Martin Blomgren: Alleima gör rätt sak i tuff marknad

Svaghet låg i korten. Inte bara för att det tredje kvartalet är säsongsmässigt klent utan också för att Alleima i år hade tagit ett ovanligt långt underhållsstopp i Sandviken och på toppen av det råder fortsatt hård valutamotvind.

Utfallet i onsdagens rapport blev en justerad rörelsevinst på 197 miljoner kronor, motsvarande en marginal på 4,7 procent, vilket är ett rejält nedställ från vinsten på 314 kronor samma kvartal ifjol. Men det ska samtidigt jämföras med de nedtryckta förväntningarna på en vinst om 180 miljoner kronor respektive en marginal på 4,5 procent.

Kanthal ser ljuset

Även omsättningen slår analytikerprognoserna och den organiska tillväxten på noll procent speglar ett ganska spretigt marknadsläge. Olja och gas samt kärnkraft och medicinteknik är någorlunda piggt och lönsamhetsstjärnan Kanthal noterar en uppgång inom industriell uppvärmning efter en trögare period. Vd Göran Björkman tvingas samtidigt konstatera att även det här kvartalet så har handelstullar fått en del kunder att vila på hanen, speciellt inom industrin och kemisegmentet.

I nyhetsväg kan också konstateras att Alleima proaktivt aviserar en del kostnadsbesparingar för att stärka den långsiktiga lönsamheten, vilket kommer att utlösa engångskostnader i nästa kvartalsrapport på omkring 400 miljoner kronor. Besparingen på 200 miljoner i årstakt är inte enorm för ett bolag som omsätter runt 20 miljarder om året men motsvarar ändå en procentenhet, och verkar man i en bransch som inte är bortskämd med höga marginaler så blir det ett betydande tillskott.

Signalen att plocka upp

I sitt vd-ord lyfter Göran Björkman också fram att Alleima med sin nettokassa och sitt positiva kassaflöde har utrymme att ”vara disciplinerade i vår orderbokning för att säkerställa prisledarskap.”

Det här är en positiv signal att plocka upp och det är en mycket tyngre poäng än vad man kanske kan tro. För när man har ett stort kapitalintensivt stålverk som det bultande hjärtat i sin verksamhet så är det alltid frestande att hugga på alla order som kommer in för att fylla upp kapaciteten och på så sätt slå ut de fasta kostnaderna på fler enheter.

Det är ett klassiskt kissa-i-byxan-misstag där det för stunden kommer att kännas skönt, men när marknaden sedan blir bättre och man hade kunnat fylla stålverket med mer lönsamma order så står man där i högkonjunkturen med blöta byxor vid anklarna och en orderbok fullproppad med låglönsamma beställningar. Det vill man inte se. Way to go, Göran.

Se förbi nästa kvartal

Blickar vi in i årets fjärde kvartal så kommer en del att kännas igen från det tredje, med tuff valutasits, avvaktande kunder, lite kvardröjande effekter av underhållsstoppet och ovanpå det de nämnda engångskostnaderna. Inget drömkvartal med andra ord.

Men sträcker man ut linjen en bit in i 2026 så finns det, som vi nyligen påtalade i analysen Stålsatt för återhämtning, flera argument för att årets kurssvacka kan vara ett köpläge. I korthet handlar det om en tilltro till bolagets nischstrategi, en vana att hantera tullstöket, en successivt bättre och mer lönsam mix i försäljningen samt en värdering som är ganska beskedlig.

Köpargumenten lever efter rapporten. Alleima står högre om ett år, det är fortfarande mitt stalltips.