Fredrik Strage: Jason Voorhees använder inte motorsåg

Min son visar halloweenteckningar som de gjort i skolan. En av hans vänner har ritat en figur med ishockeymask och motorsåg. ”Det där är Jason”, säger min son. Jag suckar och tänker att den svenska skolan måste höja sina kunskapsmål. Sedan inser jag att det kanske inte är lärarnas fel utan Eminems, eller möjligen Homer Simpsons, eftersom båda tagit på sig Jasons hockeymask och viftat med motorsåg – trots att han inte använder det redskapet utan föredrar machete.

Det hör till allmänbildningen att kunna skilja Jason Voorhees i Fredagen den 13:e-filmerna från Leatherface i Motorsågsmassakern. Man bör också veta att mördaren i första Fredagen den 13:e från 1980 inte var Jason utan hans mor Pamela Voorhees (en fråga om det beseglade Drew Barrymores öde i första Scream-filmen). Fru Voorhees blev galen efter att hennes son drunknat på sommarlägret vid Crystal Lake och hon hämnades brutalt på ungdomarna som skulle ha passat honom. Pamela Voorhees kärnfriska utseende gjorde henne otäck: piffigt kortklippt frisyr, rosiga kinder och ljusblå fiskartröja som fick henne att likna en kassör i Friluftsfrämjandet.

I finalen härmar Pamela Voorhees sin döde sons röst, ungefär som Norman Bates gör med sin avlidna mor i Psycho, och väser: ”Kill her, mommy!” De första stavelserna i orden ”kill” och ”mommy” inspirerade kompositören Harry Manfredini till det blodisande ”ki-ki-mama”-läte som ekar på filmens soundtrack.

Efter att Pamela Voorhees fått huvudet avlägsnat i slutet av första filmen återvände hennes son oförklarligt från andra sidan graven i del två. Det framgick aldrig om Jason var en superstark zombie eller på något vis hade fejkat sin död.

Som slasherserie är Fredagen den 13:e inte lika obehaglig som A nightmare on Elm Street, Halloween eller Motorsågsmassakern. Den bygger mindre på intrig än på splatter. Men även de fånigaste filmerna har en viss charm, särskilt del åtta (Jason takes Manhattan), nio (Jason goes to hell) och tio (Jason X, där han förvandlas till cyborg på ett rymdskepp år 2455).

År 2009 kom rebooten Friday the 13th som, märkligt nog, bara var den fjärde filmen som faktiskt utspelar sig fredagen den 13. En uppföljare till nyinspelningen var planerad men ställdes in. Med tanke på att Fredagen den 13:e är den mest framgångsrika skräckserien efter Halloween är det anmärkningsvärt att det gått 16 år utan en ny film. Delvis beror det på att Victor Miller och Sean S Cunningham, manusförfattare respektive regissör till första filmen, har bråkat om rättigheterna.

Tidigt i höstas kom plötsligt Sweet revenge, en officiell Fredagen den 13:e-kortfilm på Youtube där några ungdomar åker till Crystal Lake och (spoilervarning) råkar illa ut. Fans som väntat länge på Jasons comeback är besvikna på att han ser tanig ut – och på att det dricks absurda mängder cider. Sweet revenge sponsras av musteriet Angry Orchard och liknar ofta en reklamfilm.

Jason använder i alla fall en utombordsmotor på ett kreativt sätt. Och huvudpersonen Eve, som dränks av Jason, kommer upp ur sjön som en zombie. Om det betyder att Crystal Lake fungerar likt begravningsplatsen i Jurtjyrkogården skulle det förklara hur Jason återvände i andra filmen. Men regissören Mike P Nelson är mindre intresserade av det än av att sälja cider.

Trots detta antiklimax kan jag inte låta bli att längta efter den kommande tv-serien Crystal Lake, en prequel till första filmen där vi äntligen får se mer av Pamela Voorhees. En ny långfilm ska också vara på gång och borde få alla inblandade att överträffa sig själva eftersom det blir nummer 13.