Henrik Mitelman: Köp som om du aldrig fick sälja

Häromdagen gick min dotter och jag från Èze-sur-Mer upp till bergsbyn Èze, mellan Nice och Monaco. Mobilen räknade 100 våningar och det var varmt som tusan. Samma branta stig gick Friedrich Nietzsche uppför på 1880-talet, i sina funderingar kring livet, människan och evigheten. Jag funderade på aktier och lite annat smått och gott.

Friedrich Nietzsche myntade tanken om den eviga återkomsten. Enkelt uttryckt: tänk om du var tvungen att leva exakt samma liv om och om igen, i all evighet – med samma glädjeämnen, samma misstag. Lite som den fantastiska filmen Måndag hela veckan (Groundhog day). Skulle du vilja det?

Översatt till börsen: Om du var tvungen att äga exakt din nuvarande portfölj för evigt – skulle du fortfarande vilja ha den? Översättningen är min, inte filosofens. Jag testade resonemanget på min parhäst Gabriel Mellqvist i Börssurr. Han dissade det direkt. Varför gifta sig med sina innehav när man faktiskt kan sälja?

Det må vara en rimlig invändning, men Warren Buffett är på min sida.

”If you aren’t willing to own a stock for ten years, don’t even think about owning it for ten minutes”, sade han en gång. Ett annat citat är ännu tydligare: ”Our favorite holding period is forever.” Warren Buffett har också resonerat om att han helst köper aktier med utgångspunkten att börsen skulle kunna stänga i flera år utan att det spelade någon roll. En aktie är en ägarandel i ett företag, inte en biljett att sälja vidare nästa vecka.

Perspektivet känns extra aktuellt just nu. Anthropic grundades år 2021. Enligt Financial Times räknar bolagets ägare med en börsvärdering på minst 2 000 miljarder dollar vid en notering redan i oktober, vilket skulle göra den till världens största börsintroduktion någonsin, större än Space X.

Nu snackar vi värden som är nära summan av alla aktier på hela Stockholmsbörsen.

Ställ upp alternativen bredvid varandra. Anthropic, grundat för fem år sedan. I den andra ringhörnan: Stockholmsbörsen med SEB från 1856, Handelsbanken född 1871, Atlas Copco 1873, Ericsson 1876, Investor 1916 och AB Volvo 1927 plus alla andra fantastiska skapelser. Atlas Copco hade nästan fyllt 150 år när Anthropic grundades.

Jag har ingen aning om vilket alternativ som ger bäst avkastning. Anthropic kan bli ett av världens mest lönsamma bolag, precis som det prissätts som, och 2 000 miljarder dollar kan en dag framstå som ett fyndpris. Men tvinga mig att äga det i tio år utan att kunna sälja – nja, där tappar de mig.

Jag vill äga bolag som med nästan 100 procents sannolikhet tjänar riktiga pengar – och gärna delar ut dem – även om 10 eller 20 år, och som inte lever eller dör med nästa fluga eller – ännu värre – nästa kvartalsrapport. Skulle jag gå hädan i dag vill jag att portföljen klarar sig utan mig. Ingen ska behöva panikstäda depån redan nästa morgon. För att göra en lång historia kortare, jag är mer komfortabel med de gamla svenska guldäggen som rent faktiskt har bevisat sig, även om risken finns att denna konservativa inställning gör att portföljen blingar lite för lite.

Det betyder inte att man ska sitta still för alltid. Nokia var för ett kvartssekel sedan ett av Europas mest beundrade bolag. Den som då svor att aldrig sälja fick goda skäl att ompröva det löftet. Och priset spelar roll. Men som Warren Buffett sade: ”It’s far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price.”

Så kollegan Gabriel har kanske rätt i sak. Man ska inte gifta sig med en aktie.

Men efter 100 våningar i filosofens fotspår håller jag ändå fast vid grundregeln: köp som om du aldrig fick sälja. Var sedan beredd att göra det ändå, om priset eller förutsättningarna kräver det.

Ambitionen är att vara gift livet ut. Ibland ändras livet.