IMF: Kriget i Iran har stoppat tillväxtens momentum

IMF spår att global BNP ökar 3,1 procent i år och 3,2 procent nästa år (efter 3,4 procent 2025). I januari spåddes 3,3 respektive 3,2 procent.

Euroområdets BNP väntas öka med 1,1 procent i år och 1,2 procent nästa år, nedreviderat med 0,2 procentenheter för båda åren. Italien antas landa i blygsamma 0,5 procent medan Spanien spås öka 2,1 procent i år. För Sverige spås 2,0 procent i år.

Nedskruvade BNP-prognoser

För USA väntar sig IMF en BNP-tillväxt på 2,3 procent i år och 2,1 procent nästa år, lite nedreviderat för i år. Även Kinas BNP-prognos har dragits ned något till 4,4 procent i år, för nästa år väntas fortsatt 4,0 procent.

IMF skriver att trots stora handelsstörningar och politisk osäkerhet avslutades förra året i en positiv ton.

Den privata sektorn anpassade sig till en föränderlig affärsmiljö, samtidigt som motverkande faktorer kom från lägre amerikanska tullar än vad som först aviserades, visst finanspolitiskt stöd samt gynnsamma finansiella villkor i kombination med stark produktivitetstillväxt och en teknologiboost.

Kriget i Mellanöstern har stoppat detta momentum. Stängningen av Hormuzsundet och allvarliga skador på kritiska anläggningar väcker risken för en större energikris om fientligheterna fortsätter.

"Chockens slutliga omfattning beror på konfliktens varaktighet och skala, och hur snabbt energiproduktion och transporter normaliseras när striderna upphör", skriver IMF:s chefekonom Pierre-Olivier Gourinchas.

Krigseffektens tre kanaler

Effekten kommer att ske via tre kanaler:

För det första är högre råvarupriser en klassisk negativ utbudschock som ökar kostnaderna för energikrävande varor och tjänster, stör leveranskedjor, driver upp inflationen och urholkar köpkraften.

För det andra kan dessa effekter förstärkas när företag och arbetstagare försöker kompensera förluster, vilket riskerar löne-prisspiraler, särskilt där inflationsförväntningarna är dåligt förankrade.

För det tredje kan de ökade makroekonomiska riskerna och risken för stramare penningpolitik leda till en snabb omprissättning på finansmarknaderna, med lägre tillgångsvärderingar, högre riskpremier, kapitalflykt och en starkare dollar, vilket stramar åt de finansiella villkoren och dämpar den samlade efterfrågan.

IMF:s "referensprognos", som antar en kortvarig konflikt och en måttlig ökning av energipriserna med 19 procent under 2026, pekar ändå på att den globala tillväxten bara blir 3,1 procent i år och att inflationen hamnar på 4,4 procent, en tydlig avvikelse från den globala disinflationstrenden de senaste åren.

Dystra prognoserna – då rusar inflationen

En längre nedstängning av Hormuzsundet och ytterligare skador på oljeutvinnings- och raffinaderianläggningar skulle störa världsekonomin djupare och under längre tid.

I ett "negativt" scenario, där energipriserna stiger kraftigare och inflationsförväntningarna ökar samt de finansiella villkoren stramas åt något, faller tillväxten till 2,5 procent i år och inflationen stiger till 5,4 procent.

I ett "allvarligt" scenario där energiförsörjningsstörningar sträcker sig in i nästa år, inflationsförväntningarna blir tydligt mindre förankrade och finansiella villkor stramas åt kraftigt, skulle global tillväxt sjunka till 2 procent både i år och nästa år, medan inflationen skulle överstiga 6 procent.

Dagens chock påminner om 2022 efter Rysslands invasion av Ukraina, som bidrog till att driva global inflation till den högsta nivån sedan 1970-talet. Den samordnade åtstramningen och disinflationen utan recession sågs som en stor policysuccé. Men det finns skäl tvivla att det går att upprepa.

Permanenta prisökningar har höjt levnadskostnaderna och gjort inflationsförväntningar mer känsliga för nya prisuppgångar. Dessutom innebar 2022 års prisuppgång en ovanligt brant utbudskurva, där stark efterfrågan mötte flaskhalsar i utbudet, vilket gjorde det möjligt för centralbanker att få ned inflationen med begränsade produktionsförluster. Nu tyder mycket på en återgång till en flackare utbudskurva, vilket gör disinflation dyrare.

Tipsen: Så begränsar vi skadorna

Det bästa sättet att begränsa ekonomisk skada är ett tidigt och ordnat slut på kriget. Utöver det kan centralbanker i regel "se igenom" en energiprischock, men bara så länge inflationsförväntningarna är väl förankrade, skriver IMF.

Om inflationsförväntningar på medellång eller lång sikt börjar stiga när priser och löner ökar, måste prisstabilitet prioriteras framför kortsiktig tillväxt, med snabb åtstramning.

Med begränsat finanspolitiskt utrymme, fortsatt stora budgetunderskott och växande statsskuld bör stöd vara snävt riktat och tillfälligt, med tydliga slutdatum och i linje med medelfristiga planer för att återuppbygga buffertar.

Det är också avgörande att undvika finanspolitiska stimulanser när inflationen stiger, så att centralbankernas arbete inte försvåras.

Om finansiella villkor stramas åt kraftigt och den globala aktiviteten försämras markant, bör både penning- och finanspolitik vara beredda att snabbt vända till stöd för ekonomin och skydda det finansiella systemet, tillsammans med lämpliga åtgärder för likviditet och finansiell stabilitet, skriver IMF.