Henrik Mitelman: Sverige är bäst i test

Valutamarknaden är en skönhetstävling som vissa vill vinna och andra förlora. Inte sällan har Sverige och den svenska industrin uppskattat en svagare valuta och därmed möjligheter att rea ut sina produkter på världsmarknaden. Dessvärre har det stått Sverige dyrt när vi dels blivit fattigare eftersom köpkraften minskat på allt från importerade tomater till utlandsvistelser för oss med lön i kronor, dels tenderar det att göra företagen lite lata. För bolagen möter minskad press från sina aktieägare när de kan rapportera om stigande försäljning och vinster i kronor, även om de rent faktiskt skeppat exakt lika många grejer – eller färre – till utlandet med en svag valuta. Valutadopning kan det kallas.

Omvänt har de länder som sett sin valuta appreciera i värde tvingats bli mer innovativa och produktiva. Det är ingen slump att Schweiz, med sin ständigt starkare franc, har ett extremfint näringsliv som producerar högkvalitativa produkter. Med en stark valuta kan man inte producera krimskrams.

Under det senaste året har kronan stärkts rejält mot de allra flesta valutor, inte minst mot den amerikanska dollarn (20 procent). Det där kan nog fortsätta när Donald Trump aktivt försöker att sänka sin egen valuta, en gren Sverige historiskt har varit mästare i. Nu ska han tillsätta en lojal centralbankschef i maj som troligen lär hålla räntan lägre än den borde vara för att dämpa inflationen, allt för att göra honom poppis på kort sikt. Det ogillas av marknaden med fortsatta dollarfall som följd. Till det kommer en flykt från USA av känslomässiga och framför allt rationella skäl. Varför ta risken att äga amerikanska statsobligationer när valutan trendmässigt faller och sannolikheten stiger för alltför hög inflation under alltför lång tid?

Flykten fortsätter alltså, men vart? Sverige rankas numera högt i den globala skönhetstävlingen och det med rätta. Statsfinanserna är i gott skick och Riksbanken åtnjuter stort förtroende, vilket den inte gjorde när den förre centralbankschefen Stefan Ingves utsatte oss för sociala experiment med minusränta i dåtidens högkonjunktur. Dessutom har vi inga kontraproduktiva förmögenhetsskatter som Norge, Storbritannien och Frankrike som leder till kapitalflykt från landet (och därmed press nedåt på valutan). Men framför allt – det svenska näringslivet slår alla med häpnad. För vem kan klå oss?

Vi börjar i närheten:

• Danmark har bacon, design och läkemedel. Danskarna gör det bra. Men i den totala näringslivsmatchen har de inte en chans. Det är bara att titta på en lista över de största bolagen. Svenska satelliter, ubåtar, medicinsk teknik och lastvagnar slår svinproduktion, för att vara lite elak.

• Den finländska ekonomin står dessvärre fortfarande och stampar med svag produktivitet.

• Norge gör dubbelfel efter dubbelfel med sin kontraproduktiva politik. De har lämnat walkover eftersom det inte längre finns förutsättningar att starta högmarginalföretag där.

Söderut har vi större länder:

• Tyskland har sina problem med för mycket koncentration på fordon, men också brist på riskkapital och el. Dessa brister har politiska orsaker. Med lite tur och ambition kommer de till rätta med det, men det tar tid.

• Frankrike är en makroekonomisk katastrof som är vackrare på ytan än under huven.

• Norra Italien är framgångsrikt, men på totalen vinner Sverige även den matchen.

• Spanien har sitt fina näringsliv i Baskien, men för helheten? Nej. Vinst igen för Sverige.

• Storbritannien då? Nu lämnar till och med delar av den annars så tongivande finansindustrin.

• Schweiz slår oss. Och de baltiska länderna är framgångsrika med framtiden för sig, men det är också lättare att komma från en lägre nivå. Detsamma gäller Polen. Och Irland är ett specialfall.

Vi har som bekant våra problem med inhemsk kriminalitet, utanförskap, en katastrofal järnväg, bistra vintrar och ett försvar som inte ännu är på den nivå man önskar. Men näringslivet är i världsklass. Kronstyrkan är ett bevis på det. Låt oss nu både bejaka framgången och den nyvunna valutastyrkan. Grattis Sverige!