Kapacitetsbrist för försvarsbolagen: ”Skapar en hel del kostnader”

Det råder kapacitetsbrist för försvarsbolagen, vars orderböcker svämmar över. Men under rapportsäsongen för det andra kvartalet syntes det hur de stora europeiska försvarsjättarna investerar i nya faciliteter och mycket ser positivt ut.

– Men utmaningarna finns och det kommer i viss mån fördröja kassaflöden och skapa en hel del kostnader, säger Joakim Agerback, förvaltare på Finserve Global Defence and Security Fund, i Börslunch.

Av de bolag som han har i sin portfölj slog 79 procent omsättningsestimaten och 82 procent slog vinstestimaten, något som han menar stärker tesen av att orderböckerna nu faktiskt blir leveranser och resultat.

– Vi vill se en kombination av starka orderböcker, att man ligger med rätt produkter framåt men att man klarar av att konvertera det här till resultat.

2025 antog alla medlemsländer i Nato att man ska spendera 5 procent av BNP på militärutgifter för att rusta upp unionens försvar efter tre decennier av underinvestering. Men en sådan omställning tar tid och 2026 ligger man tidigt i cykeln, men det börjar hända grejer.

– Saab är typexemplet där hela Karlskoga är byggarbetsplats i dag. Det går snabbare än vad man trodde och kapacitetsfrågan ställde vi även för 2–3 år sedan och de har lyckats leverera och överträffa förväntningarna gång på gång, säger Tom Guinchard, partner på Pareto.

Han menar att mycket i försvarsbolagens organisationer har förändrats över en femårsperiod och säger att det i mångt och mycket varit en kulturfråga både bland bolagen och inköpsorganen.

En utmaning och en möjlighet

Att bygga ut kapaciteten tar tid, men förändringen från mycket manuellt arbete på grund av låga volymer gör att man nu är i processer för att automatisera arbetet för att kunna möta efterfrågan.

– Så får vi en vapenvila nu eller liknande så har vi stora risker i vad som kan hända sett till rustning och hur man utvecklas där, säger Joakim Agerback.

En utmaning som större försvarsbolag som Saab exempelvis möter är att större länder och kunder vill se lokal, inhemsk produktion av det man köper. För köpande länder genererar det arbetstillfällen och hjälper till att bygga upp underleverantörer.

– Det kan kosta mer att investera men också ett sätt att kunna få högre volymer, säger han.

– Ska man göra det vill man se att det är med stora länder, stora volymer som i Brasilien och Kanada som exempel. I Brasilien implementerade man en fabrik som gått starkt så man vill se den utvecklingen.

Moment 22 för de mindre spelarna

Bortom jättar som Saab och Rheinmetall kämpar de små och mellanstora bolagen i sin tur med finansiering och klimatet för de mindre spelarna är tufft. Tom Guinchard ser att det blir en krock mellan investerarna, Försvarets matrielverk (FMV) och nystartade bolag som saknar försvarsbakgrund i samma utsträckning som de andra.

– FMV vill inte lägga ut 100 miljonersordrar på ett bolag som inte visat att de kan leverera tidigare, säger han.

– Så du måste kunna visa på produktionskapacitet, och det måste du få finansiering för, så det är lite ett moment 22 bland småbolagen som sätter lite tröghet i systemet.

På frågan var Joakim Agerback ser bäst möjligheter bland försvarsaktierna säger han att det gäller att försöka förstå var försvarssektorn är på väg och försöka se var efterfrågan och de stora programmen ligger.

– Försök hitta en kombination av de stora bolagen, små bolag som kan hitta de stora strategiska samarbetena. Men vi ser också många bolag som kan börja leverera volymprodukterna som kanske inte kräver lika krånglig upphandling så där tror jag också man ska titta, säger Joakim Agerback i Börslunch.

Se hela avsnittet av Börslunch här: