Från kris till tillväxt i elens huvudstad

LUDVIKA. Låt oss vara ärliga. Det är inte en jättekul stad att komma till. I alla fall inte vid den första åsynen och i alla fall inte om man inte ägnar dagarna åt att tänka på el. Annat var det med den japanska delegationen som ankom staden i skärningen där Dalarna och Västmanland möts.

Vet ni vad de sade?

Det här är världshuvudstaden för el.

Ursäkta?

Tobias Hansson tittar roat när han återger historien. Ifrån gamla styrelserummet i det som kallas ”nya kontoret” (byggt 1948) kan han se både hela sitt kraftigt expanderande fabriksområde som hela stadskärnan.

Varför vi är här?

Vi är nyfikna på varför japanska Hitachi pumpar in strax under 10 miljarder i Sverige och cirka hälften i just den här orten. Just Tobias Hansson är vd för Hitachi Energy i Sverige.

Kanske att vi precis har fått svaret.

Från kris till kraftig tillväxt

På andra sidan jordklotet finns det ett högteknologiskt spjutspetsbolag som hävdar att just Ludvika är världshuvudstaden för el.

Tobias Hansson har nära till skratt och över 100 resdagar om året. Den här morgonen har han kört in från villan utanför Västerås till fabriken i Ludvika. Han är avspänd och har lätt för att prata.

Inte så konstigt. Är det någon som har medvind nu så är det han.

Curt Nicolin-looken sitter kanske inte riktigt än även om han fått en plats i Svenskt Näringslivs jättestyrelse. Det här är Asealand som blev ABB-land som blev Hitachiland.

Tobias Hansson har hängt med i över 25 år.

Men det här är också en berättelse om en kommun som gått från kris till att numera ha en så kraftig tillväxt att det har blivit ett problem. Från att folk nu inte har någonstans att bo till att det saknas frisörer.

Jo, det är faktiskt sant. Nästan alla kan få jobb på det Hitachi Energy som dammsuger marknaden på talang. Grymtanden kommer från stadens barberare som sett sin personal sluta för att skola om sig till tekniker.

Hitachibossen sabbar frisörmarknaden i Ludvika?

Tobias Hansson skrattar åt rubrikförslaget.

I Ludvika jobbar cirka 5 000 personer av kommunens 26 000 invånare. Till och med kommunalrådet är tjänstledigt härifrån.

När man hade öppet hus för att visa upp verksamheten kom det 13 000 personer och Hitachi Energy bjöd alla på grillad korv.

– Vi upplever ett oerhört tryck just nu. Vi hade hela familjer från olika delar av landet som for hit för att se om de skulle flytta hit och börja jobba hos oss. Totalt är vi närmare 8 000 anställda i Sverige från att ha varit hälften för bara några år sedan.

För att klara av kompetensförsörjningen har man tagit initiativ till Hitachigymnasiet och har en egenägd busslinje för dem som reser in från andra kommuner. Att säga att Hitachi är dominerande i Ludvika är en underdrift.

"Världshuvudstaden för el"

Men det här med att Ludvika skulle vara något slags världshuvudstad för elen?

– Det är ingen överdrift. Det började i slutet på 1800-talet och när svensk ingenjörskonst visade världen hur man gör när man flyttar el. Här byggdes världens första trefasöverföring. Gruvindustrin behövde mer kraft. Fram till dess var det vattenhjul. Du fattar ju.

Tobias Hansson fortsätter:

– Jag tycker man med fog kan säga att den moderna elen föddes i Ludvika. Vi gjorde världens första 400 kV-system tillsammans med Vattenfall och vi fortsätter visa världen att våra innovationer står sig.

Ibland slänger Tobias Hansson in ett slags disclaimer i samtalet. Det lyder ”nu blir det teknik”. Sedan tillåter han sig att på ingenjörsmanér helt sväva ut i resonemang som kan sammanfattas med att delar av svenskt ingenjörskunnande startades vid den här viken och att sedan dess är man världsledande på att lagra och transportera el och energi. Det ville Hitachi åt. Därför köpte de delar av ABB:s svenska verksamhet.

– Hur skulle världen sett ut om vi inte lyckats förflytta el?

Svaret till den retoriska frågan låter han hänga kvar något ögonblick.

Finns den kunskapen i dna:t här?

– Jag vill påstå att det gör den, men vi är också duktiga på att påminna om det arvet, den kunskapen är skälet till att ett globalt bolag som Hitachi väljer Ludvika.

Gäller att inte få växtvärk

En japansk trädgård har Tobias Hansson låtit anlägga i anslutning till fabriken. Det är en hyllning till ägarna och ett sätt att knyta samman två rätt olika kulturer. Apropå just olika kulturer vilar trädgården i skrivande stund i ett betryggande lager av decimetertjock snö. I den här trädgården stod Hitachis styrelseordförande och sade att fabriken i Ludvika är kronjuvelen för Hitachi. Då har de ändå verksamhet i 60 olika länder och med 50 000 medarbetare. Redan på 80-talet hade han själv varit här som ung ingenjör och imponerats och inte kunnat glömma fabriken i Ludvika.

En ung japansk elitist och en svensk småstad.

Vem kunde ana?

– Det finns ingen liknande anläggning än den vi har här någon annanstans i hela världen. Vi skulle kunna gå omkring här i en hel vecka och ändå inte se allt som vi bygger nu. Men det skulle ni inte gilla för även ni vill hem till fredagsvinet...

Tobias Hansson skrattar till. Det är onekligen väldigt mycket som går hans väg just nu.

I november och december 2024 säkrades order på cirka 30 miljarder kronor.

Ett år senare beställde Svenska kraftnät teknik för över 2 miljarder för att stärka Stockholms elnät.

Så där håller det på.

Samtidigt sker den rekordstora expansionen och det gäller att Hitachi Energy Sverige inte får växtvärk mitt i alltsammans.

Men så här har det inte alltid varit. Tobias Hansson berättar om möten med kommunen.

– Politikerna säger som det är, att de inte är vana vid den här typen av tryck. Ludvika har ju varit en minskande stad och snarare förberett sig för att fortsätta vara det än att ett japanskt företag börjar investera miljardbelopp här.

Numera har Hitachi och kommunen gemensamma arbetsgrupper där man planerar hur framtidens boende, logistik och utbildning ska se ut. De senaste 15 åren har cirka 15 nya lägenheter tillkommit per år. Nu har man precis markberett för 3 000 nya lägenheter på ett bräde.

Under våren ska ett nytt platsvarumärke lanseras.

Ett samägt utvecklingsbolag med kommunen hjälper nyanlända att komma in i samhället, alltifrån att hitta barnomsorg till rätt badplats.

Egentligen precis det som Skellefteå drömde om när Northvolt etablerades.

Just det. Drömde. Ludvika lever drömmen medan du läser det här.

Pressen att expandera och leverera

En annan frågeställning Tobias Hansson måste fundera på är när ansvaret för ett samhälle börjar och slutar för ett privat företag.

I hans värld har han behövt fundera på om han skulle starta ett eget hotell eftersom det bitvis är omöjligt att få ett rum i staden och att prisbilden är därefter.

Han har kommit fram till att han ska avstå.

Busslinjer driver han och suckar varje gång någon vill att en extrabuss ska sättas in. Men varken hotell eller restaurang tänker han starta själv, men kan garantera nätter och antal måltider på årsbasis. Alltid något.

En annan spännande bieffekt är att den indiska communityn har blivit stark i staden. Tre stycken nya indiska restauranger kan man ståta med och till det ett nystartat cricketlag med flera hundra medlemmar.

Internt på Hitachi Energy blev onboardingprocesserna så intensiva att de nu har fokuserats till att de nyanställda endast kan börja två gånger i månaden. Som nyanställd kan du välja att börja din karriär på Hitachi antingen den första eller den femtonde varje månad.

Då finns alla chefer, it-support och HR på plats för att allt ska gå så smidigt som möjligt. Vanligtvis börjar 50 stycken nya medarbetare per gång.

Människor förändrar sina liv för Hitachi Energys skull. Hur länge kan ni stå som garant för att Ludvika ska fortsätta att ses som världshuvudstad för el?

– Man kan aldrig garantera någonting, men de investeringar som görs talar ändå ett tydligt språk. Det enda vi vet om framtiden är att ingen vet.

Japansk visdom?

– Kanske det.

Vad är tuffast med deras ledarstil?

– Vet ej om det är japansk ledarstil, men efter den här typen av jätteinvesteringar gäller det att vi levererar förväntade resultat. Pressen på mig och teamet handlar ju om att klara att expandera och samtidigt leverera. I slutändan handlar det ju om att få allt på plats. Ja, jag jobbar mycket. Det blir långa dagar.

Du ska få ihop jantelagen i Bergslagen med Japan. Är det svårt?

– Nej, kulturellt känns det väldigt samstämmigt i exempelvis lågmäldheten. Japanerna är också väldigt fokuserade på siffror och det upplever jag att vi som en ingenjörsnation också är.

Vad ska ni omsätta 2030?

– Mer än vad vi gör i dag. Vi omsatte 35 miljarder i det svenska bokslutet och bara några år innan dess låg vi på 16 miljarder. Vi taktar på bra.

Men vill eller kan du inte säga en konkret siffra.

– Jag vill inte säga vad vi ska omsätta på sikt. Men om vi säger så här, vi har ju mer än dubblat vår omsättning och vi ska fortsätta att dubbla vår omsättning även framåt.

Det märks att du träffat många politiker när du ger sådana svar.

– Haha, det kanske har färgat av sig.

Asea var en svensk stolthet, ABB var välkänt men Hitachi Energy?

– Vi är på god väg. Det ser man inte minst i våra mätningar. De satsningarna vi gör nu kommer också innebära att vi blir kända för en större allmänhet.

"Vi behöver en ny energisystemsberedskap"

I Ludvika tillverkas avancerade krafttransformatorer för riktigt stora projekt som ska möjliggöra den gröna omställningen, exempelvis 750 MVA-transformatorer och 400 kV-shuntreaktorer. För en lekman ser de ut som jättestora sniglar omslutna av korrugerad plåt och med en prislapp som pendlar mellan 20 och 100 miljoner kronor. En av de tuffaste utmaningarna är att få ut dem från Ludvika.

– Järnvägen för att forsla i väg produkterna är det som begränsar storleken på krafttransformatorer. Kommer de inte ombord på tåget kommer de inte härifrån. Men det är också sådana begränsningar som skapar kreativitet och det är då som ingenjörens verkliga styrka kommer fram.

För Tobias Hansson är just järnvägen därför aningen viktigare än för den vanliga pendlaren.

– Vi behöver kapaciteten och vi behöver järnvägen. Att staten underhåller och vidareutvecklar infrastruktur är direkt avgörande för de investeringar som vi gör i Ludvika. Återigen blir det ibland frågetecken vad ett företag ska stå för och vad samhället ska stå för.

Näringslivets nye hot shot är produktionstekniker från början. Där någonstans tog karriären snabbt fart. Han visade sig ha viss fallenhet för att genomdriva projekt och få saker ur händerna. Sedan gick 25 år rätt fort. Han har varit placerad i både Figeholm, Västerås, Ludvika och i Tyskland.

Just i Figeholm blev han fabrikschef och hann knappt anlända förrän han fick i uppdrag att genomföra nedskärningar. En tuff uppgift för en ny chef på en liten ort.

Men han gillar känslan av att få det att gå ihop.

– I tider som de vi lever i nu så är det vi gör här extra viktigt. Den gröna omställningen är så klart ett exempel. Men när det är krig i Europa måste vi fråga oss om vi som nation klarar vårt elbehov vid prövningar.

Tobias Hansson beskriver svenska riksdagspolitiker som aningslösa.

– Vi behöver bygga en ny energisystemsberedskap. I Ukraina slogs hälften av energisystemet ut på ett år. Nu lyckas de rotera 30 procent av kapaciteten mellan hushållen. Då vet du att du har el kanske bara var tredje dag. De är otroliga på att klara sig.

– Jämför vi oss med Finland är vi långt borta för de har en helt annan beredskap kring energisystemet än vad vi har. Jag brukar dra paralleller till hur Sverige var på 50 och 60-talen. Nu blir det teknik, men då hade vi krafttransformatorer ute på strategiska platser, ibland var de nedgrävda i backen och ibland stod de i skyddsrum. Allt det är borta nu och vi måste börja bygga upp det igen.

Tobias Hansson påminns om att vi har ett riksdagsval senare i höst.

– Beredskapsfrågan är för viktig för att vara ett slagträ mellan politiker. Dessutom är alla partier hyfsat överens om att det här är viktigt. Det behöver bara prioriteras och verkställas. För det krävs det att allmänheten förstår vad som händer med samhället om vi får problem med elförsörjningen.

Han ler plötsligt till:

– För Sverige i stort skulle det bli tufft, men Ludvika skulle klara sig bra.