Jag gick på Sivers årsstämma – en helt bisarr upplevelse

Min investering i Sivers Semiconductors har nästan dubblats på en månad. Troligen är det min mest framgångsrika placering i procent på så kort tid någonsin.

Innehavet ger mig rätten att delta och rösta på bolagets årsstämma som hålls på måndagen. En rättighet alla aktieägare kan åtnjuta, oavsett om man äger 1 eller 1 000 000 aktier.

Men jag har naturligtvis en dold agenda. Inom bolaget verkar inte någon vara särskilt intresserad av att prata med media och EFN har vid upprepade tillfällen sökt vd:n Vickram Vathulya och andra personer ur ledningen för att förstå Sivers verksamhet djupare. Det är självklart av intresse att veta hur Sivers kommunicerar med sina aktieägare bakom stängda dörrar.

På ett advokatkontor i centrala Stockholm ska nu alltså aktieägarna i årets (2020-talets?) mest hajpade svenska börsbolag samlas för att fatta beslut om styrelsens och ledningens modus operandi är acceptabelt.

Årsredovisningen ska godkännas, nya styrelseledamöter ska väljas och arvoden ska fastställas.

Med tanke på aktieutvecklingen och uppmärksamheten Sivers har fått under våren vore det inte osannolikt att tro att aktieägarna skulle sammanstråla och möjligen fira framgången?

Men intresserat verkar minst sagt svalt.

En trio klanderfritt kostymklädda herrar dyker upp sent, alla från revisionsjätten Deloitte, förstår jag snabbt.

– Funkar hissen? ropar en aktieägare med krycka som precis gjort entré på kontoret med skrynklig Ica-kasse i handen.

Jag överhör en uppskattningsvis 70-åring berätta om sina äventyr på Clas Ohlson årsstämma i Leksand.

– En gång i tiden skickades aktieägarna med buss dit gratis, men vd:n har blivit snål, konstaterar han.

En receptionist får hjälpa en äldre man med yvigt hår med att manövrera den högteknologiska kaffekapselmaskinens pekskärm.

Kalla mig fördomsfull, men känslan är att ingen av stämmodeltagarna kan förklara för mig vad en DFB-laser är eller hur en mmWave-strålformad krets fungerar. Den lilla promillen av förhoppning om att få träffa den anonyma X-profilen Serenity, en nyckelperson bakom Sivers-haussen i sociala medier som själv säger sig kontrollera ett par procent av aktierna i bolaget, dör också snabbt.

När vi aktieägare leds in i ett konferensrum räknar jag till fem personer utöver de som ingår i Deloitte-delegationen eller jobbar på advokatbyrån. Sivers finanschef, danske Heine Thorsgaard som tillsattes i höstas, är den enda från bolaget på plats.

Kanske är den blyga närvaron inte så förvånande, givet ägarbilden. I den enorma kursuppgången har passivt kapital, ”dumma pengar”, och internationella småsparare kommit att dominera. Fondägandet uppgår till drygt 5 procent och ägare av kött och blod är i stort sett obefintliga.

Det dröjer inte länge förrän vd Vickram Vathulya framträder på en stor skärm i stämmolokalen. Han är en upptagen man, förklarar stämmoordföranden, och kan tyvärr inte vara på plats i Sverige. Det jobbas hårt på att få till en börsnotering i USA och en årsredovisning ska skickas in till amerikanska SEC, men vi bjuds på en kort nulägesuppdatering om Sivers verksamhet.

Bolaget ligger helt rätt positionerat för tre supercykler, får vi veta: AI, satellitkommunikation och försvarsupprustning. Sivers ”täcker in alla” säger vd:n självsäkert och befinner sig just nu mitt i en ”execution phase”.

Det bläddras snabbt förbi slides om potentiella intäkter på runt 800 miljoner euro några år fram i tiden, en ”opportunity pipeline” beskrivs som enorm. 2028 kommer en ”financial inflection” ske i bolaget som ska ta Sivers till lönsam tillväxt och en finansiellt hållbar situation.

Drömmen lever.

Samtidigt summerades rörelseförlusten till 41,5 miljoner kronor i det första kvartalet. Omsättningen krympte med 22 procent. Siffror som inte tycks intressanta nog att prata om vid det här tillfället.

Det knackar på dörren. Är det här just one more thing-ögonblicket som den här presentationen möjligen behöver?

Nej, det är en person vi kan kalla Rolf med 100 aktier i Sivers, enligt röstlängden, som drabbats av logistikproblem.

Vathulya hinner kort tacka av de avgående styrelsemedlemmarna, en av dem en tidigare huvudägare som i kursrallyt helt lämnat ägarlistan, innan han kopplar ner.

Bolagets nya styrelseledamot Helena Svancar dyker upp på skärmen. Hennes imponerande CV läses upp: partner på det norska riskkapitalbolaget Verdane, M&A-ansvarig på Ericsson, chef på Deutsche Bank. Dessutom sitter hon i styrelsen i både Truecaller och Ratos.

– Jag hoppas att jag hörs, för jag sitter i en bil. Är det något ni undrar, frågar hon glatt från skärmen.

En hand längst bak i rummet sträcks upp snabbt.

Kanske är det här aktieägarna synar de färska styrelsemedlemmarna i sömmarna? Vad hon ska tillföra bolaget med sin expertis? Vad fick henne att tacka ja till uppdraget?

– Vad är det för bil?

Deloitte-männen byter några snabba förvånade blickar med varandra. Helena Svancar sväljer ett skratt och säger att hon befinner sig i en taxi.

– Min kunskap om bilar är begränsad, jag vet tyvärr inte vilket märke det är.

Vidare till nästa punkt.

Det bränner till en aning när en fråga dyker upp under genomgången av revisionsberättelsen. Deloitte har i en skrivelse hänvisat till bolagets egen riskbedömning och flaggat för att Sivers befinner sig i en utvecklingsfas och risken finns att intäkterna inte kommer att täcka kostnaderna.

”Detta innebär att koncernens möjligheter att genomföra den fastställda planen är beroende av att koncernen kan fortsätta tillföras kapital och/eller genomföra andra finansieringsåtgärder”, skriver revisionsbyrån.

– Det kommer behövas mer pengar, helt enkelt? frågar aktieägaren Rolf.

Men det är inte Deloittes sak att bedöma eller svara på. Formuleringen är ett standardutlåtande som ”alltid finns med”, säger revisorn.

Finanschefen sitter tyst. Stämman tuggar vidare.

Beslut om ett långsiktigt incitamentsprogram får skjutas upp, detaljerna är inte på plats. Vi närmar oss slutet när en emission av konvertibler ska avhandlas. Den sista delen av en konvertibelemission av ett större lån från tillväxtkreditfonden Bootstrap Europe på 12 miljoner dollar som gjordes i vintras ska klubbas igenom av stämman.

Långivaren har när som helst rätt att konvertera lånet till aktier till en teckningskurs om 4,77 kronor. Med tanke på att aktien nu står i drygt 93 kronor vore det inte helt osannolikt att tro att Bootstrap vill konvertera sitt lån till aktier och sälja av innehavet med en rejäl vinst. En konvertering och försäljning hade inneburit dubbla slag mot Sivers aktieägare – med både utspädning och potentiell kurspress som följd.

Men det blir inga följdfrågor från varken Rolf eller kaffekapsel-mannen. Därmed är stämman avslutad.

Jag kommer ut på trottoaren och loggar in hos nätmäklaren. Min enda aktie i Sivers har tappat nära 7 procent av sitt värde under dagen.

Är det nu man säljer?