Katrine Kielos: Utpressning är det nya handelsspråket
Donald Trump inför en ny global tull på 10 procent, efter att högsta domstolen underkänt hans tidigare beslut. Världshandeln skrivs åter om i realtid. Kommer EU våga använda sina flaskhalsar som maktmedel? Att hoppas på undantag räcker inte när reglerna ändras från dag till dag.
Författaren och journalisten Katrine Kielos har vunnit en rad internationella priser. Hennes böcker har översatts till 20 språk. Hon leder podden Världsekonomin, är en del av EFN:s vetenskapsredaktion och skriver krönikor i Finansmagasinet – varje vecka.
Katrine Kielos


En oväntad effekt av den amerikanska Högsta domstolens ogiltigförklaring av Trumps tullar var att de länder som tidigare sågs som vinnare plötsligt står där som förlorare. Ta stackars Storbritannien som exempel. Premiärminister Keir Starmer böjde sig förra året baklänges för att få till en överenskommelse om 10-procentiga tullar med USA. Det var lägre än de 15 procent som EU till slut landade på – och uppfattades därför som en tydlig brittisk seger.
Problemet är att detta “strategiska genombrott” nu visar sig ha varit en tillfällig rabattkod. Förra årets tullar var olagliga, slog den amerikanska Högsta domstolen fast i förra veckan. Trump hade inte rätt att använda nödlägeslagen IEEPA för att kringgå kongressen. Presidentens svar blev att införa nya – och för tillfället lagliga – tullar.
I skrivande stund innebär detta en global tull på tio procent.
Mindre än ett år senare är britterna på en ruta inte långt ifrån Kinas
Hela det försprång som Storbritannien skaffade sig förra året är med andra ord utraderat. De brittiska tullarna mot USA kan rentav gå upp (Trump försöker hitta sätt att höja sin nya 10-procentiga tull till 15 procent), samtidigt som de mot Kina, Indien och Brasilien går ner. Ekonomer på Morgan Stanley räknade ut att den genomsnittliga tullen mot Asien nu kommer att falla från 20 procent till 17. Och när det gäller kinesiska varor handlar det om en minskning från 32 procent till 24.
Hur länge detta gäller vet vi dock som vanligt inte. Poängen är att hela den brittiska ansträngningen i ett slag kunde omintetgöras. Timmarna som prinsessan Kate tillbringade sittande bredvid Donald Trump på statsbanketten i Windsor, iförd drottning Marys gamla tiara kommer hon aldrig att få tillbaka. Mindre än ett år senare är britterna på en ruta inte långt ifrån Kinas. Så mycket för all den diplomatiska finessen! Så vad är egentligen alternativet?
Jo, det formulerades faktiskt av Kanadas premiärminister redan i januari.
“Ta ner skylten”, uppmanade den tidigare centralbankschefen Mark Carney under World Economic Forum i Davos, i vad som alltmer framstår som årets mest definierande politiska tal.
Carney berättade bland annat historien om grönsakshandlaren ur den tjeckiske dramatikern Václav Havels essä The Power of the Powerless från 1978.
I det kommunistiska Tjeckoslovakien sätter en frukt- och grönsakshandlare varje morgon upp en skylt i sitt fönster, bland löken och morötterna. “Arbetare i alla länder, förena er!” står det. Varför gör han det?
Inte för att grönsakshandlaren brinner för arbetarnas enhet. Inte för att han har ägnat särskilt mycket tid åt att fundera över hur en sådan enhet skulle kunna uppnås. Sannolikt har han knappt tänkt på texten, skriver Havel.
Grönsakshandlaren hänger upp skylten därför att alla andra gör det. Därför att det är så man undviker problem, konstaterar Havel. Det verkliga budskapet är underförstått och riktat uppåt: “Jag vet hur spelet spelas. Jag uppträder som förväntat. Jag är pålitlig. Lämna mig i fred. Låt mig sälja mina morötter!”
Mark Carney menade att länder och företag i vår tid har satt upp en liknande skylt: “Vi tror på den regelbaserade internationella ordningen” står det på den. Länder som Kanada prisade i decennier principer om internationell rätt, frihandel och ekonomisk integration. Samtidigt visste vi ju att det var något av ett självbedrägeri, sa Carney. Den gamla tidens stormaktspolitik försvann ju aldrig. “Vi visste att de starkaste spelarna kunde göra undantag för sig själva. Vi visste att reglerna inte alltid tillämpades lika”. Men, fortsatte Carney, så länge systemet levererade stabilitet, öppna handelsvägar, ett fungerande finansiellt system och grundläggande säkerhet, var det värt att spela med.
Nu är detta inte längre fallet. Därmed är det dags att ta ner skylten. Vi måste sluta låtsas att den gamla ordningen fortfarande bär (eller kan repareras med handslag och glittrande statsbanketter). I en världsordning definierad av Trump räcker det inte för mindre demokratier att fortsätta tala om regler som om de fortfarande automatiskt skyddar oss. Den stora poängen i Václav Havels historia om den tjeckoslovakiske grönsakshandlaren är ju att du måste sluta spela med i lögnen för att kunna göra något åt din situation.
Kanske finns det tecken på att Europa börjar lyssna på Mark Carney.
“Det är dags att EU börjar använda sina flaskhalsar som maktmedel”, skrev Martin Sandbu nyligen i Financial Times. Han konstaterar att Europa ända sedan den ryska invasionen av Ukraina har talat om vikten av att bli mindre beroende av omvärlden. Det var, som de flesta i dag är överens om, ingen bra idé att bygga tysk industri på billig rysk gas. På samma sätt råder det bred enighet om att Europa bör rusta upp sitt eget försvar för att minska beroendet av USA.
Men, menar Sandbu, det är dags att gå ännu längre.
Vi bör inte bara prata om europeiskt oberoende: vi bör prata om europeisk "utpressningsmakt".
En expertgrupp kallad Geostrategic Europe Taskforce publicerade häromveckan en rapport som “identifierar 41 kritiska flaskhalsar där Kina är beroende av EU för mer än 80 procent av sin import, och 67 motsvarande beroenden för USA.”
Det betyder i praktiken att det finns varor och komponenter från Europa som andra stormakter är i starkt behov av. Om leveranserna skulle strypas eller begränsas skulle det få påtagliga konsekvenser för mottagarlandet. Detta är alltså områden där Europa inte är sårbart, utan tvärtom har ett övertag. Det handlar bland annat om insulin, viktiga läkemedelskomponenter, medicinteknik och specialiserade industrimaskiner. Allt detta är både svårt att snabbt ersätta och avgörande för sjukvård och industri.
Geostrategic Europe Taskforce skriver att Europa måste “lära sig tala maktens språk på nytt”. Världen består inte längre av partnerskap som bara ska förvaltas. Den består av aktörer som använder handel, teknik och finans som påtryckningsmedel.
Inga skyltar om en “regelbaserad världsordning” kan längre skydda dig. Ingen utrullad kungafamilj i tiara som kan leda till undantag vilka du faktiskt kan lita på. Nej, ingen kommer att lämna dig i fred att sälja dina morötter. Den tiden är över. Det är poängen.
Inte den exakta tullsatsen just denna vecka.