig sekreterare Ellen Moons upp motiveringen bakom tilldelningen av årets ekonomipris till Alfred Nobels minne. Den amerikanska duon Robert E. Hall och Michael Woodford får tillsammans dela på 12 miljoner kronor "för mikroekonomiska fundament för makroekonomisk stabilisering".

Robert Östling, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, är både överraskad, och inte, över valet.

– Det är absolut ett välförtjänt pris, säger han, och fortsätter:

– Woodford var nog ingen förvånad över alls. Hans namn har legat i korten länge och förekommit i många spekulationer. Robert Hall var jag lite mer förvånad över, jag har inte sett hans namn förekomma alls.

Genomslag på centralbanker världen över

Att Woodford inte kommer som någon skräll, utvecklar Östling, har att göra med hans utveckling av en teoretisk modell för att förstå samspelet mellan penningpolitik, inflation och realekonomin.

Modellen, som presenterades i samlad form 2003, har fått stort genomslag inom forskning och på centralbanker världen över. Den bygger vidare på John Maynard Keynes idéer om att stabiliseringspolitiken kan påverka den ekonomiska aktiviteten, men tar också hänsyn till hur hushållens och företagens förväntningar påverkar ekonomin.

– Woodfords modell bygger vidare på tidigare makroekonomisk forskning och hjälper oss att förstå hur ekonomin reagerar på olika störningar, exempelvis utbudschocker, och vilka effekter penningpolitiska åtgärder kan få. Även om det är abstrakt för gemene man, så ligger modellens tillämpningsområde nära en praktisk nytta och användning, säger Robert Östling.

Med tanke på den senaste tidens ekonomiska kriser som föranletts av utbudschocker till följd av covid-19-pandemin, kriget i Ukraina och Hormuz-krisen, så är priset högaktuellt. Men Östling tror inte att händelserna har spelat in bakom valet.

– Flera ekonomipristagare har fått pris för den generella ansats som beskrivs i kommitténs motivering. Vilken ordning kommittén betar av folk är otroligt svårt att förstå. Jag tycker inte jag tidigare har sett att de försökt fånga upp tidsandan på något sätt.

"När Woodford talar lyssnar man"

Martin Flodén är professor i nationalekonomi med inriktning på makroekonomi vid Stockholms universitet. Samma fält som ekonomipristagarnas forskningsområde.

– Att Hall och Woodford tilldelas priset är kul, tycker jag. Det är samma forskningsområden som jag jobbar med. Samtidigt är det lite överraskande, eftersom pristagarna de senaste åren haft just makroekonomisk inriktning, säger Flodén.

Likt Östling tycker Flodén att Woodford var ett självklart val. Men Hall är ingen doldis för den sakens skull.

– Jag undervisar fortfarande på pappret som citeras ur hans studie 1978. Forskningen som han får pris för just är ett viktigt bidrag som påverkade fältet på 1980-talet. Men det är framförallt kopplingen mellan både Woodford och Hall som är överraskande att se.

Som före detta vice riksbankschef och ledamot i Riksbankens direktion har Martin Flodén träffat Michael Woodford flera gånger. Han har varit på Riksbanken flera gånger, berättar Flodén. Där har han både hållit i seminarier och deltagit på konferenser.

– När Woodford talar så lyssnar man. Han har varit instrumentell i förståelsen för hur man kan bedriva penningpolitik när räntan är på noll, eller sin nedersta gräns.

Att Woodfords modell fått stort inflytande på hur centralbanker tänker kring penningpolitik syns även på hur Riksbanken använt hans teoretiska analys.

– Vi använde inte modellen rakt av på Riksbanken, men alla centralbanker har modeller som försöker fånga hur ekonomin reagerar på penningpolitiken. De bygger i sin tur på Woodfords teoretiska analys.

Ett av Woodfords viktiga bidrag, utvecklar Flodén, är att penningpolitiska modeller inte behöver innehålla pengar som variabel.

– Det kan låta lite kontraintuitivt. Och många nationalekonomer tycker nog fortfarande att man behöver pengar i penningpoitiska modeller. Men det Woodford visat är att det är priset på pengar, alltså räntan, som spelar störst roll.

Texten uppdateras.