Hemvärnets hemliga vapen: Det som finns i containern

Mathias Pettersson tillhör egentligen ett av Hemvärnets insatskompanier i Göteborgsområdet, men just nu befinner han sig på Hemvärnets stridsskola i Salem i södra Stockholm – och uppfinner saker.

Det är med illa dold stolthet han visar fram sitt senaste bidrag till rikets försvar, en liten plastbehållare han konstruerade och skrev ut på 3D-printern hemma i Mölndal veckan innan.

– Här sitter tyngdelementen som känner av magneterna. Och här har du ett fack för batteriet, säger han och pekar.

– Den är vädertät också, den ska ju sitta utomhus. Men du vill fortfarande att den ska vara lätt att plocka isär. Då byggde jag en sådan här låda.

Lådan innehåller en sensor som han tillsammans med en grupp andra hemvärnssoldater konstruerat för den stora övning som pågår när vi ses. Uppgiften var tydlig: Två sensorer med hjälp av en tråd mellan sig ska larma om tråden går av, men de ska larma utan att behöva en extra sändare samt vara så enkla att sätta ihop att soldaterna själva kan göra det och, inte minst, de ska byggas så billigt som möjligt av delar som går att köpa över disk eller i nödfall på nätet.

Resultatet?

– Med vår metod får vi 50-60 sensorer till samma pris som vi får 9 i det stridsledningssystem vi använder just nu. Det säger något om kraften i att flytta utvecklingen närmare fronten, säger Joachim Peru, chef för Hemvärnets Innovationsavdelning.

Den gömda containern

Med sina närmare 23 000 personer utgör Hemvärnet ungefär hälften av Försvarsmaktens krigsorganisation. Den består i huvudsak av frivilliga som snabbt ska kunna rycka in och skydda viktiga samhällsfunktioner. I normala fall kommer soldaterna från närområdet, god lokal kännedom är en av nycklarna för att Hemvärnet ska kunna lösa sina uppgifter.

Inga nyheter där kanske, men gömd bakom ett grönt stängsel står en grön container där Innovationsavdelningens verkstad huserar. Och vad som händer mellan de här fyra väggarna, det är en nyhet.

Det är också orsaken till att Mathias Pettersson är så långt hemifrån.

– När jag gick med i Hemvärnet för tio år sedan fick jag min utrustning och order om vad jag skulle göra, och det var absolut inte att lösa någon annans problem. Då hade jag nog fått skit om jag försökt. Nu är det tvärtom mitt uppdrag att lösa andras problem snabbt, det är mycket roligare, säger han.

Förändrad syn

Kriget i Ukraina har inte bara förändrat det allmänna säkerhetsläget, det har också förändrat synen på anskaffning och utveckling av försvarsmateriel. Det traditionella sättet, där allt skulle göras i stora serier som tar lång tid att utveckla och tillverka, håller inte i skarpt läge. Teknikutvecklingen går helt enkelt för fort. Nya produkter och förmågor hos fienden måste omgående mötas av egna, helst bättre.

Försvarsmakten har börjat anpassa sig.

I somras fick Sverige sin första Nato-inkubator i Linköping, en inkubator som ska minska avståndet mellan mindre teknikföretag och de tungrodda försvarsorganisationerna i alliansen. I juli gav regeringen Försvarsmakten i uppgift att skapa en samlad funktion för försvarsinnovation för att "korta ledtiderna från idé och teknikutveckling till att ett system eller en förmåga införs i Försvarsmaktens krigsförband". Och de olika försvarsgrenarna har precis som Hemvärnet startat sina egna innovationsavdelningar eller, som man säger, sin förmågeutveckling.

Men det har visat sig att Hemvärnet sitter på ett hemligt vapen.

Riktiga jobb

– Jag brukar lite skämtsamt säga att vi har soldater med riktiga jobb, riktiga utbildningar, som kan riktiga saker och som inte har växt upp hela sitt yrkesliv i gröna kläder, säger Joachim Peru.

– De är elektroingenjörer, svarvare, professorer, de är allt mellan himmel och jord, vilket gör att vi är oerhört snabbfotade. 

När avdelningen startade för två år sedan gick det så fort att man stötte på problem. Joachim Peru och hans mannar identifierade tidigt ett 50-tal projekt som behövde nya lösningar, men startade även då med utvecklingen av en enkel sensor.

– Vi snackar nivån ett enkelt dörrlarm, men när vi presenterade den för Försvarsmakten skulle det tillsättas ett antal majorer som skulle ansvara för olika delkomponenter och man började beskriva en process som skulle ta två år innan vi hade en färdig produkt, säger Joachim Peru.

– Man kan ju inte ha en så komplicerad och dyr process för en produkt som kostar hundra kronor. Då är det ju fel på metodiken.

Köper över disk

Idag är metodiken en annan, och en av nycklarna är de två containrar som Hemvärnet köpt in. De kommer från kanadensiska Weatherhaven som gör expanderbara, containerbaserade moduler för extrema miljöer. De används bland annat till forskningsstationer i Arktis.

– I en container kan vi både ha allt vi behöver för snabb teknisk utveckling, samtidigt som vi är fältnära och kan agera snabbt, säger Joachim Peru.

Ett kvitto på den saken fick man dagen innan vi ses. Ett kompanibefäl kom med ett önskemål på eftermiddagen: Skulle man kunna koppla sensorerna till lampor som antingen kunde tändas automatiskt vid larm, eller styras på distans av befälet?

Joachim Peru, Mathias Pettersson och de andra i gruppen skissade snabbt fram en lösning, körde sedan till ett köpcentrum, köpte allt som behövdes på Biltema och Kjell & co och mindre än ett dygn senare fanns en färdig prototyp.

– Tidigt i morse kunde den testas live ute på fältet. Det går snabbt, är billigt och tekniken prövas direkt, om det behövs går det fort att modifiera.

Släppte tyglarna

Man får dock hålla två tankar i huvudet på en gång här. Det är trots allt fortfarande fred och produkter som ska utvecklas för att köpas in av Försvarets materielverk, FMV, behöver fortfarande gå igenom lagstadgade och etablerade processer. Det som sker över natten i containern på Hemvärnets stridsskola håller inte för det. Än.

– Vi ser ett intresse för vårt arbete från övriga Försvarsmakten, och en del av vår fortsatta utveckling är att hitta metoder där våra innovationer kan tas vidare för att kunna bli produkter som kan användas av fler än oss, säger Rikshemvärnschef Mattias Ardin.

Så är det här ett arbetssätt anpassat för skarpt läge?

– Det är absolut den andra delen, och där har Hemvärnet en styrka eftersom vi har tillgång till så många soldater med teknisk spetskompetens. När militära problem behöver hanteras har vi förmågan att göra det mycket snabbt.

Den här formen för teknikutveckling har också inneburit ett nytt sätt att arbeta för Hemvärnet med korta beslutsvägar och mycket arbete under eget ansvar.

– Jag tror att det varit lättare för oss än många andra försvarsgrenar, just för att kompetensen och viljan redan fanns. Det har mest handlat om att släppa på tyglarna, säger Mattias Ardin.

Har det varit svårt?
– Nej, inte speciellt. Alla vet ju att den här utvecklingen måste ske, och vi har många hemvärnssoldater som brinner för det.

En av dem är insatssoldaten och serviceelektrikern Mathias Pettersson från Mölndal.

– Det är nästan ofattbart, att jag får lösa så här roliga problem tillsammans med andra, samtidigt som det betyder att jag försvarar Sverige. Det är som en dröm, säger han.