Maten billigare – i den viktigaste valutan

42 spänn för några småtomater på en klen kvist från Italien! Kaffet har lyft med 28 procent på årsbasis, samtidigt som smöret dragit i väg med 26 procent. Och purjolökspriset svänger som aldrig förr.

På totalen har matpriserna stigit med 3 procent hittills i år. Vår egen upplevelse av prislyftet är ännu mer eländig, att döma av Konjunkturinstitutets enkäter som visar att svenskarna tror att prisökningarna har varit mycket värre än vad de faktiskt varit.

I domedagskören hörs upprörda röster om att det blir ännu sämre där framme i framtiden, för med fler människor så kommer resurserna att ta slut, vilket i sig höjer priser och leder oss närmare apokalypsen, om vi inte lägger om vårt sätt att leva. Inget kan vara mer felaktigt.

Tänk om fler människor betyder mer välstånd, inte mindre.

Det är precis vad Marian L. Tupy och Gale L. Pooley visar i sin bok Superabundance (min översättning: extremt överflöd eller superöverflöd). Författarna visar att mänskligheten, trots en explosionsartad befolkningstillväxt, faktiskt har blivit rikare på resurser över tid. Den borde vara obligatorisk läsning för alla som sitter fast i den hopplöst omoderna idén om att vi måste begränsa oss för att överleva. För så är det ju inte alls. Tvärtom, faktiskt. Fler människor innebär fler idéer, bättre innovationer och därmed ökat välstånd.

Författarna introducerar begreppet tidspris, ett mått som borde vara självklart i vårt sätt att se på vissa ekonomiska spörsmål. I stället för att stirra sig blind på priser i kronor och ören mäter tidspris hur många arbetstimmar en genomsnittlig person behöver jobba för att köpa en viss vara. Resultatet är ganska häpnadsväckande.

Låt oss ta det mycket aktuella exemplet med mat. I dag är maten billigare än någonsin i förhållande till lönen. På 1950-talet utgjorde matkostnaden 30 procent av lönen. I dag är det 15 procent, och dessutom är ju maten långt bättre. Samma trend gäller för energi, transport och teknik, för att inte tala om underhållning när ett enkelt Netflixabonnemang för en hundralapp ger oss möjlighet att se drygt 7 000 filmer.

Marian L. Tupy och Gale L. Pooley visar med önskvärd tydlighet att när befolkningen ökar tenderar världens resurser att bli ännu billigare. Det upplevs säkert som paradoxalt, men deras bok bör krossa alla farhågor om överbefolkning.

Och nog är det ett tecken att hälften av jordens befolkning levde i extrem fattigdom för 50 år sedan, medan det i dag endast är 8 procent. Under samma period har befolkningen dubblerats.

Men hur kan fattigdom reduceras och resurser bli billigare när vi blir fler, undrar naturligtvis en och annan av Finansmagasinets kloka läsare? Borde det inte vara tvärtom? Svaret är innovation. När befolkningen ökar växer också antalet uppfinnare, entreprenörer och forskare. Genom teknologiska framsteg har vi effektiviserat allt från jordbruk till energiutvinning.

I dag producerar vi mer mat på mindre mark än någonsin tidigare. Vi utvinner också metaller mer effektivt och utvecklar grön teknik som sannolikt gör fossila bränslen mindre nödvändiga.

Så nästa gång någon pratar om att jorden är för trång, att vi lever över våra tillgångar och att framtiden kräver tuffa åtstramningar, är det bara att vifta med boken Superabundance. Den är dessutom tjock som en tegelsten. Och varför inte börja redan i dag när någon som tycker sig ha sett ljuset propagerar för bojkott av matbutiker, trots att affärsägarna bara lyckas upprätthålla en marginal på 3 procent?

Tiden det tar för oss att jobba ihop till den där maten har alltså aldrig varit kortare. Och det bästa av allt är att maten med mera kommer att bli så mycket billigare i framtiden, kanske inte i kronor och ören, men i den viktigaste av alla valutor – tid. Överflödets tid är nu.