Skiftet under Anders Borg – grundbult i svensk industri hotas

I årtionden har integrationen mellan den statliga gruvjätten LKAB och det börsnoterade stålbolaget SSAB varit en av grundbultarna i den nordiska verkstadsindustrins försörjning av stål. 

Via det så kallade södra omloppet på Malmbanan får SSAB:s nordiska stålverk järnmalmspellets från LKAB:s gruva i Malmberget utanför Gällivare. Bara i fjol köpte SSAB 6,6 miljoner ton järnmalm från i huvudsak LKAB.

Men nu skakar ordningen på det södra omloppet. För enorma belopp har SSAB med ordförande Lennart Evrell och vd Johnny Sjöström börjat bygga om hela sitt nordiska produktionssystem i grunden. De traditionella masugnarna ska ersättas av ljusbågsugnar och därmed ska så kallad fossilfri järnsvamp tillsammans med skrot ersätta järnmalmspellets som SSAB:s viktigaste råvara. 

Redan år 2029 ska SSAB:s nya stålverk i Luleå stå klart, bara det en investering på omkring 50 miljarder kronor. 

Tanken har hela tiden varit att LKAB, som också är SSAB:s största ägare, samtidigt ska bygga ett järnsvampsverk i Gällivare för att försörja de nya ljusbågsugnarna med fossilfri järnsvamp. Det är en investering på mer än 20 miljarder kronor.

Men enligt vad källor i kretsarna kring LKAB uppger för EFN Finansmagasinet har det skett en tydlig förändring i synen på den gröna omställningen inom styrelsen av den statliga gruvjätten. 

I spåren av Northvolts kollaps

För två år sedan skedde ett stort skifte i LKAB:s styrelse när den tidigare finansministern Anders Borg tog över ordförandeklubban efter Göran Persson. Det var under den tidigare statsministerns ordförandeskap som LKAB:s stora planer på att ställa om produktionen från pellets till järnsvamp lanserades.

Välplacerade källor med insyn pekar nu på ett tydligare motstånd inom gruvbolagets styrelse mot att gå vidare med den stora investeringen i Gällivare.

– Om det beror på rädsla eller något annat vet jag inte, men mitt intryck är att det har uppstått ett uppenbart motstånd i delar av styrelsen, säger en person.

EFN Finansmagasinets källor kan inte peka på en enskild förklaring till den ökade tveksamheten i LKAB:s styrelse. Några förklaringar som pekas ut är de stora tekniska och politiska osäkerheterna i projektet, men även den intensifierade kritiken mot den gröna omställningen som skett i spåren av batterijätten Northvolts kollaps. 

Medan vissa uppgiftslämnare pratar om ett växande motstånd inom LKAB uttrycker sig andra mjukare. 

– Min uppfattning är att den strategiska linjen ligger fast, men att det har förskjutits och att det inte går att exakt tidssätta på grund av de stora osäkerheterna, säger en person.

Det är också bolagets officiella bild, enligt LKAB:s direktör för externa relationer, Niklas Johansson. Han uppger att LKAB är fast beslutet om att bygga järnsvampsverket i Gällivare, men att det i nuläget inte går att fastställa en tydlig tidsplan för investeringsbeslut. LKAB har ännu inte fått sitt nya miljötillstånd för verksamheten i Gällivare där järnsvampsfabriken ingår, men Niklas Johansson beskriver det som bara en av flera saknade pusselbitar som behöver vara på plats innan bolaget kan ta fram ett investeringsunderlag.

– Det är inte en fråga om utan när det här blir av. Vi är fortfarande övertygade om att kombinationen av billig el och vår malm innebär att vi kan göra det här billigare än alla andra, men vi har inte ett färdigt projekt än och går fram till ett beslut först när vi känner att vi har alla saker på plats, säger han.

På onsdagen kom nyheten att Mark- och miljödomstolen skjuter fram förhandlingen om nytt miljötillstånd till sommaren 2026. Niklas Johansson uppger för Dagens industri att det kan komma att påverka tidsplanen för bygget av järnsvampsverket och att det kan bli svårt att börja bygga 2026.

Därmed klämtar klockan allt snabbare för SSAB. Om järnsvampsverket i Gällivare inte skulle bli av i tid, så måste SSAB:s nya stålverk i Luleå hämta sin råvara från någon annan än LKAB eftersom det inte kan försörjas med pellets. Om järnsvampverket i Gällivare inte alls blir av, skulle det bryta upp den historiska integrationen på det södra omloppet.

– Det vore väldigt olyckligt att bryta upp det här systemet, råvaruströmmen mellan LKAB och SSAB har varit väldigt bra för bolagen och för Sverige, säger en uppgiftslämnare.

I takt med att LKAB:s investeringsbeslut dröjer har det uppstått en oro inom SSAB för vilken väg LKAB i slutändan väljer att ta, erfar EFN. 

– Det är jätteviktigt för SSAB att det här blir av, det vore verkligen inte bra om det inte sker, säger en person med insyn i SSAB.

Men SSAB har vidtagit tydliga åtgärder för att gardera sig för om LKAB:s investering inte blir av. En person uppger att bolaget har skyndat på arbetet med att säkra alternativa försörjningskedjor till Luleå.

– SSAB har hela tiden arbetat med alternativa planer för råvaruförsörjningen i Luleå, men arbetet har intensifierats sedan i våras, säger personen.

Det skedde efter att Anders Borg vid LKAB:s årsstämma i våras uttryckt tydlig tveksamhet kring när bolaget är redo att fatta ett investeringsbeslut i Gällivare. 

“Det får ta den tid det tar. Vi kommer inte att rusa fram på ett sätt som skapar osäkerhet om vare sig bolaget eller balansräkningen”, sa Anders Borg då till Dagens industri.

Osäkerheter som ordföranden lyfte fram i samband med stämman var en vätgasteknik som inte har mognat i den takt LKAB tidigare hade räknat med men också politiska tveksamheter kring det framtida priset på koldioxid, båda avgörande för lönsamhetskalkylen i investeringen. 

För att lugna aktiemarknaden har SSAB den senaste tiden allt tydligare påpekat att investeringen i Luleå inte står och faller med LKAB:s planer.

”Vi kan använda vätgasreducerad järnsvamp, vi kan använda naturgasreducerad järnsvamp, vi kan använda tackjärn. Vi har ett system som är framtidssäkrat”, sa vd Johnny Sjöström i samband med rapporten för det första kvartalet i år.

EFN har sökt SSAB som avböjer att kommentera uppgifterna.

Svantesson, Borg och Menckel

De som i slutändan avgör om och i så fall när en investering i Gällivare blir av är LKAB:s styrelse med ordförande Anders Borg och ledningen. I april nästa år efterträder Johan Menckel den avgående vd:n Jan Moström.

Men ett stort ansvar för vilken väg LKAB väljer att gå faller också på de som utser LKAB:s styrelse, det vill säga finansminister Elisabeth Svantesson och statssekreterare Lars Hjälmered.

“En av de största industriinvesteringarna någonsin”

LKAB:s gigantiska omställningsplan – där hela bolagets järnproduktion på sikt ska ställas om från järnmalmspellets till järnsvamp framställd med vätgas – sjösattes 2020 av Jan Moström och Göran Persson. Det var en del av vad Jan Moström kallade “en av de största industriinvesteringarna någonsin i Sverige”.

Omställningen av LKAB:s produktion skulle vara kulmen på det så kallade Hybritprojeket som LKAB lanserade tillsammans med Vattenfall och SSAB år 2016.

Den stora puckeln i planen var omställningen av produktionen i Kiruna som står för två tredjedelar av LKAB:s järnmalmsproduktion.

Men för snart ett år sedan meddelade LKAB att man bromsar planerna i Kiruna, vilket Dagens industri var först med att rapportera. 

Som förklaring pekade Jan Moström på att gruvjätten behövde prioritera att säkra den framtida gruvdriften i Kiruna, där man har flera stora tunga projekt samtidigt.

LKAB:s beslut att bromsa i Kiruna går i linje med utvecklingen i Europa, där en lång rad omställningsprojekt i stålbranschen har pausats eller stoppats de senaste åren.

Stegra närmar sig SSAB

Om SSAB vore den stora förloraren på att LKAB lade Hybrit-projektet i malpåse så finns en möjlig vinnare i närområdet. 

Riskkapitalisten Harald Mix jätteprojekt Stegra, som tidigare hette H2 Green Steel, bygger ett grönt stålverk i Boden som är en direkt konkurrent till Hybritprojektet.

Stegra låg länge i en ytterst infekterad konflikt med LKAB eftersom den statliga gruvjätten envist hävdade att det inte går att leverera järnmalm till Boden. Sommaren 2025 kom dock parterna överens om att påbörja provleveranser till Boden från och med nästa år.

Om LKAB stoppar eller bromsar sina planer i Gällivare skulle Boden och Stegra vara en möjlig adress för de leveranser av järnmalmspellets som SSAB då längre inte kan ta emot.

När Stegras stålverk går i produktion kommer bolaget i en första fas ha en järnsvampskapacitet som överstiger det egna behovet. Stegra har därför redan börjat teckna kontrakt om att leverera järnsvamp till konkurrenter på kontinenten. 

– En framtid där Stegra levererar järnsvamp till SSAB tycks allt mindre omöjlig, säger en uppgiftslämnare.