Henrik Mitelman: Globaliseringens nya väv

Ambitiösa ekonomer har under de senaste veckorna läst rapporter från OECD och IMF. De berättar om en småtrist tillväxt i både bnp och i global handel, men det är ingen krisartad situation. Så här sammanfattar IMF sin senaste bedömning: ”While the near-term forecast is revised up modestly, global growth remains subdued.” En viktig lärdom är att global handel faktiskt ökar, trots alla hinder, även om det inte är världens drag under galoscherna. Och som med alla prognoser gäller det att ta dem med en nypa salt.

Den nya bedömningen visar att det är en ny sorts globalisering, mer eftertänksam och mer geopolitiskt anpassad. Fler företag ser i dag över var de producerar sina grejer. Billigaste stället är inte längre alltid bästa platsen.

Det betyder inte att outsourcingen (till annan producent) och offshoringen (till annat land som är billigare) är döda. Men den tydliga trenden är bruten. När pandemin stoppade hamnar och fraktpriser rusade blev det plötsligt rationellt att betala lite mer för närhet och trygghet. Sedan kom Donald Trump.

Det finns städer som berättar historier som slår tusen rapporter. Prato är en sådan – en gång Toscanas textilhjärta, lite som Borås i Sverige. Där spanns det ull, men när globaliseringen svepte in på 1990-talet blev allt tyst. Dyr inhemsk produktion funkade inte längre, och alltmer outsourcades till framför allt Kina. Men snart fylldes lokalerna och fabrikerna igen i Prato, fast nu av kinesiska entreprenörer med långa arbetsdagar och helt säkert med förfärliga villkor för alldeles för många.

Kineserna tog över staden. På några år blev Prato Europas snabbast växande textildistrikt. ”Made in Italy” stod kvar på etiketten, men egentligen var det ”Made in Chinatown”.

I dag skrivs globaliseringen om när företag i allt högre grad flyttar produktion närmare slutkunden – nearshoring – för att minska riskerna. Det betyder inte att offshoring är ett avslutat kapitel, men att dess självklara försprång är borta.

Capgemini visar samma sak i en annan rapport: mer än hälften av industribolagen planerar att öka sin närproduktion de kommande tre åren. Det närodlade eller snarare närproducerade är hett. Och självklart spelar det roll att Donald Trump bestämmer villkoren för många med sina diktat om att det mesta ska tillverkas på hans hemmaplan.

Det här är kanske globaliseringens andra kapitel med närhet och hållbarhet på riktigt. Donald Trump avskyr visserligen hållbarhetsbegreppet, men det gör inte Kina, att döma av den senaste femårsplanen. Tvärtom. Kina vill ligga i framkant i den gröna omställningen som även präglar global handel. Vi får inte glömma det nu när allt grönt inte längre upplevs som så skönt.

Prato får återigen tjäna som ett exempel. EU-projektet Net Zero District i Prato ska behandla cirka 20 000 ton textilavfall per år för så kallade cirkulära flöden. På så vis har det gamla modedistriktet blivit ett pilotområde för hållbar textilindustri.

Prato är fascinerande med kinesiska fabriksägare, italienska varumärken och europeiska miljökrav. Barnen till de första entreprenörerna pluggar, pratar flytande italienska så klart och driver företag. De är en del av framtidens italienare och kanske globaliseringens mest konkreta ansikte.

Samtidigt visar Prato även Europas styrka med sin kombination av hantverk, innovation och hållbarhet. Allt är inte hopplöst i vår union. Och framgången mäts inte bara i euro. Utan att bli alltför pretentiös är Prato en illustration eller exempel på att globalisering och lokal förankring inte behöver stå i konflikt, och att integration ibland faktiskt funkar.

För svenska bolag finns en tydlig lärdom: närhet är en konkurrensfördel och fler talar om kortare leveranskedjor och hållbarhet som en självklar affärsstrategi. Kanske är det globalisering 2.0 – mindre sårbar, mer hållbar. Det betyder både och – mer produktion i bolagets hemland och mer där de viktigaste kunderna finns, men mindre av den gamla strategin där billigast vinner.

Prato visar att det går att väva nytt av gamla trådar, att framtiden inte längre ligger i att flytta bort, utan i att väva samman det hela.