Framtiden Silicon Valleys mäktigaste män drömmer om

I Undergångsfascismen går Naomi Klein och Astra Taylor till botten med några av de amerikanska techentreprenörernas ideologiska rötter. Resultatet är skrämmande läsning som lär intressera fler än de redan upplysta delarna av den rödgröna vänstern.
Illustration av fyra män i kostym som står i ett stort rum med panoramafönster och tittar mot ett rödaktigt bergslandskap, där en brinnande jordklot svävar på natthimlen.
Naomi Klein och Astra Taylor är som bäst när de avslöjar teknofascismens ideologiska plattform och verkligen drar ut de historiska linjerna – från dagens Silicon Valley till det tidiga 1900-talets auktoritära stöveltramp. Som sämst är de när de helt lämnar de journalistiska anspråken och gör sig till politiska språkrör, menar Jonas Malmborg. Foto: Gabriella Agnér
Hämta EFN:s app för iOS och AndroidGratis för iOS och Android: nyheter, analyser, börs, video, podd. Ladda ner gratis

När Naomi Klein gav ut tegelstenen No logo vid millennieskiftet tog hon klivet rakt in i den globala politiska debatten. Medan den traditionella vänstern fortfarande kämpade med konvulsionerna efter kommunismens fall och planekonomins kollaps var Naomi Klein en av dem som pekade ut en ny riktning. Hon kritiserade den nya världsordningen, byggd på en globaliserad kapitalism där stora bolag flyttat produktionen till länder med lägre löner, sämre arbetsvillkor och obefintliga miljökrav. Allt för att sedan överskölja sina hemmamarknader med massprodukter där värdet satt i logotypen, inte i funktion eller mänsklig nytta.

Drygt 25 år och sju böcker senare är Naomi Klein inte bara en av vänsterns tydligaste röster. Till yrkesbeteckningarna journalist och författare har också de tidstypiska epiteten ”tänkare” och ”aktivist” fogats. Hon nöjer sig inte med att vara en ideologiskt färgad betraktare av en värld där den globala medeltemperaturen fortsätter att stiga samtidigt som alltmer ekonomisk makt koncentreras till ett fåtal amerikanska bolag och deras ägare. Naomi Klein tar ställning, bildar opinion och vill åstadkomma verklig förändring. Låter det tendentiöst? Det är det visserligen, men går det att vara annat i en tid när Donald Trump dragit USA ut ur Parisavtalet, Teslas Elon Musk sponsrar Alternative für Deutschland och Palantirs Peter Thiel likställer demokrati med förtryck?

Bokens originaltitel lyder End times fascism. På svenska har den fått den minst lika dystopiska titeln Undergångsfascismen. Den är skriven tillsammans med Astra Taylor, även hon med ett digert journalistiskt och aktivistiskt cv.

I stället för att undvika klimatkrisen eller dämpa dess effekter strävar de efter att tjäna pengar på den eller till och med påskynda den

Naomi Klein må vara politiskt förutsägbar, men hennes förmåga att sätta fingret på samtidens mest brännande frågor och sedan föra in dem i sitt politiska perspektiv är osviklig. För 20 år sedan var det globaliseringens baksida, för 10 år sedan den annalkande klimatkrisen. Hösten 2026 är det USA:s techoligarker och deras dröm om en ny världsordning. För drömmer gör de. Men det är knappast något högteknologiskt Shangri-La som pionjärerna från Silicon Valley ser framför sig, utan ett postapokalyptiskt AI-armageddon. Såtillvida är Undergångsfascismen en ögonöppnare som fler utanför den ideologiska vänstern och miljörörelsen borde läsa.

Två kvinnor står bredvid varandra framför en mörk ridå. Bredvid dem syns omslaget till boken ”Undergångsfascismen” av Naomi Klein och Astra Taylor.
Författarna Naomi Klein (höger) och Astra Taylor (vänster). Foto: Pressbild/Alamy

Författarna bakom Undergångsfascismen

NAOMI KLEIN

Verksam som: Kanadensisk journalist, författare och aktivist.

Bakgrund: Född 1970 i Montreal. Slog igenom internationellt med No logo (2001). Har även skrivit Chockdoktrinen (2007), Det här förändrar allt (2015) och Doppelgänger (2023).

ASTRA TAYLOR

Verksam som: Kanadensisk-amerikansk författare, dokumentärfilmare och aktivist.

Bakgrund: Född 1979 i Winnipeg och uppvuxen i USA. Författare till boken The people’s platform (2014), om hur digitala plattformar påverkar kultur, demokrati och ekonomisk makt. Medgrundare till Debt Collective, som organiserar skuldsatta amerikaner och driver krav på skuldavskrivning.

Samtidigt känns det mesta igen från Naomi Kleins bok Chockdoktrinen från 2007. Även här bygger hon vidare på sin tes om att finansiella kriser är framtvingade för att avreglera och avdemokratisera de ekonomiska systemen. Gårdagens nyliberaler utnyttjade, enligt henne, kriser för att slå sönder det demokratiska inflytandet över ekonomin. Deras efterföljare ser katastrofen som det normala. I stället för att undvika klimatkrisen eller dämpa dess effekter strävar de efter att tjäna pengar på den eller till och med påskynda den.

För Naomi Klein och Astra Taylor är steget från nyliberal marknadsidealist till elitistisk teknofascist inte långt, men för en läsare som saknar hennes röda färg på de ideologiska glasögonen framstår hennes definition av katastrofkapitalism och teknofascism som summarisk, för att inte säga slarvig.

Att flera i kretsen av AI-entreprenörer som burit fram Donald Trump till makten närs av en ideologi som är fascistoid är knappast någon nyhet. Men Naomi Klein och Astra Taylor pekar också på viktiga historiska skillnader. 1900-talets fascism utlovade den utvalda gruppen en trygg framtid. Den nya tidens teknofascister har däremot helt gett upp tanken på en gemensam framtid. Belöningen för dem som tillhör den utvalda delen av befolkningen eller samhällseliten är helt enkelt att de får överleva medan resten av mänskligheten går under.

Bokens tajmning är det inget fel på. I USA förlorade Republikanerna mellanårsvalet och på bägge sidor om Atlanten växer nu motståndet mot techbolagens ekonomiska intressen och politiska inblandning. Allt fler har fått upp ögonen för de framtidsvisioner som framför allt Peter Thiel och Elon Musk bekänner sig till. I korthet går dessa visioner ut på att vår planet är på väg mot en ekologisk katastrof och för den välutbildade och genetiskt rena samhällseliten återstår bara att antingen emigrera till Mars eller förskansa sig i etniskt homogena idealsamhällen – på behörigt avstånd från torka, skogsbränder, översvämningar och stigande havsnivåer. Resten av mänskligheten är bortom räddning, att visa dem solidaritet eller medlidande är i princip bara att förlänga lidandet.

Man kan avfärda dessa framtidsvisioner som bisarra, skrämmande eller bara stolliga. Dessvärre odlas de och används som beslutsunderlag för några av världens mäktigaste personer just nu. Naomi Klein och Astra Taylor är som bäst när de avslöjar teknofascismens ideologiska plattform och verkligen drar ut de historiska linjerna – från dagens Silicon Valley till det tidiga 1900-talets auktoritära stöveltramp. Som sämst är de när de helt lämnar de journalistiska anspråken och gör sig till politiska språkrör. Då reducerar de tyvärr sig själva till ganska så konspiratoriska plakatideologer.

FinansmagasinetUnika analyser, intervjuer och reportage – från 225 kr/mån. Bli prenumerant
Nästa Artikel