Martin Blomgren: Teckna Verisure – ljudet av tillväxt lockar

Bolag som kan skryta med att de jobbar med en fungerande saas–modell, software as a service, brukar bli uppskattade på börsen eftersom en hög andel återkommande intäkter tenderar att ge förutsägbarhet och bra kassaflöden. Verisures variant kan väl enklast beskrivas som säkerhet as a service då bolaget visserligen erbjuder hårdvara i form av hemlarm för inbrott och brand, men det är de löpande abonnemangen på övervakning och väktartjänster som är den stora grejen.

När en kund väl har blivit kund och tecknat ett abonnemang så blir de nämligen kvar länge, i snitt 15 år. Och för de allra flesta kunder händer det inte så mycket mer än att de betalar sin månadsavgift år efter år och sällan behöver utnyttja larmbolagets tjänster.

Man köper en trygghetskänsla, likt en försäkring. Och likt ett försäkringsbolag tickar pengarna in till Verisure med stor förutsägbarhet från den befintliga kundbasen. Sen investeras dessa i offensiva säljaktiviteter mot nya kunder, som i sin tur blir en relativt snabb vinstaffär, som i sin tur kan finansiera fortsatt kundtillväxt.

Modellen fungerar bevisligen

Modellen fungerar så här långt utmärkt, som grafiken ovan över de årligen återkommande intäkterna visar. Kundstockens ökning, intäktstillväxten och vinsttillväxten har varit imponerande konsekvent och oftast legat i intervallet 10-15 procent.

Andelen återkommande intäkter ligger nu kring 90 procent och andelen kunder som lämnar (attrition rate) ligger strax över 7 procent. Det är relativt lågt både jämfört med branschkollegor och bolag i sektorer som har likartade affärsmodeller.

Hur länge flyger tillväxten?

Som alltid när ett bolag kommer till börsen med imponerande tillväxtstaplar i säljkorgen undrar man dock hur länge modellen ska flyga. Trots en del missnöjesyttringar bland svenska kunder och trots risken för att andra tekniska lösningar skulle kunna ändra spelplanen så talar det mesta ändå för att den här flygturen kan fortsätta länge än.

Ett argument för det är att Europa alltjämt är långt efter USA när det gäller övervakade säkerhetstjänster. Penetrationsgraden ligger kring 4 procent på Verisures marknader, mot 23 procent i USA.

Ett annat är att Verisure är överlägsen marknadsledare på de flesta av sina 17 marknader och har byggt en portfölj med länder som är i lite olika fas. Med mer mogna och höglönsamma marknader i Norden, semimogna i övriga Europa och tillväxtmarknader i Latinamerika.

Målet är att fortsätta växa de återkommande intäkterna med 10 procent per år.

Lönsamheten då?

Den är det inget fel på. Ebitda-marginalen ligger kring 45 procent och på ebitnivå taktar man kring 25 procent. Visserligen justerat för förvärvsrelaterade och jämförelsestörande kostnader. Men det förtar inte att riktningen är fortsatt uppåtgående och målsättningen är att på sikt nå en ebit-marginal på 30 procent.

Kassaflödet är samtidigt till synes svagt, men det är lite av en synvilla och en effekt av tillväxtmodellen. Operativt rullar pengarna in men de plöjs ned i aktiviteter för att få in nya kunder, och i räntebetalningar. Skulle Verisure välja att sluta växa så rusar kassaflödet i höjden.

De höga räntekostnaderna är i sin tur kopplade till den ganska väl tilltagna skulden man har haft i onoterad miljö med riskkapitalbolaget Hellman & Friedman som största ägare. Kvoten nettoskuld/ebitda ligger runt 5 men med hjälp av de dryga 30 miljarder kronor som kommer in i samband med noteringen sjunker nettoskuldsättningen till omkring 3,0. Målsättningen är att ta ned den ytterligare till intervallet 2,50-2,75 mot slutet av 2026.

Fortfarande ingen låg nivå, men rimligt givet en låg operativ risk och möjligheten att släppa på kassaflödet när man vill genom att dämpa tillväxten. Utdelningar finns också på agendan med start andra halvåret 2026.

Teckna, eller teckna inte?

Återstår då frågan om aktiepriset, som hamnar i intervallet 12,25-13,50 euro, är tillräckligt attraktivt för att kryssa i teckna-rutan.

Borsett från det udda ofoget att sätta aktiepriset i euro och inte i kronor så blir värderingsbilden, som vanligt vid nyintroduktioner med tillhörande emissioner, lite rörig innan noteringsdetaljerna är helt satta. Och jämförelser med bolag i andra branscher underlättas inte av att Verisure pumpar in mycket kassaflöde och kostnader i sin kundtillväxt, vilket får siffrorna på sista raden att se klena ut.

Men om vi håller det hyfsat enkelt så ger ett pris mitt i intervallet ett börsvärde kring 13,4 miljarder euro och adderar vi nettoskulden som den kommer att se ut efter noteringen blir hela företagsvärdet cirka 18,2 miljarder euro. Ställt mot de senaste 12 månadernas justerade ebitda- respektive ebit-resultat blir vinstmultipeln då strax över 11 (ev/ebitda) respektive strax under 21 (ev/ebit).

Högt om än inte riktigt lika högt som det spekulerades om inför noteringen, och det är en värdering som är baserad på en historisk vinstnivå i ett utpräglat tillväxtbolag. Fortsätter tillväxtstaplarna att se ut som en välbyggd panflöjt de kommande 5-10 åren, samtidigt som lönsamheten fortsätter att förbättras, så växer Verisure ganska snabbt in i värderingen.

Med panflöjtens toner som ledmotiv blir slutsatsen att teckna Verisure.