Lilla ön där miljard-rederierna dominerar

Färjan från spårvagnens hållplats på fastlandet tar tjugo minuter. Ett gäng gymnasieelever, en handfull pensionärer med rullväskor och några hantverkare som handlat byggmaterial inne i Göteborg stiger av på kajen och skingras snabbt bland de vita husen som ligger utspridda på klipporna. Café Popsicle är stängt för säsongen, båtarna står uppställda på land och utanför bensinmacken är Triumfglass orange flaggor nedplockade. Sjöbodar och bryggor ligger öde. Det är vinter och lågsäsong i Göteborgs skärgård. Donsö har – i likhet med andra fiskelägen och kustsamhällen längs med Bohuskusten – kapslat in sig i väntan på varmare tider.

Men lugnet och ödsligheten denna gråfuktiga eftermiddag i början av mars är en chimär. För bakom Donsös stängda dörrar och mörka fönster sjuder det av aktivitet. Faktum är att det är fler göteborgare som pendlar ut hit till ön än det är Donsöbor som åker in till Göteborg för att jobba. 

Visst höjs aktiviteten under de varma sommarmånaderna, då båtfolket och turisterna söker sig hit. Men Donsö är något så unikt som en skärgårdsö som lever och frodas – året runt. Ön har bara 1500 invånare men det lokala näringslivet omsätter över fem miljarder kronor. 

Det finns en anledning till det och den stavas sjöfart. Eller rättare sagt: det finns tio anledningar till Donsös unika ställning som livskraftigt skärgårdssamhälle. Vid den asfalterade väg som löper utmed Donsös hamn ligger de utspridda som ett pärlband, vägg i vägg, sida vid sida: Sirius Shipping, Tärntank, Furetank, Donsötank, Älvtank och en rad andra rederier. Donsö stoltserar med att vara Europas, kanske till och med världens, rederitätaste plats.

De tio Donsörederiernas fartyg befinner sig ständigt på väg till eller från en svensk hamn och spelar faktiskt en avgörande roll för landets ekonomi. Lejonparten av den bensin, diesel och flytande naturgas som konsumeras
i Sverige har transporterats hit av någon av Donsörederiernas tankfartyg. ”Utan Donsö stannar Sverige” är en återkommande devis här ute på ön.

Växt till fem tankfartyg

I ett av de vita husen med utsikt över hamnen har rederiet Donsötank sitt huvudkontor. Bolaget grundades 1953 och i dag är vd Ingvar Lorensson tredje generationens familjeföretagare medan hans kusindotter Sally Johnsson är fjärde.

Firman som började med en liten tankbåt har vuxit till ett rederi med fem tankfartyg à 22 500 tons lastkapacitet vardera och ytterligare tre fartyg i order. Donsötanks tankfartyg angör regelbundet Rotterdam, Antwerpen och de andra stora hamnarna på kontinenten. Kunderna är stora energibolag som svenska Preem, franska Total och finska Neste.

– Vi sitter här på kontoret på Donsö men våra båtar är ute på Nordsjön, Skagerrak och Biscaya. Bolaget verkar på världsmarknaden men hade aldrig sett ut som det gör i dag om det inte hade varit för Donsö. Här finns vår historia men också den kunskap, de erfarenheter och den affärsfilosofi som utgör bolagets dna, säger Ingvar Lorensson.

Han får medhåll av sin kusindotter, som är hållbarhetsansvarig på rederiet. Hon är utbildad i internationell logistik och har en master från Chalmers. Men Sally Johnsson pratar hellre om etik och moral än avkastning på sysselsatt kapital. 

– Som familjeföretagare har man inte bara sig själv att ta hänsyn till. Vi har också ett ansvar gentemot våra besättningar, familjer och inte minst lokalsamhället här ute på Donsö. Att vi äger och driver moderna, energieffektiva och säkra fartyg är minst lika viktigt som att vi levererar avkastning till våra aktieägare, säger Sally Johnsson. 

Aktieägarna i Donsötanks fall är tretton syskon, kusiner och sysslingar. Bolagets aktieägarmöten är rena rama släktträffarna.

”Byggt på vår kristna tro”

 Donsös tankbåtsrederier har flera gemensamma nämnare, utöver att de har sina kontor och juridiska hemvist här på ön. Alla utom ett är specialiserade på tanktrafik, alltså transport av olja, bensin, naturgas och andra flytande drivmedel. Samtliga är också utpräglade familjeföretag som ägs och drivs av fäder, systrar, svågrar och kusiner. Inte sällan löper familjebanden också mellan de olika rederierna. Men de stannar inte där. För de flesta rederierna har också en nära relation till den lokala missionskyrkan på ön. Den kristna tron har en stark ställning på Donsö. Den färgar det starka lokalsamhället men det märks också på hur rederierna drivs.

– Det här rederiet är byggt på vår kristna tro och våra kristna värderingar. Detta genomsyrar hur vi uppför oss mot varandra, hur vi driver företaget och vill att det ska fungera ute på våra fartyg, säger Tryggve Möller, styrelseledamot och delägare i Terntank.

Terntank sitter i ett stort, luftigt kontorshus med vid-
underlig utsikt över havet. Ett femtontal anställda arbetar här på Donsö, sex sitter på bolagets huvudkontor
i Skagen respektive ett lokalkontor i Filippinernas huvudstad Manilla. Majoriteten av manskapet ute på fartygen – matroser, mekaniker, stuvare, städare och kockar – har nämligen filippinskt medborgarskap men går på danska kollektivavtal. De flesta som sitter på både Terntanks och Donsötanks kontor är utbildade sjöbefäl som varit ute till sjöss i flera år. Tryggve Möller började som matros, utbildade sig till sjöbefäl, arbetade som styrman och avancerade till kapten innan han gick i land och började på huvudkontoret. I dag äger han företaget tillsammans med hustrun Rigmor, dottern Annika och svärsonen John, som alla är födda och bor på Donsö.

– Att gå ombord på en av våra båtar och träffa en hel besättning som är nöjd och stolt över fartyget som de jobbar på är en sådan otrolig tillfredsställelse, säger Tryggve Möller.

Terntank må vara ett litet familjerederi byggt på kristna värderingar, men det är också ett internationellt företag med stora utländska kunder och en fartygsflotta som rör sig på internationellt vatten. Och visst har bolaget upprättat uppförandekoder, ESG-dokument och hållbarhetsvisioner, men Tryggve Möller och hans kolleger praktiserar framför allt en filosofi som skulle kunna sammanfattas som ett slags sunt sjömansförnuft: behandla alltid andra som du själv vill bli behandlad själv. Han säger att Terntank aldrig skulle beställa ett fartyg som inte han själv, hans barn eller barnbarn inte var beredda att segla. Och de skulle aldrig låta en matros, skeppare eller kapten arbeta under arbetsförhållanden som de själva inte tyckte var godtagbara.

Det är möjligt att det kostar, men det är det värt på lång sikt. De senaste årtiondenas skärpta krav på säkerhet, miljöhänsyn och klimatavtryck har gynnat Terntank och de andra Donsörederierna starkt.

– Det är bara att se sig omkring. Vi bor ju mitt i havet och ser hur naturen påverkas av människans ingrepp. Om våra fartyg skulle släppa ut olja och förorena havet så skulle det drabba vår närmiljö. Det vore som att hälla ut diskvattnet på vår egen bakgård, säger Tryggve Möller.

Terntanks vd och delägare sätter därmed fingret på en faktor som kommit att bli Donsörederiernas konkurrensfördel – de höga kraven på säkerhet, miljöhänsyn och klimatpåverkan. En rad stora oljeutsläpp och fartygsolyckor utmed de svenska kusterna under 1980- och 90-talen fick myndigheterna att agera och höja kraven på fartyg som trafikerar Östersjöns farleder och anlöper svenska hamnar. Sverige var till exempel först ut i världen med att införa krav på förstärkta fartygsbottnar, dubbla skrov och inblandning av biodrivmedel. 

Navigera försiktigt

Anders Hermansson är vd för branschorganisationen Svensk Sjöfart, som organiserar 54 svenska rederier. Han konstaterar att Donsörederierna, eller Donsöklustret som man säger i branschen, verkar i ett branschsegment som de senaste decennierna präglats av höjda tekniska krav. De stora energibolagen som är Donsörederiernas kunder ställer allt hårdare krav på miljösäkra transporter samtidigt som allmänhet och miljöorganisationer krävt ett stopp av oljeutsläpp medan Sveriges hamnar satt upp alltmer avancerade kriterier för de fartyg som lossar och lastar i Helsingborg, Lysekil, Göteborg, Nynäshamn och de andra stora hamnarna.

– Donsöklustret är helt unikt i sitt slag och kännetecknas inte minst av att rederierna här ligger i den internationella framkanten vad gäller teknisk utveckling. De investerar och prövar ny teknik, varje ny generation av fartyg tar stora tekniska steg framåt, säger Anders Hermansson.

Svensk sjöfartsindustri 2025 är en relativt liten näring. Åtminstone mätt i svenska siffror. De fartygsvarv, rederier och hamnar som för 50–60 år sedan sysselsatte hundratusentals svenskar har krympt till en bransch med cirka 13 000 anställda på rederierna och uppåt 100 000 sysselsatta i logistik, service och tekniskt underhåll. Det är paradoxalt. Globaliseringen har å ena sidan lett till ökat handelsutbyte med fler fartyg på haven, å andra sidan drivit på en utveckling som innebär att jobben flyttat utomlands. 

Visst finns det fortfarande svenska handelsfartyg med kaptener från Donsö och styrmän från Kapellskär, men besättningarna på båtarna kommer i allt högre utsträckning från Manilla och Karachi. Och rederierna som äger fartygen, transporterar varorna och anställer personal ägs i allt högre utsträckning av internationella jättar med namn som Mærsk, Mediterranean och Cosco. Men lilla Donsö, med sina tio familjerederier specialiserade på tankfartyg, håller inte bara emot utan kontrollerar en marknadsnisch. Finansiella spelare och internationella jättar håller sig borta.  

– Vill man tjäna snabba pengar på höga utdelningar och leva ett lyxliv så är det här fel verksamhet. Rederibranschen är extremt volatil och omvärldsberoende. Då gäller det att återinvestera vinsten och tänka långsiktigt, säger Jonatan Höglund, vice vd och fjärde generationen i Furetank.

I dag är Furetank, med sina tolv fartyg i trafik och ytterligare åtta båtar under produktion på varv i Kina, ett välmående bolag. Resultaträkningen skrivs i svarta siffror och balansräkningen är stark. Men så har det inte alltid sett ut. Efter finanskrisen 2008–2009 stod Furetank och flera av de andra Donsörederierna vid den finansiella ruinens brant.

Genom samarbete, gnetande med kostnader och inte minst tillgång till en finansiell buffert lyckades man rida ut den ekonomiska stormen. Finanskrisen stärkte visserligen Donsörederierna i konkurrensen, men innebar också en tydlig påminnelse om att en alltför hård skuldsättning och högt risktagande kan vara skillnaden mellan liv och död.

– Furetank startades av min farfars far, min farfar och hans bror hemma vid köksbordet hemma i stugan. Jag och mina systrar är fjärde generationens familjeföretagare och vår förhoppning är ju att bolaget ska leva vidare i femte, sjätte och sjunde generationen. Då gäller det att navigera försiktigt även i goda tider, säger Jonatan Höglund.

Stålbad av utslagning

En titt i den nautiska backspegeln ger Jonatan Höglunds ord tyngd. Svensk sjöfart har genomgått ett stålbad av utslagning och konsolidering de senaste femtio åren. Det började redan i slutet av 60-talet när de stora varven i Göteborg, Uddevalla och Malmö mötte hård konkurrens från japanska och sydkoreanska fartygstillverkare. I Göteborg avvecklades Eriksbergsvarvet 1979, i Landskrona lades Öresundsvarvet ned 1981 och fem år senare stängde Uddevallavarvet fabriksgrindarna för gott. 

De svenska rederierna överlevde visserligen 70- och 80-talets varvskris men mötte allt hårdare internationell konkurrens även de. Tidigare flaggskepp som Broströmkoncernen, Salénrederierna och Johnson Line decimerades eller slukades upp av internationella konkurrenter. När resterna av Broströms 2008 köptes upp av danska A.P. Møller Mærsk så markerade det slutet på en epok. År 2024 avnoterades tankerrederiet Concordias aktie och våren 2025 finns inte ett enda rederi på Stockholmsbörsen. En industriell era är över, men en ny har redan tagit vid. Och den startade på Donsö.

I ett av de vita husen nere i hamnen bodde nämligen Sten Allan Olsson, Stenakoncernens grundare. År 1939 började han handla med metallskrot och efter andra världskrigets slut köpte han upp tre uttjänta valfångstfartyg. Men i stället för att skrota och sälja metallen så pusslade han ihop dem och fick ett fungerande fraktfartyg som sattes i trafik. År 1962 började Sten Allan Olsson köra passagerarfärja mellan Lysekil och Skagen. 63 år senare har skrothandeln transformerats till en koncern som omsätter 96 miljarder kronor och sysselsätter 22 000 personer över hela världen. Dagens Stena har vuxit till ett konglomerat av dotterkoncerner där tanktrafiken samsas med passagerarfärjor, containerfartyg, oljeborrplattformar, fastigheter, metallåtervinning och it-företag. Stena växte sig tidigt för stora för lilla Donsö och familjen Olsson har flyttat härifrån. Men koncernens vd och huvudägare Dan Sten Olsson är fortfarande medlem i Donsö missionsförsamling och har släktingar på ön.

En av dessa är hans syssling Sven Olof Kristensson, 91 år gammal och en av Terntanks grundare. Han lämnade över det operativa ansvaret för bolaget till sin dotter och svärson för tjugo år sedan. Men han är fortfarande känslomässigt engagerad i bolaget och när Terntank beställer ett nytt fartyg från varvet i Kina så ber Sven Olof Kristensson om Guds välsignelse.

– Vår Herre är med oss, säger han. 

Vi träffar honom vid ett av borden i Donsö missionsförsamling, som ligger mitt på ön, en bit bort från hamnen.

Ungefär var tredje invånare på Donsö är medlem i församlingen och gudstjänsterna lockar ett par hundra besökare varje söndag. Donsö missionsförsamling är inte bara aktiv och välbesökt, den är synnerligen förmögen också.

En stor del av församlingens medlemmar skänker tio procent av sin inkomst. Det gör att missionskyrkan på Donsö driver barn- och ungdomsverksamheter, biståndsprojekt i utlandet och olika sociala initiativ. Ett av dessa är soppluncherna. Varannan onsdag slår församlingen upp dörrarna och bjuder på gratis lunch. Pensionerade fartygskaptener, föräldralediga mammor, högstadieelever på rast och lunchlediga kontorister – alla bänkar de sig och äter lunch tillsammans.

Denna onsdag kommer närmare 150 lunchgäster för att äta köttsoppa med nybakat bröd samt kaffe och kaka. Stämningen är stimmig och uppsluppen. Alla verkar känna alla. 

– För den som lägger sitt liv, sin familj och sitt företag i Guds händer så har Jesus lovat att vår Herre ska hjälpa oss. Och det har han gjort! säger Sven-Olof Kristensson.