Han berättar kontorets okända historia

Ett stort fönster släpper in sommarsolen över de välfyllda bokhyllorna i ekonomiprofessorn Carl Cederströms kontor på Stockholms universitet.

– Men hade vi levt på 1600-talet skulle det varit mörkt, säger han där han sitter vid skrivbordet. Vi tänker att vi behöver ljus för att jobba. Men de första svenska kontorsarbetarna var på kontoret under arbetstider som åtminstone under vinterhalvåret var mörka. Rummen var upplysta med öppna spisar och mängder av levande ljus.

Det var Axel Oxenstierna, grundaren av den svenska statsapparaten, som införde kontoret som arbetsplats. När Carl Cederström skriver kontorsarbetets historia i Kontoret (Albert Bonniers Förlag) är det hos just Axel Oxenstierna, för 400 år sedan, som berättelsen börjar.

Kassa villkor för ”manschettproletariatet”

Från de kalla och mörka statsarkiven sträcker den sig vidare genom århundradena. Under 1800-talet ger industrialismen pappersvändandet en rejäl skjuts och under 1900-talet blir Sverige världens mesta kontorsland.

– Jag blev ganska häpen när jag förstod att kontorsarbetet till så stor del saknas i svensk historieskrivning. Arbetarrörelsens historia är så actionfylld, medan tjänste­männens är mer lågmäld. Ändå har de lämnat spår överallt, som vi kanske inte tänker på. Att skriva kontorets historia blir ur den synvinkeln att presentera en lite annan bild av Sverige.

Under de första seklen av kontorsarbete befann sig de anställda högt upp i samhällshierarkin. Men i takt med att tjänstemännen på 1900-talet blev fler sjönk statusen. Under mellankrigstiden talade man till och med om ”manschettproletariatet”. Det var en grupp som förvisso inte slet ut sig i industrin men hade låga löner och kassa villkor.

– Där kan man också se hur svensk arbetshistoria satt kontorister inom parentes. När arbetarrörelsen drev igenom åttatimmarsdagen 1919 omfattades inte kontorsarbetarna. De var långsammare att organisera sig. Så småningom kom de dock i kapp. I dag är svenska tjänstemän i högre grad fackligt anslutna än arbetare.

Mest hårt åtgångna av mellankrigstidens kontorsarbetare var dock kvinnorna. I Kontoret får läsaren följa hur telefonisterna, en av de första kvinnodominerade grupperna på kontor, kämpade för bättre förutsättningar. Till sist, 1922, lyckades man genom strejk tvinga sig till högre löner. Då hade telefonisternas eländiga ersättningar fått debattörer i pressen att rakt ut ställa frågan: ”Driver staten telefonisterna till prostitution?”

– Kvinnorna på kontoren var väldigt utsatta. Även om de inte var så fattiga att de tvingades prostituera sig för att överleva så var de sårbara för sexuella övergrepp. Det talades till och med om en svart lista som man skrämde slemmiga chefer med att de kunde hamna på.

Centraliseringens moder

Kontoret bjuder på mängder av interiörer från svenska kontorsmiljöer. I boken finns såväl bildmaterial som detaljerade beskrivningar av hur arkitekturen format både arbetet som vi känner det och stadsbilden.

Iögonfallande kontorshus har ända sedan 1920-talet, då Ivar Tengbom ritade Tändstickspalatset åt Ivar Kreuger, varit ett sätt för företagsledare att bygga ett monument över sin gärning. I dag är det dock annat än häpnadsväckande pompa som prioriteras när det svenska näringslivet satsar.

– Ericssons investering i nya kontorslokaler i Hagastaden i Stockholm är en av de största i modern tid. Den signalerar att det nu är mer centrala lägen som gäller för ett attraktivt kontor. Men jag tror att mantrat om att före­tagen måste locka personalen till kontoren efter pandemin kommer att klinga av. I en kapitalistisk värld har maktrelationen aldrig varit den att arbetsgivare måste ”locka” arbetstagare till jobbet.

Den fyra timmar långa rasten i dagsljus som kontorsarbetarna på 1600-talet tog är borta. Kaminerna, bläckhornen och fjäderpennorna har ersatts av luftkonditionerade kontorslandskap och digitala verktyg. Men efter läsning av Kontoret står det klart att mycket fortfarande är sig likt 400 år senare. Carl Cederström har det kanske mest talande exemplet:

– Varför instiftade Axel Oxenstierna kontoret? frågar han. För att han var trött på att papper låg utspridda på olika slott. Och för att han ville ha säkrare beslutsprocesser, med kollegerna i samma rum. Även om vi sköter det där digitalt i dag, är behoven och principerna faktiskt desamma.