Henrik Mitelman: Dragkampen på börsen intensifieras

Det går fort nu. I början av förra veckan var investerarna deppiga. Volatiliteten steg och det kändes plötsligt som om vi var tillbaka i ett mer nervöst 2022-läge, men denna gång med oro för allt som handlar om teknik och bitcoin, två delar av finansbranschen som har gått fantastiskt. Sedan kom onsdagen och Nvidia, en rapport så bländande att den svepte undan all tvekan. Plötsligt var allt möjligt igen, riskviljan tillbaka och indexen klargröna. Sedan gick det ner lite i eftertankens kranka blekhet. Därefter lyfte det igen.

Som investerare eller sparare gäller det att jonglera med olika fakta och känslor. Sällan har synen på verkligheten varit mer polariserad. En del av Finansmagasinets läsare vaknar sannolikt upp med en gnagande oro om en snar apokalyps. Jag har förståelse för det. Krig och elände präglar det mesta. Och det är knappast nu företagen initierar några rejäla satsningar, förutom inom AI. Självklart har dessa börsaktörer lättare att klicka på sälj. 

Samtidigt står vi sannolikt inför en konjunkturuppgång när hushållen, efter år av prövningar och sparande, vädrar morgonluft. Med välfyllda spargrisar är det dags att äntligen bygga om det där köket eller köpa en ny soffa. Och både finans- och penningpolitiken stimulerar ekonomierna över nästan hela världen. För denna grupp av optimister är det ”fear of missing out”, FOMO, som styr aktiehandlandet. Inte vill man stå vid sidlinjen när konjunkturen ska lyfta efter år av besvikelser. Tummen dras mot köpknappen i appen. 

Trots en global ekonomi som fortfarande är både osäker och avvaktande har aktiemarknaderna stigit i år och värderingarna med dem eftersom vinster inte hängt med investerarkollektivets optimism. Det kan ses som en paradox eller bara en lite högre ribba. För visst är vi i ett läge där marknaderna tydligt har rört sig före ekonomin, inte med den. Det är alls inget nytt, men värt att komma ihåg. 

Världens börser handlas nu till en värdering motsvarande 22 gånger framåtblickande vinster. I USA är värderingen riktigt hög, inte minst om man ser på bolagens pris i relation till historiska vinster: Shillerska P/E-tal där man beaktar vinsten tio år tillbaka i tiden ligger nu på 39, att jämföra med 44 i december 1999, strax före kraschen. Samtidigt varnar IMF för att aktuella aktievärderingar “väl över fundamenta” ökar risken för större korrigeringar, inte bara på börsen utan i ekonomin i stort. Det är inte första gången IMF varnar, och det är inte heller första - eller sista - gången som marknaden ignorerar det hela. 

I media får strateger och fondförvaltare med tydliga åsikter om börsens riktning mest uppmärksamhet. Det är naturligt. Dels är det lättare att ta till sig budskapet, dels är det mer klickvänligt, framför allt om någon varnar för en snar krasch. Det framställs inte sällan som om vi antingen ska lägga alla medel - och mer därtill - på börsen eller kliva av tåget för alltid. 

Smarta investerare är långt mer strategiska och har ett riktmärke för aktiedelen i portföljen. Runt denna magnet kan man försöka att finjustera för att få en allokering som passar den egna situationen. Ibland är man lite överviktad sitt riktmärke, ibland underviktad. Själv slits jag mellan en inneboende optimism och en gnagande oro för att det har gått lite för bra, och landar i den sällsynt osexiga och osäljbara idén att vara neutral i förhållande till mitt eget aktieriktmärke. Och för mig känns det extra bra att du, trots avsaknaden av mustiga råd, valt att läsa ända hit. Tillsammans överlever vi nästa rejäla nedgång.  

Dragkampen fortsätter.