Nobeltrions varning: ”Superstarföretag” hämmar USA:s tillväxt
När Philippe Aghion, Peter Howitt och Joel Mokyr i år belönades med Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap var det för idéer som förändrat synen på tillväxt. Men även efter de nu klassiska modellerna fortsätter trion att sätta agendan – med siktet inställt på grön teknik, artificiell intelligens och kunskapens framtid.
Philippe Aghions senare forskning kretsar kring hur ekonomier kan förena innovation och hållbarhet. I artikeln Lost in transition: financial barriers to green growth (2024) visar han att gröna företag ofta hindras av svårare tillgång till kapital än sina fossila konkurrenter. Utan riktad industripolitik och fungerande finansieringsvägar riskerar klimatomställningen att gå i stå. Samma år publicerade han AI and growth: Where do we stand?, en analys som placerar AI:s produktivitetspotential i historiskt ljus. Slutsatsen är att AI mycket väl kan bli nästa stora teknikvåg – men bara om konkurrensen hålls öppen och vinsterna sprids.
"Good rents" och "bad rents"
För att driva tillväxt krävs också att politiken styr forskningsresurser mot innovationer som sprider tekniska framsteg vidare i ekonomin. Det visar Philippe Aghion och Timo Boppart, vid IIES Stockholms universitet, i Good rents versus bad rents: R&D misallocation and growth (2025). I studien skiljer de mellan ”good rents”, alltså vinster från innovationer som ger breda produktivitetsvinster, och ”bad rents”, vinster från ren effektivisering utan nya idéer. Genom data från fransk tillverkningsindustri visar de att mycket forskning och utveckling sker på företag som förfinar snarare än förnyar. Det leder till att ekonomin tappar sin långsiktiga drivkraft eftersom forskningsinsatser koncentreras till effektivitet snarare än förnyelse, finner Philippe Aghion och Timo Boppart.
När världsledaren blir för bekväm
Tillsammans med Peter Howitt återvände Philippe Aghion 2022 till USA:s tillväxtproblem i Creative destruction and US economic growth. De pekar på hur ”superstarföretag” effektivt men farligt dominerar sina marknader och stryper den innovationsdynamik som en gång gjorde USA världsledande. Hur mycket tillväxt försvinner när jätten på toppen blir bekväm? Enligt deras analys är det sannolikt mer än vad politiken inser.
Peter Howitt har också varit medförfattare till översiktsartikeln Lessons from Schumpeterian growth theory (2015). Där summerar han tre decenniers forskning. Artikeln tar upp det så kallade inverterade U-sambandet – hur konkurrens stimulerar uppfinningsrikedom, men också att incitamenten försvagas om konkurrensen blir alltför hård. Den diskuterar också omställningens kostnader och hur patent- och konkurrenspolitik kan utformas för att hålla kreativiteten vid liv. Hans senaste inlägg i debatten handlar om just den balansgången – att försvara både innovationens vinst och dess förstörelse.
Tillväxt är aldrig självgående
Historikern Joel Mokyr, å sin sida, har fortsatt spåra tillväxtens djupare rötter. I Culture versus institutions in the great enrichment (2025) argumenterar han för att den moderna välståndsexplosionen bara kunde ske i en kultur där idéer fick tävla fritt. Det är en tankefigur han utvecklade redan i The past and the future of innovation (2018) – en påminnelse om att kunskap inte bara måste skapas, utan också spridas och ifrågasättas. I The holy land of industrialism (2021) placerar han dessutom den brittiska industrins genombrott i ljuset av en unik ”mekanisk kompetens” – ett hantverkskunnande som saknades i samtida Kina.
Tillsammans har de tre visat att tillväxt aldrig är självgående. Den lever på ett ömtåligt samspel mellan kapital, kultur och konkurrens. När marknader stelnar, finanssystemen gynnar det befintliga och idéflödena stryps – då utarmas kreativiteten. Framtidens ekonomiska motorer kan inte bara drivas framåt av AI och grön teknik, utan också av de institutioner och värderingar som låter nya idéer slå rot.