Kinas techsatsning döljer sprickor i landets ekonomi

Kinas ekonomiska utveckling är en levande paradox, enligt Wall Street Journal. Samtidigt som landet avancerar i AI-kapplöpningen är stora delar av ekonomin en röra.

– Strukturen i Kinas ekonomin är otroligt obalanserad, med massiva investeringar samtidigt som den inhemska konsumtionen är liten. Det är något de har talat om att åtgärda länge, men de lyckas inte, säger Helena Löfgren, Kinaanalytiker på Utrikespolitiska intitutet, och tillägger:

– Samtidigt ligger de långt fram vad gäller forskning generellt, där vi behöver lära av dem i många sektorer.

I våras fick det kinesiska AI-bolaget Deepseeks kvalitativa språkmodell amerikanska techaktier att darra på manschetten. Analytiker pekade på att bolaget var ett exempel på hur Kina kunde skapa avancerad AI med begränsade resurser.

Kostsamt att ligga i framkant

De tekniska framstegen gäller även på andra områden. I år sjösatte landet nya hangarfartyg som kan konkurrera med den amerikanska flottans mest avancerade skepp, och enligt beräkningar finns det över 150 företag i Kina som utvecklar humanoida robotar.

– Och vad gäller miljöteknologi är de världsledande, säger Helena Löfgren.

Tekniksatsningen är dock kostsam, och innovationen kräver både statliga subventioner och lån. Föregående år bedömde konsultbolaget AlixPartners att endast 15 av de 129 kinesiska elbilsmärkerna skulle kunna stå på egna ekonomiska ben 2030, till exempel.

– Det är svårt att veta var gränsen för investeringar går, man talar ju om avtagande avkastning per krona, och vi vet att Kina har en enorm överkapacitet.

Wall Street Journal menar att miljarder går till spillo i sektorer där Kina varken skapar jobb eller genererar vinst.

Svällande statsskulder

Trots de tekniska framstegen är Kina därmed ekonomiskt sårbart. Bostadspriserna har sjunkit med över 17 procent sedan pandemin, och den svällande statsskulden visar inga tecken på att minska. 2024 uppskattades den uppgå till 23 000 miljarder dollar. Samtidigt har produktivitetstillväxten bromsat in under senare tid. Statens intäkter föll med 10 procent mellan 2022 och 2024.

– Skulderna ligger i hög grad hos provinsregeringarna. Tidigare har man täckt dem genom att sälja mark till Fastighetsutveckling. Så när intäkterna från markförsäljningen kollapsade i och med fastighetsmarknadens nedgång, skapade det en ökad finansiell press på lokala myndigheter, förklarar Helena Löfgren.

Osäkerheten kring landets ekonomiska framtid har därtill lett till sparåtgärder hos bolag och hållit reallönerna nere. Eftersom den inhemska konsumtionen inte kommer igång, måste Kina förlita sig på export.

Bristen på ett fungerande socialt skyddsnät ökar tendensen till sparande hos medborgarna, istället för att ”sätta sprätt” på pengarna.

– De vill inte ha en välfärdsstat. Det går inte att förstå det på något annat sätt. Jag tror att de är rädda för att befolkningen ska luta sig tillbaka för mycket, säger Helena Löfgren och tillägger:

– De har en otrolig förmåga att styra befolkningen.

Hål i fickan

Ytterligare ett problem som den självförsörjande hållningen genererar, enligt Wall Street Journal, är brist på jobb. De menar att pengar flödar in i sektorer som inte sätter folk i arbete, samtidigt som var sjätte ung person i kinesiska städer är arbetslös.

Peking är medvetna om problemet, men tjänstemän menar att självförsörjning kommer att förbli fokusområde under Kinas nästa femårsplan.

”Vetenskapligt och teknologiskt oberoende och egenstyrka är grunden för nationens välstånd och nyckeln till dess säkerhet”, skrev Guo Yuewen, kommunistpartiets sekreterare vid Guangdong Academy of Social Sciences, i en kommentar i en statlig tidning förra månaden.

Helena Löfgren menar att minimala insatser görs för att underlätta den ekonomiska situationen för hushållen, bland annat för att få bukt på det låga barnafödandet.

– Men det är snarare punktinsatser än reformeringar, säger hon.