Sverige redo för euro – vad väntar vi på?
I millenniets början lobbade näringslivet desperat för en övergång till euron, men svenska folket sade nej. Facit visar att bägge parter var snett ute.
I en halv miljon år var elden människans bästa uppfinning. Sedan kom vi på något ännu hetare:
Pengar.
Vår viktigaste teknologi finns bara i huvudet, har inget värde i sig. Tankesprånget har förlöst allt vi ser omkring oss. Särskilt möjligheten att lämna den maktlösa kast som 99 procent brukade födas till.
Enligt en teori spreds kristendomen som reaktion på penningekonomin runt Medelhavet. ”Lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än för den rike att komma in i himlen”, och så vidare.
Pengar väcker känslor, särskilt när man inte har dem. Sveriges omröstning om euron 2003 blev en kärleksförklaring till fosterländsk SEK. Vårt eget Brexit-ögonblick.
Vi var inte mogna då men är det nu
Klivet in i EU efter 90-talskrisen var stort nog. Maastrichtfördraget krävde gemensam valuta men någon måtta fick det vara. Principen: mycket känslor, lite fakta.
Tyngst fakta fanns i EMU-utredningen från 1996 ledd av ekonomen Lars Calmfors. Kanske ett av de mest missförstådda beslutsunderlag vi haft. Budskapet uppfattades som vänta-och-se fast det var vänta-och-gör.
Kruxet var inte euron utan skakiga svenska finanser. Vi var inte mogna då men är det nu.
En aktuell rapport från Svenskt Näringsliv utvärderar hur de ekonomiska argumenten för euron har förändrats. Observationen är – trumvirvel – att fördelarna stärkts. Men den balanserade analysen ligger ljusår från reklamen inför folkomröstningen. Där kastades en halv miljard i sjön.
Med akademisk underskruv noterar Calmfors kontrasten till kampanjen 2003, som var ”ensidig och i strid med forskningen”. Till exempel lovades att euron skulle ge fler jobb, utan belägg. Argumentet att vi skulle gå med för att få ner inflation och räntor visade sig också helt fel, det klarade Sverige på egen hand.
Fördelarna hade räckt ändå. Valutasvängningar skadar kommers och investeringar. Euron skulle betyda 10 procent mer handel, kanske 1,5 procent högre tillväxt. Enorma effekter över tid. Calmfors medger nu att hans utredning underskattade handelseffekterna.
Nu kan vi bli tvungna att rädda andra
Den urholkning av kronan som stått konsumenterna så dyrt har inte varit bra för exportföretagen heller, eftersom doping hämmar omvandlingstrycket. Andra motargument har också fallit. Svensk konjunktur är mer synkroniserad med Europa än förr. Riksbanken skuggar ECB, det finns inget penningpolitiskt handlingsutrymme att förlora.
Främsta invändningen mot euron i Svenskt Näringslivs rapport är ironiskt nog våra stabila statsfinanser. Frankrikes skuldkvot ligger på 114 procent av BNP. När Sverige hade 75 procent på 90-talet var det panik. Nu kan vi bli tvungna att rädda andra.
Calmfors ger inte mycket för den farhågan. I en europeisk kris måste vi bidra i vilket fall som helst. Tabut mot överföringar mellan EU-länder och samlad upplåning är brutet. Pandemistödet var gemensamt, lån för Ukraina kommer också att vara det. Med USA:s nya fientlighet mot Europa blir behovet av integration akut.
Vad väntar våra politiker på?
Svenskarnas kärlek till EU har vuxit stadigt sedan vi gick med 1995. Valutakurvan är mer dramatisk. Efter eurokrisen 2012 ville bara 10 procent byta ut kronan, 75 procent var emot.
Sedan hände det grejer, särskilt från 2022. Efter kronfall och rysk invasion i Ukraina visade EU-kommissionens mätning för första gången svensk majoritet för euron.
Case closed. Så vad väntar våra politiker på?
LÄS MER: Det skamligaste man någonsin sett
LÄS MER: Svennis och Feldt visade vilka vi är
LÄS MER: Putins största dag – sen 2014
KÖP: Euro och boken ”Money” av David McWilliams. Hisnande historia.
SÄLJ: Kryptovalutor utfärdade av skamlösa presidenter och deras fruar.
