Jonas Malmborg: Look who's talking
Att peka finger och jämföra nyckeltal är en kortsiktig sport. Speciellt när det handlar om banker.


“Saliga är de saktmodiga, ty de skola besitta jorden”. Citatet är inte hämtat ur någon av de senaste veckornas kvartalsrapporter utan Bibeln och Matteusevangeliets Bergspredikan.
Saktmodig är ett daterat, för att inte säga ålderdomligt, ord för lugn och ödmjuk. Motsatsen till lugn och ödmjuk är stridslysten och bråkig.
Artikelförfattaren sparade inte på krutet
För ganska precis ett år sedan publicerade en av Sveriges tyngsta näringslivstidningar en inte så lite polemisk text där man skärskådade Handelsbanken. Omslaget pryddes av vd med en röd clownnäsa och inne i tidningen sparade inte artikelförfattaren på krutet. Verksamheten var misskött, styrelseordföranden inkompetent och den nytillträdde vd:n jagade kostnader på detaljnivå samtidigt som banken spenderade fantasibelopp på diverse medieprojekt (läs EFN). För att inte tala om lönsamheten – den var sämst i hela branschen och hästlängder efter huvudkonkurrenten på andra sidan Blasieholmstorg. Att vd:n i fråga, Michael Green, var ny på jobbet och knappast hunnit göra avtryck i första kvartalet 2024 nämndes i en bisats.
“Övriga svenska storbanker, med SEB i spetsen, håller numera klart högre kvalitet än Handelsbanken.”
Men det var då det. 362 dagar senare är det annat ljud i skällan och rollerna i princip ombytta. Michael Green levererar kvartalssiffror som tydligt överträffar genomsnittet hos de 19 analytiker som följer Handelsbanken. Både räntenetto och rörelseresultat överträffar förväntningarna och i stället för en förväntad kreditförlust på 167 miljoner gör Handelsbanken en återföring på 54 miljoner kronor.
Handelsbankens första kvartal under den rekordstökiga inledningen på 2025 står i kontrast till – just det – konkurrenten på andra sidan Blasieholmstorg. För medan Michael Green överträffar prognoserna hade konkurrenten Johan Torgeby det desto svettigare när han levererade sina kvartalssiffror i tisdags. Vinsten sjönk med 19 procent och den förväntade kreditförlusten uppgick till 663 miljoner kronor.
På ett år har Handelsbankens A-aktie totalavkastat 49 procent och SEB:s A-aktie 13 procent.
Vad kan vi då dra för slutsatser av detta? Att SEB är misskött, dess styrelseordförande inkompetent och Johan Torgeby har noll koll?
Knappast. SEB kan fortfarande, med en avkastning på eget kapital som är högre än Handelsbanken.
Nej, poängen är snarare att det finns omvärldsfaktorer som en bankdirektör gör klokt i att förhålla sig ödmjuk inför. En nyckfull amerikansk president som skakar den politiska och ekonomiska världsordningen är en sådan. Att Handelsbanken och SEB har olika profil, kreditpolitik och typ av kunder är en annan.
Men den viktigaste slutsatsen har inget med varken Handelsbanken eller SEB att göra utan om verksamheten, alltså själva bankbranschen, som sådan. Att bedriva bank är nämligen inget för den med hetsigt temperament och dåligt tålamod.
Den ekonomiska historien visar oss att en bank som bedrivits saktmodigt – med en ödmjukhet inför omvärldens svängningar i kombination med ett metodiskt kostnadsgnetande och skruvande på intäkterna – avkastar mest över tid och undviker finansiella kriser.
Se intervjun med Handelsbankens vd
Följ taggar
Finansiella instrument i artikeln
