Inifrån Smålands hemligaste firande

Det regnar småspik i Jönköping när Lovisa Hamrin tar emot sina tillresta gäster. För dagen är hon klädd i grönt och de matchande Adidasskorna ger ett punkigt inslag.

I varje fall så punkigt som det kan bli i Jönköping.

– Kriteriet för att få komma hit?

Lovisa Hamrin suger på orden.

– … det viktigaste är att vi ska ha kul medan vi är här. Sedan fyller mamma 88 år och kommer inte vara med för alltid. Då blir det extra viktigt att kunna samla människor. När stiftelsen nu fyller 40 år blev det ett bra tillfälle.

Stämningen är just glad och uppsluppen och den tidigare ledaren för Liberalerna, Johan Pehrson, parkerar sig spontant vid kaffemaskinen och hjälper till att servera. Killen vid grillen funkar lika bra vid en termos, det är ungefär samma sak.

Här trängs who is who från Stiftelsesverige med akademiker och företagare.

– Lovisa och jag pluggade ihop i Lund. Sedan dess har vi hållit kontakten.

Orden är Timbrochefen PM Nilssons.

Tillsammans kämpar vi med att få ordning på hur namnlapparna ska fästas innan vi förlorar varandra i vimlet.

– Ska alla bli akademiker? Vi måste klara av att utbilda och lära på olika sätt.

Den typen av frågor flyger över lunchkoljan.

Chatham house rule tillämpas när Hamrin Foundation firar 40 år. Det vill säga att det är fritt att citera vad som sägs men inte vem som säger det.

Vi trycker oss upp genom trappan och förses med var sin papperspåse.

Tyst!

Nu börjar det.

Smålands Wallenberg

Hamrins är inte vilka som helst.

Slängigt beskrivs de som Smålands Wallenberg.

Nog har de proveniens alltid.

Stiftelsen som firar 40 år med en massa högdjur i Jönköping är ett bra exempel på att det finns både makt, kapital och inflytande på andra platser än på Stureplan i Stockholm.

Om Hamrins i Jönköping berättas det hur Lovisa Hamrins framlidne far Stig Fredriksson fick korn på att en handelshögskola var möjlig i staden och via familje-stiftelserna såg till att finansiera tillkomsten.

Och det är bara en historia om vad familjen legat bakom.

Industribolaget som är grunden till familjens välstånd heter Herenco och har haft innehav i allt från Jönköpings-Posten till tillverkningen av korkarna till tuberna som Kalles Kaviar förvaras i.

I fjol delade stiftelsen ut 13 miljoner kronor och tillgångarna beräknas till 2 miljarder. Totalt 350 miljoner kronor i utdelade anslag har finansierat verksamhet vid åtminstone två handelshögskolor, konstmuseet Vandalorum och mycket mer.

Det är också en familj som haft fingrarna med i det mesta som utspelar sig i den här delen av Småland.

Hamrins fyra folkpartister

Vad kan man säga om dagens värd?

Lovisa Hamrin.

Sittande matriark i ett matriarkat hon tagit över efter sin mor Christina Hamrin. Släkten härstammar från Köping och en driven garvare vid namn Carl Gustaf Peterson som hade ambitioner med jordelivet. Av dessa blev det både toppar och dalar men av de fyra söner han lämnade efter sig återfinns tidningsmannen Josef Hamrin och politikern Felix Hamrin.

I början av 1950-talet hade Folkpartiet fyra riksdags-ledamöter från familjen Hamrin samtidigt. Klart Johan Pehrson rycker in vid termosen om det behövs.

Josef Hamrin var Lovisa Hamrins morfars far och den som konsoliderade familjens mediemakt i Hallpressen. År 2020 sålde hon den en gång i tiden så lönsamma verksamheten till Bonnier News och norska Amedia. Ett 20-tal lokaltidningar ingick.

Förutom att vara ordförande i Hamrin Foundation är hon även ensam ägare till Herenco sedan hennes två syskon köpts ut. Bolaget vilar på tre affärsområden och omsätter 3,5 miljarder kronor med 1 100 anställda och en rejäl börsportfölj som mestadels sköts av maken Carl-Mikael Lindholm.

Huvudinnehavet är en 26-procentig ägarandel i Växjöbaserade Balco Group. Som namnet antyder tillverkar de balkonger. Kraftig marginalpress, negativt kassaflöde och ökande skuldsättning har tvingat ned bolaget på knäna och kursen har hal-verats i år. Vilket gör att Hamrins förlorat ett värde på cirka 100 miljoner kronor.

Nolato beskriver sig rätt och slätt som ett bolag som tillverkar “kundspecifika och standardprodukter
i polymera material”. 19 procent kontrolleras av Herenco och kursen är upp nästan 10 procent i år.

E-handlaren Lyko äger man till 17 procent och där har det gått bättre. Hittills i år är aktien upp nästan 50 procent.

Familjens Hamrins ledord är: Always create future.

Den tidigare industrimannen Anders G Carlberg har varit en av Hamrins viktigaste rådgivare. I nära 20 år var han ordförande för Herenco och den som peppade henne att ta över ägaransvaret. I styrelsen sitter i dag bland annat Thules tidigare koncernchef Magnus Welander och styrelseproffset Jan Svensson.

"Stiftelser ska kombinera donationer och investeringar i att göra gott"

Det har inte varit enkelt att komma till den här bjudningen. Hamrins är skygga. En gång i tiden var Christina Hamrin kulturredaktör på Jönköpings-Posten. Lovisa Hamrin själv är delvis fostrad på Schibsted. Men någon förkärlek för att prata med medierna har hon inte för den sakens skull. Ett lågintensivt mejlande har pågått i över ett år innan vi ses på Stora hotellet för stiftelsens jubileum.

En intervju?

– Om vi får tid.

En intervju?

– Nej, jag vill inte.

Stiftelsen är förvisso 40 år gammal men gjorde en omstart för några år sedan.

En av högskolans grundare beskriver stiftelsen och familjen Hamrins arbete så här:

Unik. Finns inget liknande i Sverige.

Till middagen blir det tydligt att Lovisa Hamrin spelar den borgerliga regeringen i händerna med sin stiftelse. Kulturminister Parisa Lilje-strand menar att näringslivet måste bidra mer till att finansiera kulturen som ett komplement till den offentliga finansieringen.

Just hon skickar också ett tal som läses upp. Flera testimonials följer från scenens vita duk.

Jönköpingsfödde konstnären Magnus Bärtås är näste man på skärmen. Rösten är raspig och konstnärslooken sitter som en smäck.

– Grattis avslutar han. Grattis till stiftelsen som gör så mycket nytta.

Tal avlöser varandra. En röd linje är Lovisa Hamrins energi och engagemang för samhällsbygge.

Charlotta Mellander är professor vid Handelshögskolan och lite av en auktoritär i stadsforskning. Hon stämmer in i hyllningen.

Den lokala högskolans rektor överlämnar ett äpple i glas som symboliserar kunskap.

Vanligtvis ges de bara till färska professorer, men Lovisa Hamrin föräras.

Sedan dyker en 25-mannakör upp som tar i från tårna i något som jag och min bordsdam enas i är från Chess.

Hela dagen är en generös maktdemonstration.

Jag är själv från en småstad. En sak har livet lärt mig.

Hyr du Spegelsalen på Stora hotellet och tar dit en kör, eller PM Nilsson, är du inte vem som helst.

Till kaffet menar skattenestorn Göran Grosskopf att det inte är så lätt att göra gott.

Kanske ringar professorn in vad det handlar om den här kvällen i Jönköping. Att näringslivet är rädda för att göra fel och då är det bättre att inte göra någonting alls. Att det förr har handlat om gåvor och då har de alltid kunnat ifrågasättas för till exempel sin storlek. Det arbetet och den synen har förändrats och till politiker, som Parisa Lilje-strands, förtjusning kommer stiftelsearbetet bli mer professionaliserat. Lärdom från Hamrin Foundations firande blir kanske slutsatsen från Göran Grosskopf:

– Framtiden handlar om att stiftelser ska kombinera donationer och investeringar i att göra gott.