Henrik Mitelman: Här har den ryska björnen ingen chans

Varje gång jag besöker Estland, Lettland och Litauen blir jag på gott humör. Det finns en massa problem där, men det finns också ett entreprenörskap, en ungdomlig vitalitet och ambition som är tilltalande. Tillväxten har visserligen varit svag under senare år, men Estland, Lettland och Litauen fortsätter att locka kapital, starta bolag och växa långt utanför sina små hemmamarknader.

Finanskrisen är en bra utgångspunkt för att förstå vad de här länderna faktiskt är gjorda av. Mellan år 2008 och 2010 föll bnp med omkring 14 procent i Estland, 18 procent i Lettland och 15 procent i Litauen. Arbetslösheten nådde 20 procent. Unga människor packade väskorna och flyttade till London, Dublin och Stockholm.

I det läget hade man kunnat välja den enkla vägen – devalvering av de då egna valutorna och att skjuta problemen framför sig.

I stället valde Baltikum att ta smällen med lägre löner, kraftigt minskade offentliga utgifter: en intern devalvering som det heter på ekonomspråk. Det är smärtsamt, men välfungerande. Efter några år slog exporten nya rekord.

Det där sitter kvar i väggarna.

När Ryssland år 2022 invaderade Ukraina klipptes handelsbanden snabbt. Litauen stoppade all import av rysk gas. Gasterminalen med det välklingande namnet Independence i hamnstaden Klaipėda – byggd flera år tidigare, som om man visste att det skulle behövas – blev avgörande. Estland och Lettland ställde också om sina energisystem. På kort tid gick Baltikum från ett mycket högt ryskt beroende till i praktiken inget alls. Den ryska björnen har ingen chans mot de baltiska tigrarna.

Inflationen steg till tvåsiffriga nivåer under 2022–2023 och föll sedan tillbaka. Jobbigt, men hanterbart. Och näringslivet mår under omständigheterna bra:

Banken Revolut valde Litauen för sin EU-licens efter brexit.

Nord Security har byggt en global affär inom cybersäkerhet från Vilnius.

Bolt från Estland verkar i ett stort antal länder.

Det är bolag som har ambitioner långt utanför den lilla hemmamarknaden. För litenheten har både ett pris och en fördel – den tvingar fram ett internationellt entreprenörskap som inte alltid finns i större ekonomier.

Skattesystemen bidrar till framgången. Länderna har nästan helt platta inkomstskatter runt 20–25 procent. Det främjar extra arbetsinsatser. Och i Estland beskattas bolagsvinster först när de delas ut, vilket gynnar återinvesteringar. Genialt. Tänk vilka möjligheter för Sverige att kopiera allt detta.

Skattesystemen är dessutom begripliga, något som inte ska underskattas. Enkelhet attraherar kapital. Det är samma logik som i Schweiz, Irland och Texas. I vissa ekonomiska zoner är skatten till och med noll under lång tid för nya investeringar. Det är inget experiment längre.

Är allt frid och fröjd? Naturligtvis inte. Löneökningarna har varit lite för höga i hela regionen och tidigare kostnadsfördelar krymper. Demografin är också besvärlig – medianåldern ligger kring 42–45 år och befolkningen åldras snabbt, precis som i resten av Europa. Även ökade försvarsutgifter sätter press på statsfinanserna. Det är reella utmaningar, men statsskulderna är sällsynt låga så utgångsläget är fördelaktigt.

När verkligheten ändras ställer de alltid om. Det har de bevisat mer än en gång.

För drygt 35 år sedan lyckades de bryta sig loss från Sovjetunionen efter att ha format en kedja med människor som höll varandra i handen från Tallinn i norr till Vilnius i söder.

Bekämpa ryssen har de som bekant gjort förr, och det präglar fortfarande Baltikum. Som Estlands före detta president Toomas Hendrik Ilves berättade för mig för något år sedan – om man har lidit under den sovjetiska ockupationen så framstod finanskrisen som en västanfläkt. För en fredsskadad svensk var det en ögonöppnare.

Det är mot den historiska bakgrunden man ska se på de baltiska länderna. ”Resiliens” är ordet jag tänker på. Och nu försöker de attrahera rätt människor och rätt företag med rätt villkor. Det är ingen garanti för framgång, men det har fungerat hittills. Med motståndskraft och ambition kommer man långt. Räkna aldrig ut en tiger.