Gyllenhammars hemliga dröm – vill lösa gåtan om tiaminbrist

Det är 1970-tal och Lennart Balk är med brorsan på Gåsö utanför Saltsjöbaden. Solen skiner och de tar ut båten på fjärden, med förhoppningen att dra upp lite fisk till middagen. Bägge är inbitna fiskare – och med rötter upp i norr har de ett visst handlag med spöet.

Vågorna skvalpar mot båten och de står där i tystnaden och njuter av stunden tillsammans medan de kastar ut.

Det hugger till i flötet, skakningarna i spöet och de tunga vibrationerna indikerar att det är en större fisk som kan vara på gång.

En stund senare kan bröderna stoltsera med en finfin gädda som läggs på durken. Ena sidan lyser fet och fin, med de gula fläckarna på teckningen, och gällocken glittrar i en metallisk ton. Men när de vänder på den upptäcker de något annat. Den andra sidan av den fina gäddan är täckt av blodiga tumörer.

Varnar för en tyst massdöd

Nu har det gått nästan 50 år sedan fiskeutflykten och Lennart Balk har vigt sitt yrkesliv som professor i biokemi åt att hitta en lösning på varför tiaminbrist hos vilda djur uppstår, för att kunna skydda vår miljö från framtida störningar. 72 år fyllda har han inga planer på att lägga ned det som vaknade i honom när han såg den canceranfrätta gäddan.

Även om det i dagsläget inte finns några kopplingar mellan cancerangripen fisk och tiaminbrist är dessa störningar mycket allvarliga. En direkt dödlighet har observerats över stora geografiska områden hos många arter. Enligt Lennart Balk är dödligheten tidvis så stor att den genetiska bredden hos många arter kan befaras att gå förlorad för all framtid.

Han tillägger att den internationella vetenskapliga bedömningen anser att detta kan vara den allvarligaste miljöstörning vi nu har.

I korthet är tiaminbrist en brist på vitamin-B – och i den levande och fungerande cellen fungerar tiamin som en helt nödvändig faktor för flera livsuppehållande funktioner i ämnesomsättningen. Problemet har blivit så utbrett att det hotar hela ekosystemet. Kanske har du själv sett liknande spår i naturen där sjöfåglarnas ungar minskar i antal från år till år, eller döda fiskar som flyter upp till ytan med buken fylld med rom.

Så var det inte förr.

Lennart Balk pratar om en katastrof i det dolda.

– Tiaminbrist är en gemensam faktor och vi måste ta reda på var i kedjan bristen uppstår, och varför, så åtgärder kan sättas in innan det är för sent.

Han talar lugnt och sakligt och betonar allvarligt utan att bli för alarmistisk. Vid varje möte bär han samma keps.

Motivet föreställer en vakande fisk från en springande älv.

Vetenskap på nåder

Sådana som Lennart Balk arbetar ofta i motvind. Han uppger att en professor i dag måste lägga cirka 50–70 procent av sin tid på att ragga finansiering. Med lite tur kan universitet eller ett forskningsråd förse en professor med en doktorand som kan bidra, men för att kunna göra omfattande forskning måste externt kapital in.

Lennart Balk, med en uppsyn som osar briljans och kunskap – och som tar varje okunnig fråga om vad vakande fisk är för något som en personlig förolämpning – grymtar till när han får frågan om vilken träning en akademiker får av universitet i kapitalanskaffningens ädla konst.

– Nä, någon sådan träning får vi inte alls.

Ta in den siffran igen – en professor i biokemi lägger alltså mer än hälften av sin tid åt att tigga pengar.

Just Lennart Balk har haft tur, för vid ett slumpartat möte på Johannishus gods i Blekinge träffar han den naturälskande affärsmannen Oscar Gyllenhammar.

Nu har de en gemensam vision: gåtan tiaminbrist måste lösas och det nu.

Duon Balk-Gyllenhammar illustrerar hur forskning kan möjliggöras. Att tiaminbristens konsekvenser uppmärksammas är en sak, men än viktigare är att det skjuts till resurser för den forskning som Lennart Balk vill kunna fortsätta med. Trots att han vida överstigit pensionsåldern har han rejäla klipp i steget och ingen lust att trappa ned.

Det skaver fortfarande i honom. Tumörerna på gäddans ena sida som lös i solen.

Flera miljoner behöver han i den pågående fas som kan bli avgörande efter decennier av forskning på tiaminbrist i ekosystemet.

Såg förändringen med egna ögon

Oscar Gyllenhammar har sin bas på Råö gård i Halland, men bor lika mycket i Stockholm. Gården vid havet, som hans far PG Gyllenhammar förvärvade från AB Volvo 1994, och som Oscar Gyllenhammar tog över för 10 år sedan.

Han har själv sett tiaminbristens konsekvenser på de egna markerna. Han tar ejdern som exempel och berättar att när han var barn hade varje hona tio ungar per säsong, men nu är det tio honor kring varje unge.

Han kanske inte menar det helt bokstavligt, men för någon som Oscar Gyllenhammar – som trivs bäst i naturen – kommer förändringens tecken som Lennart Balk pratar om med hög igenkänning.

– Jag kände att jag behövde hjälpa till att få in de pengar som krävs för att gå till botten med tiaminbristens gåta. Lennarts och mitt arbete har pågått i många år. Vi har testat olika sätt att få gehör för att den här viktiga forskningen behöver pengar och det snabbt. Vi har haft fundraisingmiddagar, träffat stiftelser och fått in mycket pengar, men också fått många nej. Jag upplever att alla vi träffar förstår hur allvarligt detta problem är, men det är aldrig lätt att få någon att bidra med pengar, oavsett hur stora resurser de har. Men lyckligtvis finns det generösa filantroper.

Själv har Oscar Gyllenhammar skjutit till strax under en miljon kronor av egna medel och verkar fast besluten att lägga mer om det kommer behövas.

Samtidigt är han tydlig med att han inte är stadd vid den typen av kassa som behövs för att forskningen kan komma vidare.

Finansieringen är säkrad för pågående fas av projektet som syftar till att påvisa vad tiaminbristen beror på/hur den uppstår. En fortsättning därefter knuten till information, åtgärder med mera är trolig så att man faktiskt också kan göra något åt problemet.

Själv har han haft en karriär som entreprenör och bland annat drivit bolag inom elektronisk direktreklam och riskkapital.

Och vakande fisk?

Det ser man som ringar på vattnet när fisken går upp till ytan för att äta insekter.