Joakim Rönning: Försöket att dämpa ränterusningen räcker inte

USA kommer från en regim där marknaden fick vänja sig vid kvantitativa lättnader ("QE") och så kallad "yield curve control" (YCC) där centralbanken gjorde massiva riktade köp i obligationsmarknaden för att nå önskvärda räntor.

Den åtgärd som Scott Bessent beordrade på onsdagskvällen önskar uppnå samma typ av effekt, men utan att gå ens i närheten lika långt. Bessent trycker inte pengar och det här är således varken QE eller YCC. Återköpen motiveras med att likviditeten ska förbättras genom att återköpen av äldre obligationer (i segmenten 10-20 år och 20-30 år) fördubblas från 2 miljarder dollar till 4 miljarder dollar per operation. Totalt rör det sig om några tiotals miljarder dollar – kaffepengar när vi betraktar hela den amerikanska statsobligationsmarknaden, som är värd över 30 000 miljarder dollar.

Räntenivån som får finansdepartementet att känna obehag

Det rör sig naturligtvis inte om någon likviditetsförbättrande åtgärd. Tajmningen för aktivering säger allt om att det inte är en normal användning i linje med återköpsprogrammets egentliga funktion, att handlare av mindre likvida långa obligationer ska få sälja tillbaka sina papper till staten så att de i stället kan frigöra likviditet till annan handel.

Någonstans finns nämligen en räntenivå där finansdepartementet känner obehag. Nu vet marknaden att den uppenbarligen finns vid 5,3 procent på 30-åringen. Obehaget kommer av de allt högre räntekostnaderna för rekordstatsskulden på nu 40 000 miljarder dollar, där räntebetalningar i sig klättrar allt närmare toppen av de amerikanska offentliga utgiftsområdena.

Det finns ett signalvärde, men det blir dock olikt när QE-program lanserades ingen strukturell skillnad av de små återköp som nu lanserats. Istället kan marknaden börja prisa in nästa intervention från finansdepartementet, vilket kan försätta Scott Bessent i en besvärlig sits.

Finanspolitiken är nämligen fortsatt expansiv, och skatterna ska ner. Underskotten ska av allt att döma köras vidare och skulden ökar successivt. Om återköpsvolymerna ska öka för att ge effekt på den långa änden av räntekurvan kommer pengar behöva tas någonstans ifrån, och det enda alternativ investerare ser framför sig är att Bessent ska få låna via emissioner av kortare obligationer.

Ett märkligt kretslopp som kommer ifrågasättas

Därigenom refinansieras 30-åriga obligationer genom kortare bindningstid, vilket i sin tur driver upp de kortare räntorna.

Finansministerns försök att bekämpa marknadens signal om att förtroendet för USA:s finanspolitik brister utgör således ett märkligt kretslopp som kommer ifrågasättas på nytt, med förväntan om interventioner när långräntorna blir för höga. Investerare kan då ta positioner utifrån förväntningen om att staten till slut måste komma till deras räddning. Inledningsvisa små interventioner riskerar då att leda till att allt större interventioner krävs i ett chicken race om underskottspolitiken, där snöbollen kan ha satts i rullning.

Risken är att Bessents försvarsinsatser blir allt dyrare.

Tärningen är kastad.