Kungen av killgissare

Experter är ofta oense och har ofta fel. De missar ofta den stora bilden, eller lilla bilden. De har ofta dålig kontakt med magkänslan i folkdjupet.

Blir det då bättre om glada amatörer får styra?

Frågan är inte ny men Trumprevolutionen har gjort den akut. Ingenstans är den mer akut än på Constitution Avenue i Washington, hem för centralbanken Federal Reserve.

Presidenten får snart slut på invektiv om Feds ordförande Jerome Powell. Många är för kreativa för att översättas, som ”stubborn moron” eller ”total loser” eller ”numbskull”.

Länge tolkades det som Donald Trumps vanliga förhandlingstaktik. Jaja, 1 procents ränta kan han glömma. Men varje nedtrappning från nuvarande 4,25–4,5 procent kan ju säljas in som en politisk vinst – lättnad för konsumenter, bränsle för börsen, respit för statens galopperande räntekostnader.

Attacken den grövsta på 74 år

Med tanke på inflationshotet och centralbankens roll i ekonomin tog många förvånansvärt lätt på Donald Trumps jargong. Tills han gick från ord till handling och sparkade ledamoten Lisa Cook.

Hennes framtid – och därmed balansen mellan räntehökar och duvor i styrelsen – blir nu en domstolsfråga. Sådana tar tid, men attacken är redan den grövsta på 74 år av oberoende för Fed.

Ärendet kan till sist avgöras i Högsta domstolen, redan politiserad enligt samma mall som presidenten tänker sig för centralbanken. I Magavärlden kan både jurister och ekonomer dra något gammalt över sig. Lisa Cook har inte bara röstat med sin ordförande för att pausa räntesänkningar, framför allt är hon en akademiker som ifrågasatt amerikansk rasism.

Donald Trump har en förmåga att mobilisera splittrade motståndare. Under presidentvalet 2024 lyckades han ena de hopplösa Demokraterna bakom Kamala Harris, även om det inte räckte hela vägen. I Europa har han ökat uppslutningen kring EU.

Detsamma gäller den ekonomiska expertisen. Winston Churchill sade en gång att ”den som vill ha två olika åsikter i en fråga ska sätta två ekonomer i samma rum”. Sent omsider har det motbevisats, när skrået sågar vartenda utspel från Vita huset.

Tyngdlagen försvinner inte för att Donald Trump säger att kalkoner faller uppåt. Solen går inte ner i öster för att någon bestämmer det. Experter har mer koll än killgissare av en anledning, och marknaden har ögon att se med.

Frågan blir vad som händer i nästa kris

Vad den börjar se är en president i underhållningsbranschen, vars skott från höften dödar hans egen dröm om lägre räntor och högre tillväxt. Den ena fixeringen underminerar den andra.

Tullar, massdeportationer och ofinansierade skattesänkningar driver inflation.

Statistikchefen som avskedas för svaga jobbsiffror, utfallen mot centralbanken och kärleken till kryptovalutor driver risk och misstro.

Kulturkriget mot förnybar energi driver Kinas dominans i en sektor som behövs när AI slukar mer el.

USA grundades på en aversion mot aristokratiska eliter. Donald Trump matar en glöd som på gott och ont funnits i 250 år. Mycket riktigt är det folkliga förtroendet för centralbanken nära sin historiska bottennotering, trots 18 månader av lyckad inflationsbekämpning.

Frågan blir vad som händer i nästa kris, till exempel om Frankrikes budgetmoras sprider sig i det finansiella systemet. En vingklippt centralbank i USA får svårare att stabilisera situationen, trycka ut dollar i blodomloppet.

50 000 ekonomer kan förstås ha fel, men jag skulle inte sätta en amerikansk statsobligation med lång löptid på det.