Henrik Mitelman: Börsgåsen ignorerar allt – men priset kan bli högt

I EFN-podden Börssurr har vi skojat om att 2026 blir gåsens år, att vi går från teflonåret 2025 till ett år då börsen fortsätter att skaka av sig all oro och viftar bort alla problem, lite som en gås. Allt rinner av gåsen. Man kan skratta åt liknelsen, men jag menar allvar. Gåsbörsen är här och inget stör gåsens harmoni.

Årets axelryckningar är många:

• Operationen i Venezuela. Är det ännu en indikation om att USA, med den nygamla Monroedoktrinen (Donroe), ska behärska allt i sin hemisfär men släppa allt annat, och därmed ge carte blanche till Kina att invadera Taiwan? Och Vladimir Putin får väl göra vad han vill med sin sfär och alla losers i Europa.

• Det amerikanska hotet om att ta Grönland förefaller mer sannolikt. Häromdagen sade Donald Trump till och med att om han inte får Grönland så lämnar USA Nato.

• Rysslands hot mot Europa accelererar.

• ICE-tragedin i Minnesota får säkert en och annan att åter bekymra sig för ett potentiellt inbördeskrig i USA.

Listan kan göras lång, men allt rinner av gåsen, och i vissa fall är det nog en korrekt och nykter bedömning som aktieinvesterare gör. Det som ska spela roll för börsen är vinstutsikterna och historiskt har aktiemarknaden varit alltför känslig för negativa politiska nyheter som egentligen inte ändrar Inwidos möjligheter att sälja fönster, Fagerhults potential att lysa upp världen eller Assa Abloys låsförsäljning.

Den nästan reflexmässiga och urskillningslösa nedgången på börsen – så fort något negativt inträffade i världen – var ofta överdriven för händelserna påverkade inte alltid slutkundens köpbeteende. Trots ett krig i Mellanöstern eller vad det kunde vara så använder vi Skistars liftar, köper kläder på H&M och kyckling från Scandi Standard. Denna lärdom präglar de tongivande aktörerna på dagens börs.

Frågan nu är om vi har blivit lite väl blasé när alla är optimistiska och nästan allt tolkas positivt. Något hot anses inte Donald Trump vara. Tvärtom. För nu ska han tokstimulera den amerikanska ekonomin inför kongressvalet i november.

Jag tror inte att vi förstår vilken stimulansbazooka som han kommer att avfyra. Hans energi, frenesi och möjligheter är oändliga. Och redan i maj tillträder en Trumplojalist som chef för den amerikanska centralbanken, Federal Reserve. Då ska det sänkas räntor så det står härliga till! Och med lägre räntor ska allt upp i pris, inte minst aktier. Gåsbörsen flyger vidare.

På sistone har jag läst flera analyser om Donald Trump som möjliggörare, inte som hot. En del refererar till de där stimulanserna inför mellanårsvalet, en del om att Donald Trump aldrig kommer att tillåta börsen att falla, mer än temporärt, som för försvarsaktierna häromdagen. De kan ha rätt. Jag hoppas det.

Samtidigt måste vi alla – som deltar i gåsspelet – inse att världen inte riktigt är i sitt livs form. En känsla av förkrigstid infinner sig dessvärre. Och världsledare som beter sig som Donald Trump möjliggör inte för en bättre värld och därmed inte för världsekonomin på längre sikt. Inte heller finns det gratisluncher med konstlat låga räntor. Det är kul för stunden, men om ett lands centralbank ignorerar inflationsriskerna så kommer de att betala ett högt pris längre fram när det blir betydligt dyrare att låna pengar för alla: staten, kommunen, företaget och privatpersonen.

Obligationsmarknaden, som lånar ut pengar till staten USA, består inte av dumbommar. De har genom historien lärt sig att syna bluffen och kommer att kraftigt lyfta marknadsräntor om centralbanken skulle få för sig att chocksänka sin styrränta bara för att presidenten kräver det. Inte heller lär obligationsmarknaden uppskatta en osjälvständig centralbank. Alla är vi – tack och lov – slavar under marknaden.

Men sikten kanske inte ska vara så lång om man är en gås. Den 10 november är det mårtensgås och då är det roliga ändå över, om man är en gås alltså.