”Lappa och laga” räddar inte friskolesystemet

När jag och min familj flyttade till Stockholm från Washington var vi tacksamma för att det fanns en friskola med internationell profil i närområdet. Men skolan visade sig strax vara en katastrof. Lokalerna var trånga och smutsiga. Ordningen var dålig. Många i personalen behärskade varken engelska eller svenska. Rektorn bedyrade att alla lärare hade svensk lärarutbildning eller motsvarande. Men det var inte sant. Samtidigt läste vi i tidningen att aktiebolaget i fråga gick med jättevinst.

Nu verkar alla överens om att friskolesystemet inte fungerar som det var tänkt. Vid en pressträff den 7 april meddelade utbildningsminister Johan Pehrson att systemet behöver en ”helrenovering”. Skolminister Lotta Edholm tillade att ”drivkrafterna och incitamentsstrukturen” måste ändras. Samtidigt har friskolesektorn etablerat ett ”oberoende etiskt råd” som ska sortera bort oseriösa aktörer. Detta innebär åtminstone implicit ett erkännande att marknadskrafter inte själva förmår göra detta.

Ett system som erkänner sitt eget misslyckande

Men de förslag som regeringens utredare lade fram vid pressträffen – som vinstförbud för nyetablerade skolor – kommer vara otillräckliga. Hela systemet bygger på en tankevurpa.

Det är sant att konkurrensutsatta marknader, som Adam Smith lärde, ofta levererar goda resultat.

Det är bara det att friskolemarknaden inte är någon konkurrensutsatt marknad. Här använder staten sitt våldsmonopol för att tvinga kunderna (eleverna) att köpa tjänsten (gå i skolan). Priset sätts av staten. Staten använder också sitt våldsmonopol för att tvinga medborgarna att betala. Att byta skola är ofta bökigt, om det ens finns några alternativ. Omfattande monopolbildning begränsar valfriheten ytterligare.

Ingen marknadsliberal med självaktning tycker att en sådan marknad, om vi ens vill kalla den det, är något att skryta om.

Nationalekonomisk teori ger heller inget skäl att tro att en sådan marknad skulle leverera effektiva resultat. Tvärtom. Här förväntar vi oss i stället omfattande fördelssökande (rent seeking) och styrningskapning (regulatory capture). Det betyder att företag försöker manipulera de ekonomiska och juridiska förutsättningarna för verksamheten, på så vis att företagen kan extrahera så stora resurser som möjligt utan att behöva ägna sig åt innovation eller utsätta sig för konkurrens.

När företagen kapar styrningen

Det är ingen händelse att friskolesektorn anställer så många lobbyister, eller att så många av dem är politiker, före detta politiker, alternativt vänner och bekanta till politiker. Debattörerna Marcus Larsson och Åsa Plesner behövde en hel bok, De gränslösa, för att kartlägga friskolornas lobbynätverk.

Friskolornas tillskyndare brukar anklaga sina kritiker för att vara socialister. Det blir lite dråpligt när kritikerna inkluderar marknadsliberaler och nationalekonomer. Men allt klarnar när man inser att tillskyndarna försvarar, inte den konkurrensutsatta marknaden, utan företagen och det system som gynnar dem.

Om regeringen menar allvar med att styra upp friskolesystemet kommer det inte räcka med att lappa och laga.